mars 10, 2010 · 9:55 am

24. Hur många ord behövs???

Vi människor kan givetvis utföra en mängd ordlösa saker, som att slänga i dörrar, köra bil eller svarva kökspallar. Vi behöver då i stunden inte en massa ord för att utföra dessa handlingar.

Men orden behövs oftast för att dörrarna ska svänga, bilarna starta och svarvarna snurra. Därför att det är med ordens hjälp som vi har lyckats skapa samarbeten och bygga allt mer komplexa maskiner, produkter och organisationer.

Vad jag menar är att det inte går att isolera ett gångjärn från de ord som behövs för att smörja det.

Det skulle exempelvis säkert gå att räkna ut hur många ord som behövs för att bygga en viss typ av hus.

Det kanske inte behövdes så värst många ord för att för hundra år sedan snickra ihop en liten röd stuga i skogsbrynet. Förutsatt att man kunde bygga den själv och hade tillstånd att göra det. Några fler ord behövs för att bygga ett hyreshus.

Och för att kunna resa en byggnad likt Tour Eiffel i Paris eller Twin Towers i New York kan vi nog utgå från att det skulle behövas flera tiotusentals ord – eller mer. Speciellt då dessa byggnader också skulle bli till delar i ett mycket större sammanhang.

Eiffeltornet byggdes inför världsutställningen 1889 och blev en symbol för den moderna tiden. Twin Tower stod färdigställt 1971 och var länge en symbol för det nya USA.

Vad jag menar är att det knappast går att vinka till sig några personer på gatan, peka upp mot skyn och sedan bara sätta igång att bygga en skyskrapa. Även våra mest praktiskt inriktade handlingar förutsätter på så vis oftast någon form av språklig inramning.

Och i en modern urban miljö har vi dessutom blivit allt mer beroende av varandras olika kompetenser. Få av oss kan flyga ett flygplan och de som kan flyga, kan oftast inte förstå sig på hur radiotrafiken rent tekniskt fungerar.

Denna ömsesidighet ställer också allt högre krav på oss. Det förutsätter framförallt att vi förmår kommunicera. Därför att det är just med dessa kommunikativa egenskaper som vi gemensamt förmår skapa de dynamiska samarbeten som krävs för att bygga en civilisation.

2 kommentarer

Under Filosofi, Logos – Ord – Språk

Taggat som ,

mars 9, 2010 · 9:25 am

23. Vi som håller måttet!

Vi vet alla att det är bättre att kunna läsa och skriva än att inte kunna det. Vi vet också att det är bättre att kunna räkna till tusen än bara till tio. Men trots vår erfarenhet om vad som är mycket bättre än det som är sämre är det ändå många bland oss som envist hävdar att det ena aldrig kan vara förmer än det andra. Detta har skapat en ganska rejäl spricka i vår kultur.

Den ena sidan säger att olika kulturer och kunskaper enbart kan bedömas utifrån sina egna förutsättningar. Och därför skulle det inte alls, enligt dessa resonemang, vara bättre att kunna läsa och skriva i en skrift-lös kultur. Det är givetvis rätt och konsekvent tänkt – i en värld utan ljud skulle det inte spela någon roll hur stora öron vi än hade! Rätt tänkt – men…

Vi kan dock inte bortse från att det trots allt finns kvalitativa skillnader i nästan allt vi företar oss. Hela livet går ju mer eller mindre ut på att vi strävar mot det vi uppfattar som något bättre. Vi utbildar oss för att bli mer kunniga; vi lär oss laga mat så att den ska bli godare; vi går till läkaren i förhoppningen om att bli friska.

Denna brännande fråga har bland annat aktualiserats genom våra möten med andra traditioner och uppfattningar om rätt och fel. Är exempelvis de muslimska sharialagarna något som vi i väst behöver respektera? Ska vi blunda för hedersmord och kvinnlig könsstympning? Bör primitiva indianstammar i Amazonas få lov att begrava sina barn levande?

