juni 13, 2013 · 11:03 am

184. Det oskyldiga lilla hjärtat!

BERNELI1

”Tro inte på allt du tänker. För tankarna kan luras… men aldrig hjärtat.”

Läste nyligen en uppdatering på Facebook om att: ”Tro inte på allt du tänker. För tankarna kan luras… men aldrig hjärtat.” Och jag måste tillkänna att jag blev alldeles iskall! för detta var så urbota dumt att jag förvånades över (nä, det gjorde jag egentligen inte) att det överhuvudtaget kunde sättas på pränt i detta århundrade! så här i andra världskrigets nästan omedelbara skugga.

För det var ju också just detta lilla gulliga och klatschiga budskap som även Adolf Hitler ville att vi skulle ta till oss! Han ville inte heller att vi skulle tänka – vi skulle helst bara känna! men givetvis bara känna rätt!

Visst! Tankar kan luras! Och leda fel. Det är jag den förste att skriva under på! Men att ur detta skapa ett slags motsats om ett ”hjärta som inte kan luras” är just ett exempel på en sådan tanke som leder fel.

241370

Med känslan (hjärtat) kan man i princip komma vart som helst!

Först och främst, att tankarna skulle vara i någon slags motsatsställning till ”hjärtat” (vilket då bör förstås som en slags poetisk omskrivning för ”känslan”) finns det knappast några belägg för. Tankarna styr våra känslor och känslorna styr våra tankar och vad som slutligen styr det hele – om detta finns det olika teorier – och nya rön framkommer ständigt.

Vad vi dock vet är att känslan kan leda var som helst och att det just är det som smarta marknadsförare och andra som önskar vår uppmärksamhet skickligt förmår utnyttja.

Vilket också ständigt sker i reklamsammanhang och i opinionsbildning. Genom att blanda budskap och skapa positiva, just känslomässiga associationer, kan vi fås att tänka och göra saker som vi annars aldrig skulle göra. Vi tar en produkt från hyllan därför att vi (hjärtat) i stunden kopplar den till en positiv bild av något annat, en strand, en blomma, en person vi uppskattar. Vi köper en produkt eller ett budskap därför innehållet lockar vår självkänsla eller fåfänga.

Vi gör hela tiden saker vi egentligen aldrig skulle göra om vi förstod den bakomliggande och medvetna process vi hela tiden blir utsatta för.

Och ni säger och gillar att det lilla hjärtat aldrig kan luras. Jag undrar jag, vem som lurar vem?

5 kommentarer

Under Kunskap vs. Okunskap

Taggat som , ,

maj 17, 2013 · 12:59 pm

183. Sluta! Jag orkar inte!

180px-Gray1212

Visa lite intolerans! Men vänd mig inte ryggen!

Det finns nog inget värre än att inte få vara sig själv! Och att bli hindrad från att göra det man vill! Att inte få tycka och tro som man gör! Det finns så mycket intolerant kärvhet och bristande förståelse!

Och jag som bara älskar att köra jäkligt snabbt – men det får jag inte! Och när jag säger vad jag tycker, så vänder många mig ryggen. Samtidigt finns det så mycket som jag verkligen skulle vilja säga men som jag bara inte kan – så mycket jag skulle vilja göra – men inte får.

Mycket riktigt! Jag balanserar på en svår och vansklig gräns här och raljerar kring hur man ofta i dag talar om ”intolerans” som om det vore något absolut ont! Som om intoleransen i sig var något fruktansvärt inskränkt – allt medan dess finare motsats ”tolerans” blivit alltmer skinande och änglalik! Och jag säger bara: Sluta nu för guds skull!

rose-svart-vit-och-röd

Världen är inte så svart-vit som den ofta framställs som.

Våga istället lägga ut linjalen och visa lite vanlig och hederlig intolerans! Den finns ju där hos oss alla och är dessutom säkert även nödvändig för vår samexistens och överlevnad.

