Kategoriarkiv: Demokrati

februari 5, 2015 · 11:28 am

258. Med vilken rätt tar vi oss då rätten att ha rätt?

frihetsgudinnan2

Så med vilken rätt…

I förra inlägget ”Om berättarens perspektiv” lyfte jag frågeställningen kring betydelsen av olika berättarperspektiv och hur vi inom det postmoderna samhället numer ser på ursprung och legitimitet.

För att gestalta detta valde jag då att lyfta fram den ensidiga bild av världen som bland andra organisationen World Values Survey[1] utgår från i sina kartläggningar.

Men om detta nu var allt jag hade haft att säga om saken – skulle jag nog hellre valt att vara tyst. Dels därför att denna relativiserande invändning är så självklart trivial men framförallt därför att den bara utsäger hälften av vad som behöver sägas. Den utgör så att säga bara halva sanningen! Det finns även en andra halva som är precis lika viktig för vår förståelse av världen.

Jag ska försöka förklara. Men vill samtidigt bara inflika att detta korta inlägg endast utgör ett fragment av ett perspektiv och därför bara är en inledning till ett lite längre essäförsök att reda ut vad som egentligen är på tapeten här.[2]

Vad jag framförallt vill belysa är med vilken rätt vi tar oss rätten att ha rätt – och det säger jag nu inte utifrån ett uppgivet tvivel – utan snarare med en innerlig önskan om att alla som föredrar öppenhet framför slutenhet, jämlikhet framför ojämlikhet, frihet framför ofrihet också förmår försvara dessa ledstjärnor med samma kraftfullhet som andra försvarar sina höga ideal.

Isfahan_Mosque-1370775655

…tar vi oss då rätten att ha rätt?

Men medan andra ofta stödjer sig på gamla traditioner och nektarsdoftande berättelser står vi oss i den sekulariserade världen ofta tämligen slätt.

Så hur får vi tillgång till vår rätt utan att för den skull knyta den till ett allsmäktigt väsen? Filosofer har i långa tider rådbråkat varje djupt veck i sina pannor i hopp om att finna den upphöjda principen, men de har ändå bara hamnat i ändlösa meningsskiljaktigheter.

Så vad gör vi? Kastar in handduken och erkänner oss besegrade? eller sätter tänderna i en av upplysningens och demokratins kanske mest betydelsefulla ödesfrågor?

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

[1] World Values Survey är en forskningorganisation med säte i Stockholm som arbetar med att samla in information som berättar något om olika kulturers attityder till religion och frihet. Generalsekreterare är Bi Puranen.

[2] Anledningen till att jag inte har publicerat något under en längre tid är för att jag arbetar med detta essäförsök som jag hoppas kan vara klart inom kort. Det har dock visat sig vara mer komplext än jag först föreställt mig!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Etik, Filosofi

Taggat som , ,

januari 23, 2015 · 1:31 pm

257. Om berättarens perspektiv

Inglehart_Values_Map2_svg

World Values Survey – ur ett eurocentriskt perspektiv

Visst inverkar berättarens perspektiv på själva berättelsen – att påstå något annat vore väl i dag inte bara okunnigt utan snarast lite småskuret!

Vårt postmoderna idékomplex bygger ju också i mångt och mycket på denna idé om att den rådande maktordningens berättelser om världen etableras utifrån dess önskan att vidmakthålla sin egen rätt.

Det är liksom en grundmurad sanning!

Vilket gör att många av oss i dag också uppfattar gängse lagar och förordningar, moral och estetik mest som ett sätt att upprätthålla gamla maktstrukturer.

Och botemedlet anses vara att ta makten över språket och dess systematiseringar, som ex. införandet av ”hen” eller förkastandet av Linnés köns-stereotypiska idévärld.

Denna tanke slår mig också när jag betraktar budskapen som i dagarna presenterades av World Values Survey i syfte att gestalta olika kulturers grundläggande uppfattningar.*

Bland annat presenterar man en grafisk bild som sägs gestalta olika kulturella tillhörigheter som, lite beroende på hur befolkningsgrupperna svarat på deras undersökning, inplacerar dem på en grafisk x- och y-axel.