I alla sådana frågor aktualiseras problemet kring ”kulturrelativismen”. Alltså frågan om något verkligen är rätt eller fel bara för att vi uppfattar det så.

Hur det än är med den saken, vi kan dock aldrig, som relativismens anfader Protagoras poängterade, ta till oss ett icke-perspektiv – som människa utgör vi alltid ett perspektiv.

”Människan är alla tings mått.”

Måttet är vårt predikament och kanske även vår räddning. Det är just utifrån detta mått som vi kan mäta hur något är, om det är bra eller dåligt – om det s.a.s. håller måttet.

4 kommentarer

Under Relativism, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,

mars 8, 2010 · 10:57 am

22. Mamma, hur kan vi veta?

– Mamma, hur kan vi veta att vi ser samma saker? Jag menar, hur vet jag att du ser färgen röd på samma sätt som jag?

Vi är många som ställde stora frågor när vi var små. Med tiden slutar man. Få av oss fick någonsin några bra svar.

– Du frågar då så konstigt. Har du inga läxor? Spring ut och lek!

Själv var jag kanske sex, sju, högst åtta år gammal. Det var liksom tiden innan skolan satte igång på allvar. Då, när man började lära sig bokstäver och traggla alfabetet. Och alla dessa frågor som bara blev mer och mer invecklade.

– Mamma, om jag hittade en blomma (jag tänkte mig den längst inne i en hemlig grotta) som ingen sett och den hade en färg vi inte kände till… Hur skulle jag då beskriva den?

Som barn har vi inte tillgång till logos, till språket, till orden. Vi har inte riktigt samma förhållande till kunskapen eller till det sunda förnuftet. Vilket givetvis sätter allt i ett helt annat ljus.

– Mamma! När jag tittar på lampan och ser att den är så här stor (jag måttade med händerna för att ge en uppfattning om hur stor jag tyckte att den var). Hur vet jag att mitt mått upplevs lika som ditt? Jag menar, om du ser det här måttet som mycket mindre… så kan ju jag aldrig veta det – eftersom det ju är samma mått! Förstår du?

– Mamma! Vem har egentligen bestämt vad alla olika ord ska betyda? Hur kommer det sig att vi förstår samma saker när vi säger ”katt”. Har ordet ”katt” något med själva katten att göra? Hänger de ihop på något sätt? Eller är det någon som sitter och bestämmer att persiljan ska heta ”persilja” och inte ”morot”?

Nä, mamma förstod nog inte riktigt och frågan är om hon ens lyssnade. Pappa var inte närvarande men hade knappast hanterat saken bättre.

Det enkla och ärliga svaret som aldrig gavs skulle givetvis ha kunnat vara, ”nä du, det kan vi inte veta – men det funkar hyfsat bra ändå, tycker du inte?”. Det kunde ha räckt långt.

3 kommentarer

Under Filosofi, Logos – Ord – Språk, Relativism

mars 5, 2010 · 2:01 pm

21. Det ena föder det andra

Djävul från silverbibelnDet finns ett klipp på youtube där Sarah Palin blir välsignad från häxeri (witchcraft) och annan djävulskap. Det framgår inte om hon verkligen är besatt eller om det mer handlar om en preventiv utdrivning!? Men lite skumt är det nog.

Tron på denne satan uppstod någon gång bland de primitiva ökenreligionerna för omkring två tusen år sedan. Vi talar då i första hand, i tur och ordning, om Judendomen, Kristendomen och Islam.

Och det är ju kanske bara följdriktigt att det främst är bland dessa religioners utövare som traditionen i första hand lever vidare.

I  USA är det givetvis bl.a den kristna högern som upprätthåller denna tro. Expresident George W. Bush sade sig uttryckligen tro på denna djävul.

Och det ironiska är ju att man även inom al Qaida tror på samma djävul.  Och så här i efterhand får man väl säga att det nog var en jädrans tur att de aldrig upptäckte de nära släktdragen.