I en tid när så många dumheter begås måste vi helt enkelt kunna sätta ned foten och dra gränser för vad vi finner vara oacceptabelt.

Jag tolererar exempelvis inte att bli störd av telefonförsäljare kl 21 en fredagkväll! Jag tolererar heller inte att företag som H&M inte tar ansvar för hur deras produkter produceras i tredje land! Och jag tolererar inte att Ryanair behandlar så väl oss resande, som sin egen personal, som boskap! Jag ogillar helt enkelt den moderna samvetslösa och ansiktslösa kapitalismen! Och jag tolererar därför inte heller när hantverkare försöker blåsa mig genom att fuska med arbetet! Jag tolererar faktiskt inte heller lytes-komik som gör sig lustig på utsatta människors bekostnad.

Är ni med? Det finns en mängd saker som vi faktiskt kan och bör vara intoleranta mot – och därför kan aldrig intoleransen i sig vara något dåligt – utan beror helt enkelt på, mot vad, när och hur den uttrycks. Och att vara tolerant mot sådant som inte är ok – är faktiskt inte alls ok.

Världen är inte så enkel och svart-vit som den ofta framställs.

2 kommentarer

Under Etik, Kulturdebatt, Sofistik

Taggat som , ,

maj 16, 2013 · 8:55 am

182. Eloge Till Klyftig, Stark Kvinna!

450px-Hanne_Kjöller

Hanne Kjöller är definitivt en av dem…

Det var ju precis det jag menade när jag skrev det där om att våra olika världar ibland kolliderar. Och vad som händer när vi, var och en, går och bär på motstridiga tankar och idéer?

Jo, att om vi tänker, säger och tycker, ja även kanske, gud förbjude, känner saker – som inte går att förena – då kan vi lätt hamna i en slags inre konflikt. Som om vi exempelvis tvingas flytta till Svalbard – men hatar vinter och kyla; eller om vi sitter fängslade och drömmer om frihet; eller om någon tvingar oss att plugga och vi bara helt enkelt inte klarar av det, men låtsas. Det! Ungefär så!

Och vad händer? Jo, många av oss är förstås hårdhudade och det händer just ingenting medan andra fullständigt trasas sönder av sådana inre och tilltrasslade konflikter. Därför det är faktiskt ingen lätt sak att, så att säga, påstå att man gillar fisk samtidigt som man inte gör det. Det tar emot och kan skapa besvärliga dissonanser.

Och om vi då lyfter resonemanget ett snäpp – vad händer inom en kulturkrets eller en intressegemenskap – om man där lyckats internalisera en rad motsatta värderingar och ståndpunkter? Jo, skulle jag vilja påstå, dessa gemenskaper kommer så småningom att trasas sönder av inre oro och ovisshet eftersom en tvingande valhänthet kommer att sprida sig i olika hanteringar och beslut.

zaremba220_81683s

– Maciej Zaremba en annan.

Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, är en de få som oförtrutet förmår krypa under ytan på det offentliga livets olika diskrepanser. Alltså just sådana motstridigheter och inre motsägelser som jag här försöker beskriva.

I gårdagens tidning skrev hon också just om en sådan inre splittring som synliggjordes i ett fall av exorcism som behandlats av vårt rättsväsende och som resulterat i två skilda domar – en friande och en fällande.

Och anledningen till att jag här nu väljer att kommentera detta är därför att Hanne Kjöller är en av de få skribenter* i Sverige som verkligen har en vaken blick för just dessa slags inkonsekvenser. Och jag uppmuntrar alla att läsa hennes inlägg.

——-

*Det är få i dag som utan skygglappar (ideologisk kantring) kan berätta för oss om tillståndet i nationen – Hanne Kjöller är definitivt en av dem – Maciej Zaremba en annan – sen finns det tyvärr inte så värst många fler.