Och rent spontant känner åtminstone jag vid första anblicken att det givetvis skulle kännas bäst att hamna någonstans där uppe i högra hörnet, dels därför det är så vi tänker oss all utveckling – alltså från vänster till höger och nerifrån och upp – och dels därför att de ljusa lätta färgerna uppe till höger är långt mer behagliga än de mörka och murriga nere i vänstra hörnet.

Inglehart_Values_Map3_svg

World Values Survey – ur ett ”annat” perspektiv

Och mycket riktigt så hamnar ju vi i Nordeuropa också längst upp till höger bland de mer upplysta fälten. Vilket ju nu känns oerhört betryggande eftersom det ju också är där vi vill vara (även de som sammanställer WVS frågeformulär och därefter gör tolkningarna av denna).

Men jag är också rätt övertygad om att skulle liknande undersökningar ha utförts av personer som kommer från den motsatta sidan – dvs av personer med förankring i en religiös, kulturell eller nationell identitet – skulle nog resultaten ha presenterats omvänt; med de mer dekadenta och individualiserade västliga aspekterna längst nere till vänster på skalan och med de mer moraliskt högtstående och autentiska kulturerna uppe till höger.

Detta måste nog ändå alla hålla med om oavsett vilken tolkningstradition vi tillhör! Därför det är bara på det sättet en berättelse kan berättas.

–––

* Men hur vettig denna relativistiska invändning än må låta så är den trots allt tämligen  trivial – och det är den därför att den ställer sig utanför och bortom alla perspektiv och ställningstaganden – och en sådan plats finns helt enkelt inte att åberopa! Men mer om detta varken-eller-perspektiv och ett försvar för World Values Surveys sätt att mäta, hoppas jag kunna utveckla i nästkommande inlägg!

 

 

 

 

 

1 kommentar

Under Demokrati, Liberalism, Politik

Taggat som

januari 20, 2015 · 10:25 am

255. Det öppna samhället…

badawi amnesty

Raif Badawi: ”States which are based on religion confine their people in the circle of faith and fear.”

Det är bara i kraft av vår rätt – eller i rätt av vår kraft – som vi gemensamt kan göra det öppna samhället möjligt? För dess fiender kommer alltid att vara fler än dess tillskyndare.

Med detta menar jag bara att många alltid kommer att vara redo att strida för sina egna ståndpunkter och sitt eget arv – medan endast några få vara beredda att försvara allas rätt till både ståndpunkter och arv.

Det är också det som gör den västerländska samhällsmodellen så utsatt – och så unik! och därmed så attraktiv för många som tvingas leva under andra och mer stelbenta system. Vilket också gör att många söker sig hit.

Det är alltså endast med vår tillkämpade rätt som vi gjort det möjligt för många olika kulturer och synsätt att samexistera.

Hade inte Västeuropa och Amerika så kraftfullt försvarat dessa frihetsideal, skulle den mer enögda Kristenheten och L’ancien régime även här ha bitit sig fast och fördömt den liberala utvecklingen.

Så som fortfarande sker i andra delar av vår värld som inte blivit sekulariserade och inte är demokratiserade och där makten över verkligheten fortfarande ligger i händerna hos några få patriarker.

Som den saudiske liberalen Raif Badawi skriver:

”States which are based on religion confine their people in the circle of faith and fear.”*

Det västerländska samfundet tar sig alltså rätten att försvara din rätt till livsval – på samma sätt som andra tankesystem i andra regioner väljer att reglera dem.

Du kan vara ateist, muslim eller jude, du får gå i kyrkan eller recitera buddhistiska verser, vara liberal, höger eller vänster, hetero eller homo – det är bara det öppna samhället som någonsin kommer att ge dig dessa friheter.

Det är alltså endast i kraft av vår rätt eller i rätt av vår kraft som vi kan försvara den frihet som så många, så länge, kämpat för i sin övertygelse om att det också är det mest lämpade för de allra flesta. imrs.php

Låt ingen ta detta unika arv från oss – i varje fall inte så länge de praktiska konsekvenserna av våra övertygelser fortfarande visar att vi har mer rätt än fel.

