november 5, 2014 · 1:14 pm

234. Vi som gillar variation

300_i_7310390001383_130444566298046917

Ärtsoppa med extra mycket fläsk…

Jag vet att vi är många som gillar tanken på ett öppet och välkomnande samhälle. Jag menar, tanken är inte bara god – utan även riktig.

I varje fall riktig för mig – därför rent personligen skulle jag inte vilja leva i en enkelspårig kultur där alla förväntades äta samma mat, bära samma slags kläder eller tvingades tänka och tycka på ett visst sätt. Sedan spelar det ju ingen roll om maten bestod av ärtsoppa med fläsk eller av sushi. Vad jag säger är bara att jag föredrar öppna umgängesformer framför slutna – oavsett vilken mat som serveras.

Men det finns ju en hake med det här med att gilla olika – och den är ju att bara för att man uppskattar en viss variation – behöver man ju inte gilla alla varianter!

Speciellt inte sådana som inte är öppna, inte tillåtande och som absolut inte själva gillar olika.

Och just därför är det inte alls motsägande att vi som gillar olika – samtidigt ogillar exempelvis Sverigedemokraterna. För om det är så att vi gillar öppenhet – står det knappast i motsättning till att vi samtidigt ogillar slutenhet. Eller hur?

salmon-nigiri1

…eller sushi?

Och slutna, stereotypiska grupperingar finns det gott om – både inom olika etniska och religiösa kulturer – ingen nämnd, ingen glömd! Grupperingar där man inte tillåter någon inom gruppen att falla utanför normen. Grupper som vägrar släppa taget om gamla nedärvda maktstrukturer, som inte strävar efter jämlikhet. Kulturer som inte tillåter något annat språk än sitt eget, inte tillåter kontakter eller äktenskap utanför gruppen, inte tillåter sexualitet utanför normen, inte tillåter tal och tänkande som tangerar gränserna för de egna föreställningarna.

Sådana grupper och kulturer gillar jag förstås inte – och det trots att jag gillar olika – och här råder alltså ingen motsättning.

Motsättningar uppstår först om vi som säger oss gilla olika – i vår iver och utan omsvep omsluter allt och alla (alla utom Sverigedemokrater då förstås) och öppnar dörrarna även för dem som är fientligt inställda till oss – då äventyrar vi ju faktiskt till och med vår egen ståndpunkt och därmed också den frihet det tagit vår öppna kultur tusentals år att nå fram till!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Feminism, Liberalism

Taggat som

november 4, 2014 · 12:03 pm

233. Kulturkamp & Granatsplitter

ILoveCultureMan får ofta höra att kulturen äger kraft att förena människor – men man skulle lika gärna kunna säga att den snarare är det som håller oss åtskilda.*

Är det inte så?

Vi förenas i våra vanor och traditioner som utgör vår kultur! Och våra olika kulturella egenheter ställs sedan i stark kontrast till andra gemenskaper som samlats kring andra vanor och andra uttrycksformer.

Och vad dessa olika kulturer sedan har gemensamt är väl framförallt att de alla tar avstånd från varandra.

Hipstern ser ned på slipsnisse, lantisen på stadsbon, stadsbon på småstadsbon, F! Och V ser ned på fascisterna – vilket innebär alla till höger om MP – och de borgerliga på vänstern – vilket är alla till vänster om C.

Och judarna anser sig å sin sida vara utvalda, västerlänningen är överlägsen allt, medan muslimerna och araberna snarare känt sig förbisedda och förtryckta av hela världen.

Kulturer uppstår i smått och i stort genom att en grupp individer utvecklar, vårdar och överför vissa vanor och traditioner – som blir en del av deras identitet.

Multi coloured painted handprints arranged in a circle on white

Vi är alla olika! Men de flesta gillar lika! Trots att några säger sig gilla olika!

Det är kulturen som är det sammanhållande kittet inom en grupp och som bidrar till att skapa enighet och samsyn (concord).

Nationalstaterna skulle exempelvis aldrig kunna ha uppstått om någon inte först hade lyckats samla tillräckligt många människor på ett geografiskt område med hjälp av just sådana gemensamma kulturella nämnare som språk, traditioner och vanor!

Och på så vis är det ju alldeles riktigt så som vi ofta får höra – kulturen är en förenande kraft. Samtidigt som den är så splittrande!

Märkligt va? Den är både sammanhållande och skapar motsättningar! Samtidigt!