2 kommentarer

Under Kulturdebatt, Politik, Pragmatik

Taggat som , ,

maj 14, 2013 · 5:16 pm

181. It Takes All Kinds!

Winston_Churchill_British_bulldog_portrait

Sir Winston did not coin the expression ”It takes all Kinds”!

I once heard a story about this guy standing on a street corner, playing some kind of classical piece on his transverse flute, when a suit suddenly comes up to him and says: Why don’t you do something with your life, man! You can’t hang around here forever playing that flute – what if we were all standing on corners playing our old instruments – what do you think the world would look like?

The guy lowered his flute, looked at the suit and replied with a smile: I beg your pardon, sir! But what do you do? Eh… I’m a banker, the man said being a bit thrown off by the musicians politeness. Well, the street musician said, what would the world look like then if we were all bankers?

Even though it sounds like a typical cock and bull story I heard this story told straight from the horse’s mouth a long time ago. Whatever!

The punch line is of course that the world needs all kinds of people, jobs and activities in order to function. We can’t all be painters or actors and there would probably be a catastrophe if we where all identical and only did one thing. Just imagine if we were all farmers and only grew potatoes? Or if we were all car salesmen, clerks, or masons? It just wouldn’t work out, would it?

Picasso Don Quixote

It actually originates from the character Don Quixote, written by Miquel de Cervantes.

This understanding is well put in the famous phrase, “It takes all kinds!” which I myself have quoted a number of times, believing it originates from a saying of the legendary English Prime Minister, Winston Churchill, not knowing until now that it probably had nothing to do with him.

The quote actually comes from the Spanish phrase ”de todo ha de haber en el mundo” (literally, “There must be of all [types] in the world”), and can be found in Miguel de Cervantes, Don Quixote, Volume 2, Chapter VI which was written in 1615. And ever since it has become a well-used saying and a reflection of the overall importance and need for diversity. The world would not exist, as we know it, if we were all alike.

Lämna en kommentar

Under Humor, Kulturdebatt, Politik

Taggat som ,

maj 13, 2013 · 6:51 am

180. Solen, regnet & hundarna

I-initial_mit_Kletterer._Reichenau_10.Jhdtbland känns det som om jag inte riktigt levde på samma planet. No offense! Vi är bara så olika. Och faktiskt, frågan är om jag inte själv även kan vara olik mig själv! Därför ibland är det som om jag levde i minst två skilda världar. Dels den som består av allt det där mest näraliggande och som jag möter varje dag; solen, regnet, hundarna som hoppar runt i sängen. Men sedan finns det ju också en värld jag samlat på mig och som nu mest bara finns kvar som fragment; alla intryck, allt jag läst, hört eller reflekterat över – och det har man ju gjort. Reflekterat! Men utöver dessa bägge världar, eller vad man nu ska kalla dem? finns det ju även en verklighet utanför mig. Liksom en värld fylld av röster som härstammar från alla er, ”där ute”. Vart jag egentligen vill komma nu är bara till det triviala faktum; att det inte alltid är så att alla dessa olika världar – eller ska vi kalla dem perspektiv – sammanfaller. Och då kan det ju lätt bli till slitningar och ibland till en strid på kniven om vilka som är mest riktiga. Men hur är det egentligen? Om vi nu alla betraktar just våra egna föreställningar som de mest verkliga, följer då ur detta att vi också lever i olika världar? Där allt är riktigt och sant, på sitt säregna sätt? Men detta motsätter sig ju såväl förnuftet, vetenskapen samt huvuddelen av vår nuvarande idé- & tanketradition – som snarare lär oss att vi lever i en och samma värld men helt enkelt bara har skilda (eller dåligt uppbyggda) uppfattningar? Men i sådana fall, det vet vi ju, måste ju någon av oss ha mer rätt än en annan! Eller hur? Men det har vi ju också fått höra är fel. Ingen är ju för mer än någon annan. Vilket ju nu gör att det hela börjar kännas rätt förvirrat. Och jag tänker då bara över hur besvärligt och ångestladdat det kan vara med en personlig inre motsättning – vad betyder det då inte när en hel civilisation, kultur eller nation rids av samma slags inre kluvenhet?