–––

* The Guardian: A look at the writings of Saudi blogger Raif Badawi – sentenced to 1,000 lashes!

 

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism

Taggat som ,

januari 19, 2015 · 11:47 am

254. Mumlande osäkerhet!

th

Så länge vi är i maktställning tar vi oss också rätten…

Råkade i går lyssna till ett avsnitt av filosofiska rummet.* Medverkande var Dilsa Demirbag Sten, Lasse Dencik och Torbjörn Tännsjö och programmet handlade om terrorattackerna i Paris; och om hur djupt övertygade de flesta av oss ändå är om att terrorism är fel. Men vad innebär rätt och vad är fel och hur förhåller vi oss egentligen till gärningsmännens djupa övertygelse om sin egen rätt?

Det intressanta i denna kråksång var hur oense de medverkande var i frågor om rätt och fel. Tännsjö, alltid lika välformulerad, menade att det ändå fanns ett objektivt Rätt att luta sig mot här.

Medan Dencik ställde sig lite mer frågande till sådana absoluta utfästelser men kunde egentligen inte heller riktigt förklara vad som ändå gav oss rätten över andra.

Jag skulle därför bara vilja inflika och börjar med att instämma i att vi inte bör uppfatta terrorister som galningar, utan snarare som fullt rationella varelser – men med en mycket annorlunda agenda.

Att betrakta dem som rationella innebär just inget försvar – utan är snarare bara en strategi för att kunna förstå, förutse och hantera deras rörelser.

Men också i detta filosofiska rum fanns något som jag upplever även kännetecknar resten av vårt samhälle, nämligen en mumlande osäkerhet kring vår egen rätt.

HT_james_wright_foley_jef_140819_4x3_992

…att ha mer rätt än andra! (Bilden visar avrättningen av den amerikanske journalisten James Foley)

Vilket nog är den allra största ödesfrågan för den västerländska demokratin: Det faktum att vi i väst lever sida vid sida med en rad olika föreställningar om hur världen är beskaffad – medför inte samtidigt att alla dessa olika riktningar har samma övergripande status och rätt.**

Det västerländska samfundet har nämligen godtagit att det finns många slags övertygelser – men istället för att strida kring vem som har mest rätt – är det vår övertygelse att vi måste lära oss leva med det faktum att det finns olika slags uppfattningar.

Vi har därför samlats kring en mer överordnad princip. En tolkning som just valt att kunna hantera och överbrygga dessa oundvikliga skillnader och som därför ger oss alla bättre förutsättningar att kunna leva med våra respektive föreställningar.

Vi har därmed valt att ställa oss över regionala och kulturella trätoämnen.

—-

*Filosofiska Rummet. Det mänskliga barbariet.

** Jag menar att vår mumlande och osäkra inställning till vår egen rätt utgår från en logisk kullerbytta som framförallt drabbat delar av den västerländska kulturen. Mer kring denna kullerbytta i inlägg 71. ”Alla är dumma!”

 

2 kommentarer

Under Demokrati, Jämlikhet, Politik

Taggat som , , ,

januari 16, 2015 · 11:57 am

253. Schhhh! Inte ett knyst!

silence

Schhhhhhh!

Jag tänker att det ändå är en jädrans tur att de inte gjort gemensam sak!

Jag menar, om alla som är mot den moderna världen – om de skulle börja samarbeta – skulle vi andra få det rätt tufft!

Och motståndarna är ju dessutom i överväldigande majoritet!

Det är alltså mest bara flax att de hittat på olika versioner av sanningen och därför börjat tillbe vad de själva uppfattat som skilda gudar.

Att det egentligen är samma beläte de knäfaller inför bör vi nog inte knysta om.

Nä, låt oss för guds skull hålla tyst! Ja, inte ens skämta om det! därför att till och med den mest subtila ironi kan få dem att börja vässa knivarna. Och det vill vi ju inte.