Och denna begreppsmässiga elasticitet hos själva kulturbegreppet gör det sedan givetvis svårt för oss alla att förstå och hålla ordning på olika kulturella tankar, ställningstaganden och beslut.**

Hur ska vi egentligen förhålla oss till den?

Ska man från politiskt håll uppmuntra olika kulturella yttringar? Trots att vi alla ser att detta är vad som splittrar och håller oss isär. Eller ska man motarbeta dem?

—-

*De begreppsglidningar vi utsätts för när vi börjar diskutera frågor om ”kultur” är att vi framförallt inom det svenska språkområdet inte har lyckats skapa någon bra distinktion mellan kultur i betydelsen ”konstnärliga uttrycksformer” till skillnad från kultur i betydelsen ”sedvänjor och etnicitet”. Detta skapar stor förvirring inte bara för kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke utan för alla som diskuterar och debatterar kulturens betydelse.

**Det andra problemet som skapar förvirring i diskussionerna är kulturbegreppets relativa karaktär: Alltså bara för att kulturuttryck kan vara en enande kraft inom en grupp – innebär det inte samtidigt att samma kulturuttryck är en enande kraft mellan grupper.

 

 

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Kulturdebatt, Politik

Taggat som ,

oktober 27, 2014 · 3:00 pm

232. Stigar – livsvägar

about3

Vi omfamnar gärna sådant som vi upplever ger ett mer genuint och betydelsebärande innehåll.

Jag är helt enkelt barnsligt förtjust i gamla stigar. Ni vet sådana som finns i skogen och där man kan ana att myriader av fötter trampat fram genom århundraden. Barren ligger som en tät, mjuk matta och gamla rotsystem är liksom blanknötta. Över berghällarna är det rensopat och naket och de vindlar mjukt runt klippavsatser och gamla träd.

Att få gå på en sådan stig ger mig ofta en känsla av medveten närvaro. Jag känner mig ibland nästan lite andaktsfull. Här har generationer gått före mig för att komma någonstans – för att göra någonting – och gemensamt lämnat dessa nästan outplånliga spår.

Nästan outplånliga – därför det händer ibland att jag samtidigt snubblar över ris, grenar och djupa, vattenfyllda hjulspår efter en skogsmaskin.

Och då är det som om något brister inom mig – ja, jag kan bli nära på skogstokig och känna ett nästan blint raseri mot dem som inte tänker och tar hänsyn till sådant som tiden med sådan stor möda har frambringat.

Det är som ett helgerån – en våldtäkt mot människa och natur!

Förstår ni hur jag känner?
Förstår du vad jag menar?

Har du någonsin själv upplevt den där känslan – maktlösheten när något du uppskattar går förlorat – bara för att någon annan betraktar saken på ett annat och mindre hjärtnupet sätt?

1478211_orig

Vi omfamnar gärna sådant som vi upplever ger ett mer genuint och betydelsebärande innehåll.

Då – då, kanske vi gemensamt kan börja nysta i vad det är som gör att så många i dag känner sig dragna till socialkonservativa och nationalistiska strömningar i Europa.

Därför att lika irrationellt eller rationellt (det är en smaksak) som jag värnar mina nötta kulturstigar i skogen – värnar de säkerligen något som ligger dem nära om hjärtat – kanske en slags nationalism som i mina ögon nästan inte betyder någonting alls.

För dem handlar det kanske just också om upplevelsen av en slags mentala stigar som generationer före dem trampat fram och där de därför kan känna sig hemma.

Det är inget mysterium att några väljer att omfamna gamla traditioner – lika lite som att södermalmshipstern i den mån hen finns kvar, längtar efter att sätta tänderna i någonting genuint och söker efter ett slags ursprung och originalitet i en värld där för övrigt allt bara är yta.

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla, Politik

Taggat som , ,

oktober 24, 2014 · 9:51 am

231. Om att kasta sten i dårhus

Demens

Det här är inte min mamma! Eller – ”Ceci n’est pas une pipe”

När jag häromdagen besökte min gamla mor på det demensboende där hon bor sedan ett par år, pekade hon med sitt darriga finger på de andra och sa, se bara, vilket dårhus jag befinner mig på! 

Och det ska du säga, tänkte jag, du som knappt vet vad det är för årstid, än mindre vad det är för veckodag! Men jag viskade istället: Sch… inte så högt, du ska veta att de du pekar på, hör och förstår mer än vad du tror – men de kanske inte alltid kan ge uttryck för det – precis som det är för dig ibland.