Mig veterligen är det enbart inom dessa religioner som idén om denna djävul existerar. I ”vår egen” Silverbibel hittar vi bland annat en söt liten knäande jäkel. Och i Storkyrkan i Stockholm finns mängder med snidade demoner som ornament på kyrkbänkarna. Och i den gotiska katedralen Notre Dame i Paris så bokstavligen kryllar det av djävlar.

Ironiskt nog har också religionen som idé troligtvis orsakat mer ont än några andra idéburna rörelser. Kanske följdriktigt med tanke på att ondskan däri så starkt har manifesterats. 

Ett synnerligen skrämmande exempel för detta finner vi i boken ”Malleus Maleficarum”, ”Häxhammaren”, som publicerades första gången 1450 och som blev en av dåtidens mest spridda böcker vid sidan av Bibeln. Här beskrivs hur kvinnor genom sin svagare natur och klena intellekt var mer mottagliga för ondska. Och hur man skulle använda tortyr för att först få dem att erkänna – och hur man sedan skulle döda dem – efter det att de hade erkänt.

Frågan är om inte den mest effektiva formen av exorcism skulle vara att helt enkelt se över vårt språkbruk – där ingen djävul kan tänkas kan han knappast heller finnas.

1 kommentar

Under Logos – Ord – Språk, Mysterier

Taggat som , ,

mars 4, 2010 · 10:42 am

20. Svart & Vitt

Svart-vita resonemang är vanliga. Det är givetvis mer lyckat att skrika ut enkla budskap, sådana som ingen kan missa, än att försöka sig på att vara nyanserad.

Det är alltid mer effektivt att ropa ”vi gillar olika”, ”miljön före tillväxt” eller att ”arbete måste löna sig”. Sådana kantiga uttalanden tjänar alltid sitt syfte. De enkla svart-vita resonemangen rider på så vis på våra egna förutfattade meningar och förmår på så vis utnyttja dem. Det är alltså ett retoriskt grepp.

Och meningen med det svart-vita är ju just att utesluta nyanserna för att bättre kunna höras. Det är precis som när vi står och skriker till någon som befinner sig långt borta. Då kan vi ju inte mumla, ”jo, föresten… jag tror… jag glömde köpa mjölk… tror du att du skulle kunna gå förbi Seven Eleven innan du kommer hem?” Det skulle ju bara inte funka, eller hur. Istället ropar vi:

– Hallå! Kan du köpa en liter mjölk?
– VA!
– MJÖLK!!! EN LITER!
– OK!

Bra exempel på svart-vita uttryck finner vi annars bland kvällspressens löpsedlar. ”Så blir du miljonär”, ”Tandborstning kan leda till döden”. Här handlar det givetvis om att snabbt fånga intresset och man väljer som regel budskap som enkelt förmår gripa tag i den största möjliga målgruppen. Man anspelar på snittbefolkningens minsta gemensamma nämnare och vinner därmed den högsta effekten.

Är det bra? Ja, utifrån en strävan att sälja lösnummer så är det givetvis bra, rentav mycket bra! ”Bra”, på samma sätt som Hitler och Goebbels var ”bra” på att torgföra sin stortyska propaganda. De förstod vad som skulle sägas, hur det skulle sägas och vann tyskarnas gillande. Var det bra? Ja, för dem var det nog bra!

Svart-vita resonemang gör det så mycket lättare för oss att ta ställning för eller mot – utan krav på eftertanke. Och detta har tyvärr alltid varit demokratins mest ömmande akilleshäl. Om folkets röst ska vara vår lag hur ska vi då fixa det faktum att folkets röst så lätt låter sig manipuleras? Jag säger inte att folk i gemen är dumma – bara att vi är tillräckligt korkade för att på allvar kunna äventyra demokratins idé.