Hitintills har de i tusentals år riktat huvudparten av sina maktsträvanden och frustrationer mot varandra; katoliker mot protestanter mot judar mot muslimer mot sunni mot shia mot ahmadiyya – alla i kamp mot alla – fast samtidigt i gemensam tillbedjan av samma gamla ökengud.

parismarch_crop1420989945046.jpg_1718483346

Vi säger inget! Men vi visar numer vad vi känner!

Vilket givetvis gjort det svårare för dem att enas i kamp mot deras enda riktiga fiende som alltid varit och alltid kommer att vara; upplysningen.

Med andra ord, vår idé om frihet, kunskap, vetenskap, humanism, demokrati och jämlikhet.

Värden som också mer eller mindre sammanfaller med idén om det moderna samhället.

Men idag finns det ju nu dessvärre en stor samling arga unga män (mest män) som insett detta och därför också riktar sina attacker mot just det öppna samhällets institutioner; mot symboler för kapitalet, yttrandefriheten och kvinnors lika rätt till utbildning.*

Och det öppna samhället är också väldigt sårbart på grund av just sin öppenhet! Det tillåter och uppmuntrar till och med avvikande uppfattningar och undergräver därmed på sikt även sin egen särställning.

Detta är och kommer alltid att vara demokratins akilleshäl. Att den är ideologisk och därmed per definition stelbent.

För att kunna skydda sig mot angrepp måste den demokratiska gemenskapen kunna stå enade, starka och våga lägga ut linjalerna. Och en början till denna samling kanske vi förhoppningsvis såg upptakten till under förra söndagens miljonmarsch i Paris.

–––

*En intressant analys om vad som kanske orsakat de unga männens frustration presenterades av vänster- & kulturfilosofen Slavoj Zizek i Dagens Nyheter den 15 januari.

 

2 kommentarer

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,

januari 12, 2015 · 10:14 am

251. Det ges inga fler ursäkter!

charliehebdoetta

Religionens företrädare uppmanar oss att leva i en värld med gamla kulisser – slöjor som döljer verkligheten och därmed försvårar öppenhet och transparens.

Heureka! Nu vet jag varför jag skriver!

Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet! Och denna meningsfullhet säger mig också att livet är på riktigt. Och då blir allt lite mer verkligt. Och dessutom roligare. Vilket ger mig mod och kraft att fortsätta.

När jag däremot inte har något att säga – innebär det samtidigt att jag inte finner något tillräckligt meningsfyllt. Och börjar då på allvar närma mig avgrunden.

Attentatet mot den tidskriften Charlie Hebdon i Paris skakade om i vårt kollektiva medvetande och gav upphov till en lång rad nya insikter, kopplingar och allianser.

Det var bra!

Krig och konflikter skapar alltid förändring. Det menade i varje fall Herakleitos. Det anade nog attentatsmännen också – men jag tror inte att de riktigt hade koll på vilken kurs denna förändring och därmed framtiden skulle ta. Men det återstår också att se.

Min föraning är dock att dessa händelser gett oss en ny förståelse för vad religiös inskränkthet och intolerans innebär och att vi inte längre får vika oss för dessa krafter oavsett varifrån de kommer.

Och att det nu är hög tid för de stora världsreligionerna att börja ompröva sina mest omhuldade och förlegade grundsatser. Och förnya och skapa nödvändig förändring som mer ligger i linje med vad ett modern samhälle förutsätter för att vi ska kunna samexistera.

Normer, bordsskick, hälsningsfraser uppstår som ett smörjmedel för att underlätta för oss att umgås. Ska vi leva tillsammans måste vi alla dra våra strån till den gemensamma normstacken.

B6wH_aEIYAA0DY3

Heureka! Jag skriver för att det ger mig en känsla av meningsfullhet!

Idag när världen ligger mer öppen och åtkomlig för alla – innebär det, nu mer än någonsin, att vi med allt större kraft måste försvara de demokratiska grundprinciper som gör denna öppenhet möjlig.

Och att det nu verkligen är hög tid att gamla patriarkaliska ökenideal förpassas dit de hör hemma eller anpassas till modern standard.