Och hon nickade och sa, ja så kanske det är och såg förskräckt omkring sig.

Samtidigt gav mig mina kloka ord en lite bitter eftersmak – därför hon hade ju delvis också rätt. I hennes språkliga värld som den sett ut under större delen av hennes liv, kallade man ju personer som inte riktigt fungerade mentalt och socialt, för just dårar.

Och på ett boende för dementa bor det just människor som inte riktigt har koll på läget – och det var väl kanske främst obehaget i denna upplevelse som hon ville förmedla.

Men det lät jag henne alltså inte komma undan med. Därför det är inte längre speciellt korrekt att uttrycka sig på det viset. Vi talar inte nedsättande om de mentalt eftersatta och vi kallar dem framförallt inte längre för dårar.

demens6

Demens – när funktioner och mekanismer vi tar för givna plötsligt slutar fungera.

Så där fick hon så att hon teg! Gamla mamma!

Men händelsen lämnar mig inte helt oberörd – för kanske hon skulle ha känt sig mer tillfreds med sig själv och sin iakttagelse om hon fått lite medhåll här. Eller inte? Det kanske bara hade gjort obehaget större – att få det hela bekräftat liksom?

För visst, man ska inte kasta sten i dårhus om man själv råkar befinna sig däri – om man nu får uttrycka sig så. Men det kan man ju knappast heller lasta en gammal dement person för – för det är väl kanske främst just dessa förmågor som först faller bort.

Men huvudsaken var att hon fattade vinken. Trots att den kanske inte var helt rätt vinklad.

1 kommentar

Under Prsonlgt

Taggat som

oktober 20, 2014 · 2:54 pm

230. Vad är det som puttrar?

800px-CLOSED_logoIbland nås vi av budskapet att Sverige är ett land som under ytan puttrar av främlingshat och intolerans! Och budbärarna menar att där finns underliggande maktstrukturer som utesluter vissa bland oss och man kallar det därför för strukturell rasism.

Visst! Jag är övertygad om att såväl rasism, främlingsrädsla och olika slag av diskriminering förekommer i princip överallt – även i Sverige. Men samtidigt är det tydligt att somliga länder och vissa kulturer  utmärker sig mer än andra i detta avseende.

Vissa kulturer och länder är helt enkelt mer öppna, mer tillåtande – medan andra är mer slutna.

Det finns dock en kritik mot den undersökning som gjorts av WVS och som visar att Sverige tillsammans med Norge, England och USA tillhör de mest toleranta länderna i världen.*

Varje form av uttryckt rasism, menar kritiken, är i dessa länder så tabubelagda att man inte har kunnat svara annorlunda. Och detta har då tolkats som att undersökningarna är missvisande och att dessa på pappret toleranta länder i själva verket ändå styrs av en underliggande rasism.

Fine! Det är möjligt att så är fallet.

Men själva orsaken till att befolkningen i sådana fall inte skulle våga uttrycka sina egentliga (rasistiska) åsikter måste väl ändå då vara på grund av att de i sådana fall inte vill avvika från vad de uppfattar som det normgivande? Och det är väl ändå detta som i det långa loppet räknas och som möjliggör förändring.

racism-map3

Vilken rasism är då värst? den strukturella eller den mer öppet explicita?

Jag kan inte annat än se det som så – att om flertalet uppfattar det som fel att uttrycka diskriminerande åsikter – måste väl detta ändå innebära ett steg i riktning mot ett mer tolerant och öppet samhälle? Eller?

Och den här undersökningen som då många liberaler på högerkanten älskar att referera till och som man på vänsterkanten med kraft avvisar – visar inte den ändå att de som anklagas (högern) för att inte ta den strukturella rasismen på allvar, ändå tillerkänner öppenhet och acceptans ett större värde än slutenhet.

För en äkta rasist torde väl ändå vara en som försvarar sina rasistiska åsikter. Vilket man faktiskt också med kraft gör i vissa kulturer och regioner.**

––––

*World Value Survey  (www.worldvaluessurvey.org) is a global network of social scientists studying changing values and their impact on social and political life, led by an international team of scholars, with the WVS association and secretariat headquartered in Stockholm, Sweden. 