2 kommentarer

Under Demokrati, Humaniora, Kulturdebatt

Taggat som

april 30, 2013 · 9:05 am

179. Att komma ut ur skamvrån

DSC_6947_2

Leo, The Lion!

Jag har två hundar. Två mellanpudlar. En brun och en aprikosfärgad. Och jag behöver inte längre skämmas – för jag har liksom kommit ut ur pudelgarderoben. Behöver inte längre ängsligt snegla åt höger och vänster eller följa den breda strömmen av fördomar som finns mot olika hundraser.

Och pudeln har nu visat sig vara en väldigt bra hund. Och man behöver faktiskt inte klippa dem sirligt som konstfulla buxbomshäckar. Det går bra med en enkel bondklippning!

Visst skäller de – det gör väl alla hundar. Men de är knappast aggressiva eller fientliga.

Herakleitos den dunkle från Efesos skrev för övrigt redan för 2500 år sedan att: ”Hundar skäller alltid på dem de inte känner”. Så det här med att skälla är knappast någon ny egenskap hos hundar. Det har de alltid gjort! Rent generellt sett!

Visst, man skulle kunna säga att mina hundar är smått xenofobiska. De skäller nämligen så fort de bara anar en främling inom hundra meters radie.

IMG_0009

And Cillo & The Lamb!

Och ordet xenofobi är just en sammansättning av de bägge grekiska orden: ξένος (Xenos), som betyder just ”främling” och φόβος (Phobos), som betyder ”rädsla”. Xenofobi är dock ett ord som mer kommit att användas i betydelsen ”främlingsfientlig”.

Men mina pudlar är inte vidare fientliga, de är inledningsvis bara rädda – och därför skäller de! Och detta drag av vaksamhet och misstänksamhet är förståss också det som naturen här har prioriterat. Därför det var så vi ville ha dem. De skulle skälla och skydda oss från att bli överrumplade. Och det är jag väldigt tacksam för när jag ligger och slumrar på gräsmattan och själv inte skulle märka om någon okänd närmade sig.

Men så fort mina pudlar (Leo och Cillo heter de för övrigt) lär känna någon (och det går som regel rätt snabbt) så blir de världens mest trogna och trevliga kamrater.

Men, det ska ändå sägas, att visst finns det aggressiva hundar som också verkligen ogillar och attackerar främlingar – men dessa tillhör ändå undantagen. Att därför tro att alla hundar är fientliga och farliga är egentligen enfaldigt. Ja rentav inskränkt! Det finns ju så många olika sorter – och de skäller alla av olika anledningar.

6 kommentarer

Under Kulturdebatt, Logos – Ord – Språk

Taggat som , ,

april 23, 2013 · 1:07 pm

178. En riktig jädra rallarsving

DSC_9242

A universe made out of steel!

Hur vi än vänder och vrider på det verkar det ändå vara ett faktum att framgång oftast föder framgång.

”Ty den som har, åt honom skall varda givet”.

Nu syftar säkert Matteus här på någonting helt annat, men det aktuella bibelcitatet fångar ändå andemeningen i detta om världens oändliga ”orättvisor” som detta inlägg i Fragment & Perspektiv handlar om.*

___

Ok! Mycket tyder på att personer som har mer – är friskare, lyckligare och lever längre än vi andra!**

Vad sägs om det?
Nesligt, va?

Och vi som inte tillhör de mest privilegierade tycker förstås att detta är rätt så hemskt och lägger gärna ned – orkar inte – får helt enkelt nog! Och detta trots att det nog faktiskt är vi som har mest att vinna på att fundera vidare och kanske överlista detta trista faktum.