Och denna anpassning av det gamla till det nya förväntar jag mig nu att samtliga medlemmar av de stora religionerna kommer att arbeta vidare med.

Det ges inga fler ursäkter att mumla om gamla stentavlor, kulturvärden eller tillhörigheter!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Humor, Politik

Taggat som

december 12, 2014 · 10:59 am

247. Appropriering? Rasifiering? Identitetspolitik?

B3cQ3F9IEAACuD4.png-large

Börje Salming

Ibland händer det att nya ord tränger sig på. För bara ett par år sedan hade i varje fall inte jag stött på begreppen ”appropriering”, ”rasifiering” eller ”identitetspolitik”. Sedan ökade frekvensen så sakteliga och i dag möter jag dem var och varannan dag.

Orsaken är förstås att de är besläktade och lever sida-vid-sida. Samt att de uppstått ur ett perspektiv som delas av en allt större krets intellektuella och deras ideologiska ”hang-arounders” – som kanske inte alltid talar i dessa termer – men som ändå gärna använder de ideologiska verktygen för att rista in sin alternativa verklighetssyn i lacken på vad de uppfattar vara det patriarkaliska förtryckarsamhället.

Ja, men orden då!

Ja, med kulturell ”appropriering” menas vanligtvis att någon lägger beslag på uttryck som tillhör en annan och svagare grupps identitet. Som när Miley Cyrus härom året försökte twerka eller när Börje Salming nu klädde ut sig till Sitting Bull[1].

Begreppet ”Rasifieringen” ligger därmed nära och innebär att de som har makt tagit sig rätten att bestämma vad som är rätt och riktigt och därmed kört över andra (utsatta) gruppers upplevelser av verklighet.

rs_560x415-130830150852-1024..miley-cyrus-twerk-vma.ls.83013

Miley Cyrus

Den ”västerländska” synen på civilisation, demokrati, bildning och frihet, är bl.a. sådant som har ifrågasatts, då denna syn uppfattats som nedlåtande, alltså rasifierande, i sitt förhållande till andra och svagare kulturer.

Och så kommer vi då slutligen till begreppet ”identitetspolitik” – med vilket avses en mot-kamps-rörelse som uppstått i polaritet till att någon starkare part upprättat gränserna för sin normalitet. Exempel på utsatta mot-kamps-grupper är då vanligtvis sådana som definieras utifrån ras, klass, religion, kön, etnicitet, sexuell läggning och kultur.[2]

Det dessa tre begrepp nu har gemensamt är att de alla uppstod ur ett ganska visset 1900-talslut där utopierna och drömmarna om en bättre värld nedmonterades i samma takt som berlinmuren.

De skapades av ett gäng missmodiga postmodernister som i sin kritik och sitt utanförskap såg på världen i termer av enbart sociala konventioner, makt och maktmissbruk.

Och allt det som ditintills upplevts som eftersträvansvärt förvandlades därigenom till stoft. Begrepp som demokrati, bildning och upplysning och som stora delar av befolkningen, framförallt inom borgerskapet, upplevt som civilisationsbärande storheter, ”avslöjades” därmed enbart vara patriarkaliska feberdrömmar. Så det kan gå!

—————————–

[1] Att ”twerka” – alltså att skaka utmanande på rumpan, uppfattas av rasifieringsexperterna som något som tillhör den svarta kulturen och bör då inte ”approprieras” av en vit västerländsk popartist som Miley Cyrus. Och en vit europeisk makt-man som Börje Salming bör inte, trots att han själv är halvsame och engagerad i minoritetsfolkens rättigheter, inte klä ut sig till sin idol Sitting Bull. Och att som jag gjorde när jag var barn, leka indianer och vita, vore ju därmed i dagens läge något fullständigt otänkbart. Och därmed har härkomst, ras och blod åter kommit att spela en avgörande roll i en slags omvänd rationalitet.