**Det är bara att studera kartan samt läsa de undersökningar som gjorts.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik

Taggat som , ,

oktober 17, 2014 · 10:43 am

229. Otrevliga & inskränkta

original

Jag gillar inte otrevliga & inskränkta människor…

Det finns människor jag bara inte riktigt klarar av. Framförallt sådana jag uppfattar som otrevliga & inskränkta. Och dessa stöter man ju på titt som tätt. Man kommer liksom inte undan.

Och de bildar ju då tillsammans liksom en grupp av otrevliga & inskränkta personer – några som i varje fall inte jag vill befatta mig med. Människor jag gärna istället håller på en armslängds avstånd.

Det är ju inte så konstigt!

Och det händer ju förstås att man tvingas gå omvägar när man träffar dem i offentliga miljöer.

Och ibland tvingas man kanske rentav resa sig och byta plats om de råkar sätta sig för nära.

Och jag bjuder självfallet aldrig hem dem på middag – vilket jag förvisso inte gör med så värst många andra heller – men ändå.

Och så här tror jag de flesta av oss reagerar gentemot vissa som vi av olika anledningar inte gillar. I varje fall mer eller mindre. I varje fall om vi har möjlighet till det.

Och hade nu bara dessa otrevliga & inskränkta människor utgjort en sammanhängande och enhetlig grupp skulle väl saken ha varit biff – då hade vi ju gemensamt kunnat ta avstånd från dem och liksom skjuta ut dem i kylan. Eller hur?

nobel660

…och skulle personligen aldrig bjuda dem på middag! Frågan är bara om jag verkligen kan utesluta dem ur det offentliga rummet?

Jag menar, de skulle ju kunna ha sina egna platser i kollektivtrafiken och bo på anvisade platser. Det hade ju varit så enkelt!

De kanske till och med skulle kunna ha sina egna restauranger dit de då skulle kunna gå och smörja kråset istället för att hänga på låset till Stockholms Stadshus och Nobelfesten där.

Jag inser förstås att där finns ett monumentalt problem – vi tycker helt enkelt inte att samma människor ingår i den där gruppen av otrevliga & inskränkta. Utan medlemmarna är liksom flytande – innehållet varierar beroende på vilka och vad det är vi ogillar.

Vilket ju då också rent teoretiskt sett skulle kunna innebära att vi alla i något sammanhang själva skulle kunna hamna där och bli medlemmar i just en sådan förskjuten grupp.

Det är väl kanske sådant man bör fundera över ibland innan man stänger dörren helt och hållet.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik

Taggat som ,

oktober 15, 2014 · 1:02 pm

228. Byggandet av murar

Jew-finger

Fuck me – fuck you!

Begreppet ”rasism” betyder utifrån senare bruk av ordet, att se ned på andra som inte är som vi och att betrakta det främmande utifrån ett ofta generaliserande oförstånd eller med mot- eller illvilja.

Det är väl så de flesta av oss använder sig av ordet nu förtiden, speciellt nu när vetenskapen gått bet på att finna några större genetiska skillnader mellan människor och därmed mer eller mindre avskaffat själva det gamla rasbegreppet.

Men om vi då alla är bärare av en närapå identisk arvsmassa – finns det då överhuvudtaget några som inte är som vi?

Ja, det är klart det finns! Och i synnerhet de som verkligen insisterar på att inte behöva vara som vi.

Speciellt de som kämpar för sin egen kulturella egenart och sin upplevda rätt att få vara just annorlunda. Eller som de själva kanske upplever det – rätten att bara få vara sig själva.

Men att på så vis innesluta/utesluta den egna gruppen från en större kulturell gemenskap bör väl ändå rent (psyko-)logiskt vara att ta ett första steg mot att hamna i ett utanförskap?

Att stänga in sig själv är väl ändå liktydigt med att utestänga andra?

Akesson_folkdrakt_P_250

Vissa bryr sig hellre om var de kommer ifrån – än vart de är på väg…

Jag kan inte annat än se att flera av de grupper som många i dag menar vara utsatta för diskriminering – inte sällan själva under generationer just odlat sina egna utanförskap. Jag tänker förstås på sådana grupper som kurder, basker, skottar, romer, judar, samer, tornedalingar…

För så länge som en viss grupp envisas med att upprätthålla sin kulturella egenart kommer väl den större gemenskapen alltid att betrakta dem som ”de andra”.