Därför det är knappast någon hemlighet för dem som redan har pengar, makt och framgång – de vet redan om att de mår bättre, har mer energi och är mer populära än andra. Vilket säkert också spär på det hela. De mår helt enkelt bra av att må bra! Medan vi andra mår dåligt av att behöva må dåligt!

Vi, svaga, fattiga och vanmäktiga – vi som vägrar acceptera att livet är brutalt. Vi som istället förväntar oss en rättvis behandling från ovan för att ge oss den kompensation vi så väl behöver. Vi blundar gärna.

Samtidigt som det är vi som har störst behov av att se den krassa humorn i naturens blinda lek.

Därför det skulle ju kunna finnas smitvägar ur detta småtrista predikament. Det kanske går att komma runt de naturliga orättvisorna och ge de högre makterna, naturen eller vad tusan, en riktig rejäl rallarsving.

Därför det borde ju räcka med att vi bara blev bättre än flertalet på någonting som fick oss att känna oss jäkligt unika. Och därmed försätta oss själva i sammanhang där det vi gör värdesätts och är betydelsefullt. Vi skulle alla kunna vara bättre än de flesta på någonting!

Och det går säkert bra med både det ena och det andra; som att cykla jäkligt långt eller fixa många followers på Twitter eller Instagram; kunna baka surdegsbröd eller stoppa korv; vara duktig på att snickra; fixa i trädgården; tråckla; sy; fläta färgglada korgar; slipa till vassa spjutspetsar… You name it!

Men det gäller ju förståss att ta sig dit – till någon form av excellens. Och dit finns det förståss inga genvägar!

* Från och med detta inlägg kommer dessa att presenteras med en mindre ingress för att läsaren lättare ska få en ingång till texterna som av stilmässiga skäl hålls knapphändigt med sina max 350 ord! Citatet kommer för övrigt från Matteus 13:12.
** Har bl.a. skrivit mer om detta predikament i 148. Absolut, nej, nej!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Etik, Humor

Taggat som ,

april 19, 2013 · 1:57 pm

177. Vad är detta för yrsel?

bodhidharma-pic-180x300För att överhuvudtaget kunna närma mig något
Som är av större vikt än ett snöoväder
Kanske jag skulle behöva skriva ett drömspel.

Det kanske först är då man kan komma något nära,
När världen inte riktigt längre är med på noterna
Och därför nynnar på en helt annan slags melodi.

Då! Nästan som ett slag under bältet.

Men det är ju också detta trick
Som just är avsikten
Med de s.k. zen-buddhistiska ”koans”.[1]

Att förmå bryta upp och tränga
Igenom lager på lager av meningsskapande

För att förhoppningsvis och slutligen nå fram till
Något mer väsentligt – som kanske inte lika lätt
Låter sig fångas.

Nä, men vad är det jag snackar om?
Vad är detta för yrsel?

Vad är det jag så trängande behöver säga
Som jag inte redan har sagt?

Och varför ikläder jag mig nu plötsligt diktarens
Sorgliga skepnad och språkdräkt?

Och ornamenterar mitt språk
Med halvkvävda sirligheter.

Är det bara för att grumla min yta en aning
eftersom jag inte har något övrigt att säga,
i hopp om att ändå uppfattas som djupsinnig?

Ja, just det!
Så är det!

För övrigt önskar jag alla en trevlig helg och hoppas att nästa vecka ska bli lika spännande som denna har varit!

[1] Vet faktiskt inte hur man säger koan i pluralform på svenska. Koan, se Wikipedia.

Lämna en kommentar

Under Prsonlgt, Trivia, Uncategorized

Taggat som , ,

april 18, 2013 · 10:35 am

176. Ett Sverige, likt fågel Fenix

phoenix-bird-gold-colourJag må vara blåögd men jag tror ändå att det kommer att gå rätt bra. Jag menar, vi kommer nog att reda ut det här till slut.