6 kommentarer

Under Demokrati, Kommunikation, Logos – Ord – Språk

Taggat som , ,

mars 3, 2010 · 10:08 am

19. Om ”Inte bara ord”

Med essäerna som ingår i ”Inte bara ord • Om logos och konsten att hantera världen” vill jag då framförallt ta sikte på vår önskan att förstå sammanhang. Alltså vår nyfikna strävan att söka förklara och skapa en mening i det ibland till synes meningslösa.

Vad jag skriver om där, är att vi genom språket kan lära oss att se och förstå fenomen som annars inte riktigt ger sig till känna. Sådant som relationer & perspektiv, processer & strömningar och strukturer & system. Det går inte att ta i en relation eller väga en struktur men att uppmärksamma dem är ändå en bra början för att bättre kunna förstå och samtidigt lära sig hantera dem. För vissa av oss handlar det här om självklarheter – för andra kan det uppfattas som ogripbara mysterier.

Vi får aldrig glömma att för den som aldrig lärt sig läsa blir alla texter höljda i dunkel. För den som aldrig känt av en rationell tankeprocess blir allt tal om förnuft & språk (logos) en abstraktion som bara kan uppfattas som något övernaturligt.

För de flesta av oss räcker det också med att relatera till världen i form av kvantifierbara storheter. Då beskrivs den också bäst i termer av avstånd, vikt, grader, personer, kronor och ören. Typ, ”Vi gick i tre dagar och passerade bergspasset på 3.456 meter. Det blåste en kraftig vind från nordost och temperaturen sjönk nattetid till under minus grader.”

Här blir världen enkel, mätbar och tämligen svart-vit. Beskrivningarna påminner om gamla fotoalbum där bilderna interfolieras med små knapphänta notiser: ”I fredags var vi hos Carl Johan och Sophia som bjöd på renstek med trattkantareller – det var trevligt – Evert och Lisa var också där”.

Dessa bilder, dessa beskrivningar är korrekta men uppvisar bara yta. Eventuella rörelser försvinner och strukturer suddas ut. Världen uppfattas som en serie statiska data som inte behöver några ytterligare förklaringar.

Som sagt, för många räcker det med dessa enkla bilder och förhållningssätt. Men det är givet att denna enkelhet inte passar alla. Vissa av oss behöver några fler nyanser för att vi ska känna oss riktigt bekväma i världen.

1 kommentar

Under Logos – Ord – Språk, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , , ,

mars 2, 2010 · 9:01 am

18. En kugge i maskineriet

När jag var en sådär tjugo så var det ganska vanligt att vi som var unga betraktade hela samhällssystemet såsom korrupt och orättfärdigt. Givetvis inte alla – men rätt många av oss.

Först kom hippie- och sedan punkrörelsen och spelade visserligen i olika tonarter men bägge med budskapet om utanförskapets välsignelser. Samhället betraktades som kapitalistiskt, girigt och styrd av en maktelit med dold agenda. Och många av oss odlade friskt olika konspirationsteorier som spände över både högt och lågt.

Det handlade för många av oss mest bara om att kunna ta avstånd. Skära av navelsträngarna till historien. Peka finger åt traditioner, föräldrar, stat, gud och fosterland. Vi snöt oss i flaggor, vägrade värnplikt, vände familjen ryggen och bodde i kollektiv men var i grunden väldigt självupptagna. Och vi var också, vilket vi aldrig skulle ha erkänt, genuint osolidariska. Vi tänkte aldrig dra några strån till några jäkla stackar. Det var kanske det som var vår främsta gemensamma nämnare.

Många av oss ville helt enkelt bara göra vår grej och vi tyckte också att vi hade rätt att göra det. Vi kände aldrig något ansvar för helheten, för det så kallade systemet. Vi klippte så många band vi bara kunde och visst blev några av oss rätt kreativa och egensinniga varav en del även lyckades riktigt bra – se bara på Bill Gates och Steve Jobs…

Men överlag var vi en generation av ”Tjalle Tvärviggar” som sköt skarpt åt både höger och vänster (mest då förståss åt höger). Och med facit i hand var nog många av oss bara en samling högmodiga slackers.