[2] Viktigt dock att betona att det inte är alla som tillhör en viss ”ras, klass, religion, kön, etnicitet, sexuell läggning och kultur” som identifierar sig med sin klassificering och därmed tillhör den s.k. identitetspolitiken. Utan denna har som regel sin grund i ett offerperspektiv som framförallt framhålls av s.k. vänsterintellektuella.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Feminism, Kulturdebatt

Taggat som , , , ,

december 10, 2014 · 11:34 am

246. Vinstlott i livets tombola

28o=Lisa-Magnusson-UB3

Den aktuella artikelförfattaren Lisa Magnusson

I gårdagens FB-flöde flimrade det plötsligt förbi en länk till en artikel med rubriken: ”Vi som är födda i Sverige förtjänar inte att ha det bättre än flyktingarna.” 

Och jag noterade att många av er gillade detta. Samtidigt undrade jag varför? Var det rubriken? innehållet? eller möjligtvis förhoppningen om att ni därmed gillade rätt – som ni gillade?

För jag misstänker att ingen av er egentligen håller med och skulle vilja byta era liv med de utsatta individer som driver omkring på haven i hopp om en bättre framtid. Trots att ni egentligen då inte, enligt artikelförfattarens utsago, förtjänade bättre.

Och vad tror ni om flyktingarna själva? skulle de verkligen ha att valt att bege sig till en ny plats långt borta om inte denna ingav dem hoppet om ett bättre liv? Skulle de verkligen bege sig till en plats där människorna inte kunde få det bättre än de sämst lottade?

Och som artikelförfattaren för övrigt skriver: ”Varken jag eller någon annan som är uppvuxna på denna lycksaliga plats har gjort ett enda dugg som innebär att just vi skulle ha mer rätt till en dräglig tillvaro. Det var ren och skär tur som gjorde att vi föddes i Sverige. Vi drog en vinstlott i livets tombola.” 

2014-08-25_2046

Och vad tror ni om flyktingarna själva? skulle de verkligen ha att valt att bege sig till en ny plats långt borta om inte denna ingav dem hoppet om ett bättre liv? Skulle de verkligen bege sig till en plats där människorna inte kunde få det bättre än de sämst lottade?

Vilket oerhört förakt visar inte detta för människan, för individen och för alla som arbetar för att skapa ett bättre och rättvisare samhälle. Och är det inte i grunden ett starkt anti-humanistiskt och fatalistiskt förhållningssätt: Inget ni gör kommer någonsin att göra att ni förtjänar att få det bättre än andra!

Och om det verkligen var så – vad skulle det då finnas för incitament att överhuvudtaget göra någonting? – då kan vi ju snarare bara lägga oss ned och vänta på att i bästa fall få dra nästa vinstlott i livets tombola.

Nä, jag är inte ett dugg förvånad över att sådana här perspektiv förekommer – det som är olyckligt och ofattbart är att så många bildade personer, i viktiga funktioner, delar och gillar denna typ av naiviteter som då faktiskt också äventyrar Sveriges möjligheter att fortsatt vara en trygg tillflyktsort för dem i nöd.

 

—

Lisa Magnussons artikeln kan du läsa i sin helhet på Metro. 

12 kommentarer

Under Demokrati, Ekonomi, Etik, Feminism, Genus, Humaniora, Jämlikhet, Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla, Moral

Taggat som , ,

november 21, 2014 · 10:40 am

237. Assimilering vs. integration

dalah_symbol-falun11

When in Rome…

Vad jag skrev i förra inlägget ”om att krypa till korset” var (mellan raderna) att jag finner det allt svårare att förstå den aggressiva polarisering som sker mellan synen på integration och assimilering av nyinflyttade till Sverige.

I dag är den s.k. integrationstanken den politiskt rådande i Sverige. Alltmedan ett udda fåtal (främst då inom SD) förespråkar vad som betecknas som assimileringskrav. Och så har det varit alltsedan S i början av sjuttiotalet lade ut färdriktningen för Sveriges invandringspolitik.

Det jag nu ställer mig frågande till är dels vad dessa två ställningstaganden egentligen handlar om och dels om dessa två verkligen utesluter varandra. Låt mig förklara.

