18. En kugge i maskineriet

När jag var en sådär tjugo så var det ganska vanligt att vi som var unga betraktade hela samhällssystemet såsom korrupt och orättfärdigt. Givetvis inte alla – men rätt många av oss.

Först kom hippie- och sedan punkrörelsen och spelade visserligen i olika tonarter men bägge med budskapet om utanförskapets välsignelser. Samhället betraktades som kapitalistiskt, girigt och styrd av en maktelit med dold agenda. Och många av oss odlade friskt olika konspirationsteorier som spände över både högt och lågt.

Det handlade för många av oss mest bara om att kunna ta avstånd. Skära av navelsträngarna till historien. Peka finger åt traditioner, föräldrar, stat, gud och fosterland. Vi snöt oss i flaggor, vägrade värnplikt, vände familjen ryggen och bodde i kollektiv men var i grunden väldigt självupptagna. Och vi var också, vilket vi aldrig skulle ha erkänt, genuint osolidariska. Vi tänkte aldrig dra några strån till några jäkla stackar. Det var kanske det som var vår främsta gemensamma nämnare.

Många av oss ville helt enkelt bara göra vår grej och vi tyckte också att vi hade rätt att göra det. Vi kände aldrig något ansvar för helheten, för det så kallade systemet. Vi klippte så många band vi bara kunde och visst blev några av oss rätt kreativa och egensinniga varav en del även lyckades riktigt bra – se bara på Bill Gates och Steve Jobs…

Men överlag var vi en generation av ”Tjalle Tvärviggar” som sköt skarpt åt både höger och vänster (mest då förståss åt höger). Och med facit i hand var nog många av oss bara en samling högmodiga slackers.

Det är därför sådan tur att sjuttio- och åttiotalisterna valde en helt annan inställning eftersom det annars inte hade funnits några att betala för våra framtida pensioner och höftoperationer. Det är dagens enkla och krassa ekvation.

I dag kan jag undra, hur vi överhuvudtaget kunde komma på idén att inte vilja vara en kugge i maskineriet? Det är ju just genom att få vara delaktig som man får en funktion och kan ta för sig och därmed också ges en möjlighet att vara med och lösa samtidens alla utmaningar.

1 kommentar

Filed under Sanning & Inkonsekvens

One response to “18. En kugge i maskineriet

  1. Pingback: Vi snöt oss i flaggor, vägrade värnplikt, vände familjen ryggen och bodde i kollektiv men var i grunden väldigt självupptagna. | maxexhact

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s