Det är därför sådan tur att sjuttio- och åttiotalisterna valde en helt annan inställning eftersom det annars inte hade funnits några att betala för våra framtida pensioner och höftoperationer. Det är dagens enkla och krassa ekvation.

I dag kan jag undra, hur vi överhuvudtaget kunde komma på idén att inte vilja vara en kugge i maskineriet? Det är ju just genom att få vara delaktig som man får en funktion och kan ta för sig och därmed också ges en möjlighet att vara med och lösa samtidens alla utmaningar.

1 kommentar

Under Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,

mars 1, 2010 · 12:12 pm

17. Besatt av kunskapen

Efter det att kristna fundamentalister skrapat huden av hennes nakna kropp, tystnar i princip allt. Hypatia offras i den nya andlighetens namn. Och det som gjorde henne till häxa var att hon var kvinna och samtidigt ”besatt” av kunskap. Något som de nyfrälsta inte trodde var möjligt utan inblandning av djävulen.

Vi påminns om denna tragedi i den nu bioaktuella filmen ”Agora” som handlar om den Alexandrianska astronomen och matematikern Hypatia. Hon som utgjorde den klassiska upplysningens sista andetag.

Den mörka medeltid som följer på Hypatias död är inget understatement. Det intellektuella och humanistiska samtalet upphör helt och förblir tystat i över 1000 år. De som dristade sig ha andra tankar slutade som regel som Giordana Bruno (+1600) eller Julio Cesario Vanini (+1619) brinnande på bål.

Man vet inte hur många som dömdes och avrättades som kättare, fritänkare och häxor under medeltiden – de var dock åtskilliga – kanske upp mot en miljon människor. Och de dömdes utifrån ett regelsystem som inte behövde uppvisa några välgrundade eller rationella skäl för sina beslut. Man trodde fritt på änglar och demoner, häxor och onda andar. Tron underblåste lågorna.

Visst bör vi alla få lov att tycka och tro vad vi vill. Denna liberala och humanistiska hållning är något som vi i dag tar för givet. Tålamod, vidsynthet och respekt för andra har blivit en del av vår demokratiska och moderna ordning. Och i denna öppenhet är det givetvis många som åter lockas av enkla  föreställningar och som inte efterfrågar några belägg eller starka skäl för sin tro.

Jag läste nyligen i en artikel i Harold Tribune att 85% av USA´s befolkning anser att icke-troende inte har en moral som gör dem lämpliga för offentliga ämbeten. Det fanns givetvis ingen vetenskaplig grund för detta utan det handlade i första hand bara om en inställning. Samtidigt fnyser vi åt Talibanernas primitiva okunnighet.

När vi på detta vis börjar tycka saker utan belägg kallar vi det vanligtvis för fördomar, vidskepelse eller skrock. Det var just en sådan okritisk hållning som drev på dem som lynchade Hypatia i Alexandria 370 e.Kr. Dåligt grundade idéer och värderingar har på så vis alltid varit det öppna samhällets främsta fiender.

2 kommentarer

Under Sanning & Inkonsekvens

februari 26, 2010 · 11:17 am

16. Att göra avtryck

Friedrich Nietzsche hade fått för sig att den djupaste drivkraften i människan var att få göra avtryck. Att bli synliggjord – och därmed också verklig. Han kallade det för vår inneboende ”vilja till makt”.

Och den mest suveräna upplevelsen av denna makt menade han var den att kunna få bestämma hur verkligheten såg ut. Att, så att säga, få lägga ut alla linjalerna och samtidigt få andra människor att följa dem.

Utifrån detta sätt att se skulle det alltså vara män som Jesus, Muhammed och Buddha – möjligtvis Marx och Mao – som skulle vara de allra mäktigaste. De har i varje fall fått lov att styra och ställa med verkligheten för många hundratals miljoner människor.

