Den mätande människan

Alla vet ju vad som menas med ”form”, alltså form som i ”kak-form” – det handlar förstås om på vilket sätt ett föremål gestaltar sig. Och det mesta som vi kan uppfatta har på så vis någon slags form – ett föremål utan form är lite svårare att föreställa sig – om ens möjligt. Formen är på så vis nära sammanfogad med vår upplevelse av vad vi kallar materia.

Och materien utgör ju själva ”substansen” — alltså det som ligger till grund för formen.

Man skulle kunna säga att substansen är det vi häller i eller trycker ut ur själva kakformarna – själva innehållet så att säga. Och när vi därför talar om något som substantiellt menar vi att det föreligger en form men också att denna har ett väsentligt eller verkligt innehåll.

Så, vad har då detta tal om form och substans för mening, vad syftar det till? Eller är det nu bara morgontrötta grubblerier? Har texten och själva resonemanget någon slags bärande funktion – kommer det hela att leda någon vart?

Jo, det kommer det.

Därför att de bärande begreppen form, funktion & substans, som jag rikligt använder mig av ovan och som i dag är en helt naturlig del av vårt språk, var bara för några hundra år sedan fullständigt okända för oss. De användes inte i vardagssammanhang, utan var i huvudsak filosofiska spetsfundigheter. Och tidigare skiljde man heller inte ett föremål från dess form – de var ett. En sko var bara en sko, helt enkelt. Och sådana abstraktioner som ”funktion”, ”substans” eller ens ”innehåll” fanns inte på den allmänna kartan.

Och då är det ju ändå ord som vi i dag använder lite till mens (heter det så?) och kanske till och med varje dag.

Form, Substans & Funktion

Vad som händer är att när begrepp vaknar till liv – vi skulle kunna säga, när de tar form och får substans, det är först då de är färdiga att börja brukas. Och det är först då som vi kan utveckla och använda de kunskaper som just är framsprungna ur dessa ord[1].

Och jag tänker, vilka är de osynliga begrepp som ännu inte sett vardagens ljus och som kommer att revolutionera våra liv imorgon?

——

[1] Form-, substans-, och funktionsbegreppen är exempelvis nycklarna till den moderna vetenskapens utveckling och slipades fram av olika tänkare under i huvudsak 1600- och 1700-talet. Vi skulle alltså i dag inte haft tillgång till varken datorer eller antibiotika om det inte hade varit för dessa nyckelbegrepps tillkomst. Och vi skulle inte heller ha haft den design-explosion som vi i dag befinner oss i om det inte vore för att vi en gång särade på dessa begrepp, form, substans och funktion. Denna text har för övrigt inspirerats av idéhistorikern Sven-Erik Liedmans förnämliga men ytterst svårgenomträngliga bok, ”Stenarna i själen – Form och materia från antiken till idag”, Albert Bonniers Förlag, 2007.