Just nu råder förvisso full storm och ett ställningskrig där påståenden och antaganden yr omkring så det står härliga till. Men krutröken kommer nog så småningom att lägga sig och då kommer vi att se konturerna av ett nytt Sverige avtecknas.

Mustafa kommer att ha ett och annat att fundera över! Greider kommer att tvingas höra sina egna självsäkra formuleringar upprepas i många, många år framöver. Och ett gäng andra principfasta ideologer kommer att undra vad tusan det var som hände den där våren 2013, ”when the shit really hit the fan” – när de alla fick ändan bak – hur de än försökte vända och vrida sig.

Jag förstår att du just nu helst tiger still. Frågan har verkligen blivit så komplex att det vore bäst om vi alla bara stoppade persilja i öronen – för att slippa höra. Och för att slippa ta ställning.

För det skulle nog ändå här behövas såväl en semantiker, en sociolog och en religionsexpert bara för att reda ut själva upptakten till den här historien. Minst!persilja-1_87659415

Och omfattningen av historien ser dessutom ut att växa för var dag. Och skiten skvätter nu både upp och ned och till höger och vänster. Men jag tror ändå att det faktiskt är rätt bra!

För någonstans i allt detta, känner jag ändå en förhoppning om att det ska födas något nytt att bygga vidare på. Något positivt för Sverige, för socialdemokratin och framför allt för Sveriges alla muslimer.

Jag ser en socialdemokrati som kommer att tvingas se över sina ideologiska grundvalar.
Jag ser en höger som måste fråga sig var i helsike man hamnat!

Men främst ser jag att det ur detta debacle föds en ny syn på islam. Jag ser muslimer som äntligen får träda fram som individer och inte enbart som representanter för ett fundamentalistiskt och intolerant kollektiv.

Jag ser framför mig ett Sverige, som likt fågel Fenix, reser sig upp ur askan.
In i elden.
Som kommer att förgöra, förändra och förnya en mängd gammal bråte som vi behöver bli av med.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Kulturdebatt, Politik

Taggat som , ,

april 16, 2013 · 11:30 am

175. Den ovillige demokraten!

mouth

Visst finns det frågor som står oss långt upp i halsen!

Jag måste bara fråga – och svara mig gärna uppriktigt den här gången!

Är jag intolerant om jag ogillar intolerans? Nå? Vad säger du?

Är jag fördomsfull om jag har synpunkter på att andra har fördomar?

Ja, jag vet att frågorna står dig upp i halsen. Men det är ju för att de fortsätter vara obesvarade.

Och du kan inte längre slingra dig undan – du måste ta ställning och samtidigt hålla tungan väldigt rätt i mun. Så varför tvekar du?

Jag vet ju att du har ett svar – ser samtidigt att du våndas. Du anar förstås att det är en fälla och att du därefter måste stå till svars. Du är därför ängslig – med all rätt.

Men, vad svarar du?

Är vi odemokratiska om vi förvägrar icke-demokratiska grupperingar att verka och föra fram sina åsikter?

Samma logiska grundstruktur. Jag ger mig nämligen inte! Och ta gärna god tid på dig – men ta gärna ställning! Du kommer ändå inte undan. Förr eller senare kommer någon att utkräva svar.

Vad säger du?

Är jag rasist om jag påvisar att det finns rasistiska kulturer? Fortfarande samma semantiska struktur. Och samma öronbedövande tystnad.

 

Frågan ligger där likt en stor drake mitt framför dig – växer sig bara starkare – så länge den förblir obesvarad.

Jag ser nu hur du vänder och vrider på dig för att krypa ur ditt eget skinn. Och hur du frenetiskt försöker hitta det rätta svaret.

Men jag hör ingenting!

[1]  Tonläget och hållningen i detta inlägg är inspirerat av Mohsin Hamids bok, The Reluctant Fundamentalist (2007). Nu aktuell på film.

3 kommentarer

Under Demokrati, Kulturdebatt, Logos – Ord – Språk

Taggat som , ,