Vissa kanske skulle säga att den största drivkraften i människan var att tillfredställa sin hunger, säkerställa sin avkomma eller att bli rik. Nietzsche skakade dock på huvudet åt sådana enkla förklaringar. Det är inte rikedomen vi eftersträvar – det är vad rikedomen kan göra för oss. Det är inte mättnaden vi söker utan frånvaron av den maktlöshet hungern tillfogar oss. Det är inte avkomman vi vill åt utan den känsla av berättigande som den ger. Alla dessa variationer var för F.N. bara olika uttryck för vår övergripande önskan att få vara suveräna.

Tänk er exempelvis en förmögen person som i girig rädsla gömmer sig för världen och likt draken Fafner, ruvar på sina egendomar. Vi skulle knappast kalla denna person för mäktig. Förmögen, ja – men inte mäktig och knappast tillfreds.

Det är alltså inte primärt pengar som ger oss denna känsla av makt utan snarare hur vi låter dem arbeta för att just göra oss mäktiga. Det är avtrycken vi vill åt för att bli sedda. Vi måste ropa högt för att höras. It makes sense.

Andra sätt att exekvera denna önskan efter avtryck är ju annars att tagga husväggar, blogga, vara med i dokusåpor eller genom att helt enkelt förneka maktens betydelse helt och hållet. Alla sätt att nå denna tillfredställelse står givetvis i relation till våra möjligheter att kunna ta för oss. Och alla sätt är givetvis bra utom de som är riktigt dåliga.

1 kommentar

Under Makt och Rädsla

februari 25, 2010 · 11:53 am

15. Riktiga åsnor föredrar halm

Det finns uttryck som nöts ut, bryts ned. Förlorar så sin mening. ”Allting är relativt” är ett sådant utslitet och överspelat uttryck.

Det används oftast när någon vill hävda sin rätt att tycka något som de inte riktigt kan försvara. Vad man då vanligtvis menar är, att var och en har rätt till sina egna åsikter. Och att ingen kan säga att det ena sättet att se, är förmer än ett annat. Men så är det ju inte alls – det vet vi ju alla.

Bara för att vi inte har tillgång till några absoluta kriterier – innebär det ju inte att det som var och en tycker är rätt. Detta är bara en missuppfattning. Ett riktigt logiskt snömos. Att allting är relativt innebär alltså inte att alla relativa utsagor är riktiga. Det kan givetvis finnas såväl falska som ogiltiga relativa resonemang.

Att varje åsikt, liksom smak, har sin grund hos den som uppfattar dem – det är självklart. Men detta gör alltså inte alla åsikter och smaker giltiga eller ens berättigade.

Någon kan hävda att demokrati innebär förtryck och att kvinnor är underlägsna män – men det gör alltså inte dessa ställningstaganden till några giltiga relativa omdömen. Inte för någon. Inte ens för dem som hävdar detta.

Därför är det inte heller OK, när vi blir ifrågasatta, att bara rycka på axlarna och hävda att allting är relativt . Vi kan givetvis alltid få tycka vad vi vill – men får då även stå ut med att andra eventuellt uppfattar oss som knäppgökar eller åsnor.

Vad den gamle Herakleitos hade att säga om åsnor, var för övrigt att: ”Åsnor föredrar halm framför guld”. Och visst är det väl så. Åsnor äter hellre gräs, halm, sopor än guld och skulle troligtvis annars inte överleva. Han menade även att ”Svin njuter av gyttja mer än av rent vatten” (D13) och att höns finner sig mer till rätta i ”damm och aska” (D37). Detta är verkligen något relativt!

Okunskap kan aldrig bli till kunskap hur vi än försöker att relativisera dess innehåll. Okunskap kan i vissa sammanhang vara en förmildrande omständighet – men aldrig ett giltigt eller godtagbart perspektiv.

Lämna en kommentar

Under Sanning & Inkonsekvens