Visa lite intolerans! Men vänd mig inte ryggen!
Det finns nog inget värre än att inte få vara sig själv! Och att bli hindrad från att göra det man vill! Att inte få tycka och tro som man gör! Det finns så mycket intolerant kärvhet och bristande förståelse!
Och jag som bara älskar att köra jäkligt snabbt – men det får jag inte! Och när jag säger vad jag tycker, så vänder många mig ryggen. Samtidigt finns det så mycket som jag verkligen skulle vilja säga men som jag bara inte kan – så mycket jag skulle vilja göra – men inte får.
Mycket riktigt! Jag balanserar på en svår och vansklig gräns här och raljerar kring hur man ofta i dag talar om ”intolerans” som om det vore något absolut ont! Som om intoleransen i sig var något fruktansvärt inskränkt – allt medan dess finare motsats ”tolerans” blivit alltmer skinande och änglalik! Och jag säger bara: Sluta nu för guds skull!
Världen är inte så svart-vit som den ofta framställs som.
Våga istället lägga ut linjalen och visa lite vanlig och hederlig intolerans! Den finns ju där hos oss alla och är dessutom säkert även nödvändig för vår samexistens och överlevnad.
I en tid när så många dumheter begås måste vi helt enkelt kunna sätta ned foten och dra gränser för vad vi finner vara oacceptabelt.
Jag tolererar exempelvis inte att bli störd av telefonförsäljare kl 21 en fredagkväll! Jag tolererar heller inte att företag som H&M inte tar ansvar för hur deras produkter produceras i tredje land! Och jag tolererar inte att Ryanair behandlar så väl oss resande, som sin egen personal, som boskap! Jag ogillar helt enkelt den moderna samvetslösa och ansiktslösa kapitalismen! Och jag tolererar därför inte heller när hantverkare försöker blåsa mig genom att fuska med arbetet! Jag tolererar faktiskt inte heller lytes-komik som gör sig lustig på utsatta människors bekostnad.
Är ni med? Det finns en mängd saker som vi faktiskt kan och bör vara intoleranta mot – och därför kan aldrig intoleransen i sig vara något dåligt – utan beror helt enkelt på, mot vad, när och hur den uttrycks. Och att vara tolerant mot sådant som inte är ok – är faktiskt inte alls ok.
Världen är inte så enkel och svart-vit som den ofta framställs.
Anthrôpos Metron 
Världen är inte så enkel och in-eller tolerant som jag vanligtvis, helt enkelt sagt, befinner mig handlande i och förhåller mig retoriskt till den. Jag säger gärna vad jag tycker är en sanningens ord, nämligen; att vad som absolut sant är, är sannolikt det som förefaller de flesta vara falskt, under tiden vi talar om vad ”sanningens” väg är och hur den möjligen blir till genom det ”bör” vi befinner oss på… eftertänksamt mitt i… efter för- och/eller innan…-söket.
Medvetandets retoriska uttryck genom nej eller ja, förnekelse och bejakelse är helt och enkelt en fråga om att ta sin egen plats mitt i konjunktionens allmänna gränsland och genom lupen höra hur lika = smälter samman och snedställer sig / likt penumbran oxå lägger sig och gör sig till och likt bråk – strecket tar sig ut som en betecknare genom någon betecknarens mun och möjligen betecknande nog tar sig in som betecknat genom örat som en annan betecknares tolkning av innebörden och dess översättning till en möjligen gemensam betydelse.
Toleransen mot all det onödiga arbete och den onödiga arbetstid alliansens arbeteslinje tillsammans med den fulla sysselsättningens proselyter verkställer i ett gemensamt missförstånd av människornas mänskliga tillväxt är på tok för hög. Vi borde i långt högre grad sätta ned ena foten och med den andra ge arbetslinjen och den fulla sysselsättningen sparken.
Jag håller till viss del – med!