Att integrera något innebär som vi vet att införliva något utan att detta för den skull behöver sugas upp eller gå förlorat i helheten. Medan att assimilera innebär att något tas emot och ingår och blir en del av denna helhet.

Och i vulgärdebatten om invandringen så får då motståndarna till assimileringstanken det hela att framstå som att det främst handlade om att alla skulle tvingas lära sig älska bruna bönor med fläsk och fira advent. Och visst, när man hör vissa Sverigedemokrater tala så bekräftas ju också denna absurda bild.

Men låt oss slippa dessa ideologiska låsningar för en stund.

application_touchpoints

En lyckad kombination av såväl assimilering som integration

Det jag berörde i förra inlägget var det socialpsykologiska faktum att den som kommer till en plats alltid förväntas inordna sig i den platsens regelsystem. Take it or leave it!

Och vi behöver alltså som besökare alltid vara mer tillmötesgående än dem vi besöker. Dels för att göra oss förstådda men också för att förstå dem och kunna träda in i deras gemenskap.

Man skulle kunna säga att ingen integration ens är möjlig om man inte först förmår inordna sig.

Och detta innebär inte att ”de” förväntas bära svenska kläder, äta svensk mat eller fira svenska högtider. Utan det handlar främst om att de som kommer hit, förutom att lära sig språket, fullt och fast förväntas ingå i en förtroendefull och demokratisk värdegemenskap.

Då först kommer vi också att införliva dem och ge dem den plats och det utrymme de så väl behöver.

2 kommentarer

Under Demokrati, Politik

Taggat som ,

november 5, 2014 · 1:14 pm

234. Vi som gillar variation

300_i_7310390001383_130444566298046917

Ärtsoppa med extra mycket fläsk…

Jag vet att vi är många som gillar tanken på ett öppet och välkomnande samhälle. Jag menar, tanken är inte bara god – utan även riktig.

I varje fall riktig för mig – därför rent personligen skulle jag inte vilja leva i en enkelspårig kultur där alla förväntades äta samma mat, bära samma slags kläder eller tvingades tänka och tycka på ett visst sätt. Sedan spelar det ju ingen roll om maten bestod av ärtsoppa med fläsk eller av sushi. Vad jag säger är bara att jag föredrar öppna umgängesformer framför slutna – oavsett vilken mat som serveras.

Men det finns ju en hake med det här med att gilla olika – och den är ju att bara för att man uppskattar en viss variation – behöver man ju inte gilla alla varianter!

Speciellt inte sådana som inte är öppna, inte tillåtande och som absolut inte själva gillar olika.

Och just därför är det inte alls motsägande att vi som gillar olika – samtidigt ogillar exempelvis Sverigedemokraterna. För om det är så att vi gillar öppenhet – står det knappast i motsättning till att vi samtidigt ogillar slutenhet. Eller hur?

salmon-nigiri1

…eller sushi?

Och slutna, stereotypiska grupperingar finns det gott om – både inom olika etniska och religiösa kulturer – ingen nämnd, ingen glömd! Grupperingar där man inte tillåter någon inom gruppen att falla utanför normen. Grupper som vägrar släppa taget om gamla nedärvda maktstrukturer, som inte strävar efter jämlikhet. Kulturer som inte tillåter något annat språk än sitt eget, inte tillåter kontakter eller äktenskap utanför gruppen, inte tillåter sexualitet utanför normen, inte tillåter tal och tänkande som tangerar gränserna för de egna föreställningarna.

Sådana grupper och kulturer gillar jag förstås inte – och det trots att jag gillar olika – och här råder alltså ingen motsättning.

Motsättningar uppstår först om vi som säger oss gilla olika – i vår iver och utan omsvep omsluter allt och alla (alla utom Sverigedemokrater då förstås) och öppnar dörrarna även för dem som är fientligt inställda till oss – då äventyrar vi ju faktiskt till och med vår egen ståndpunkt och därmed också den frihet det tagit vår öppna kultur tusentals år att nå fram till!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Feminism, Liberalism

Taggat som