Och det är förstås också när sådana grupper börjar betrakta sig som unika och se sig som ”utvalda”, ”riktiga svenskar” eller ”sannfinländare” som vi andra börjar dra öronen åt oss och betrakta dem med viss skepsis. Och då ökar deras utanförskap. Är det inte så?

Ja, jag drar klara paralleller mellan grupperingar som är intensivt kulturkramande och hellre bryr sig om var de kommer ifrån – än vart de är på väg – och menar att de på så vis själva bygger murar kring sin egenart och därmed begränsar sina möjligheter att leva i fred och samförstånd med andra.

4 kommentarer

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Politik

Taggat som , ,

oktober 1, 2014 · 10:36 am

227. Tjovim i Klartext!

Bard_Soderqvist_Synteism_3d-286x447En dag damp det ned en bok i brevlådan. En nyutgiven bok med titeln ”Synteism – Att skapa Gud i internetåldern” av Alexander Bard och Jan Söderqvist. Och jag började med stor nyfikenhet läsa.

Efter ett första kapitel med titeln ”Allting är religion” kände jag att det nog ändå kunde vara en bok som skulle kunna intressera. Inte för att jag tycker att allt är religion – utan kanske snarare för att jag tvärtom ser religionen mest som något overkligt och påhittat.

Författarna börjar med att resonera kring frågan om Gud och menar att vi nog alla missat själva poängen – Gud finns – men kanske inte på de många olika och ofta motstridiga sätt vi vanligtvis uppfattat denne Gud.

De menar att frågan om Gud verkligen finns är lika innehållslös som frågan om huruvida X finns – så länge vi varken definierat vare sig begreppet ”finns” eller ”X”.

burning-man-cars-07-0512-lgn

Det verkar till slut mest som om Bard & Söderqvist bara försöker ta mig med med på en lång syrlig tripp! Bilden är från det årliga eventet Burning Man i Black Rock Dessert i Nevada, USA.

Gud är alltså bara ett stort rungande X som vi sedan fyller med de mest personliga innehåll. Gud är, menar författarna, i själva verket inget annat än namnet på alla våra drömmar och rädslor som riktas mot en enda gemensam punkt – mot utopin.

Och de menar vidare att mötet mellan denna längtan och det globala internet, nu skapat en unik möjlighet för en ny religion som vi människor nu kan ta till oss och tro på. Man skriver i sin egen övertygelse att, ”Det är bara genom synteismen vi kan hitta en väg ut från den narcissistiska individualismen alienation, och vårt fatalistiska plundrande av planeten.”

Deras skapelse ”Synteismen” är med andra ord det som de menar ska bära oss över djupen och boken tumlar fram över idéhistoriens många stockar och stenar och man möter en mängd idéer som mest verkar sprungna ur en påtänd shamans vildaste drömmar. Allt är inte dåligt – en del är till och med riktigt intressant.

Men över boksidorna, precis som i citatet ovan, trummar författarna in sina egna drömmar och förhoppningar med samma aggressiva och religiösa iver som olika förkunnare genom tiderna alltid brukat. Och för ett ögonblick undrar jag om inte allt bara är en väl genomförd ploj. Att författarna här bara önskar ta mig på en oändligt lång tripp.

2 kommentarer

Under Trivia

Taggat som , ,

september 17, 2014 · 1:22 pm

226. V! lever alla i en låtsasvärld.

exclamation-mark-outline-1365875502OEv

Upp som ett utropstecken…

Jag inser att det inte längre är fruktbart att försöka föra samtal över gränserna – för själva grundorden betyder inte sällan någonting helt annat.

Om jag exempelvis påstår att ”på A följer väl ändå B”, så kan svaret mycket väl bli, ”för dig, ja”!

Och om jag menar att vi väl ändå måste förhålla oss till verkligheten, svarar N! följdriktigt, ”vems verklighet”!

Och på så vis dekonstruerar N! effektivt den värld som är gemensam för oss andra. Den känsla av verklighet (det paradigm) det tagit oss tusentals år att sno ihop.

Och när jag läser vad Maria Sveland just skriver i sitt försvar för det Feministiska Manifestet, att det ”är euforiskt och helt utan verklighetsförankring.” inser jag att denna brist på verklighetsförankring inte stör henne det minsta. Det som hos många av oss andra utgör själva grunden för tänkande och därmed möjligheterna för ömsesidighet – är för henne och för många bland extremfeministerna uppenbarligen något fullständigt godtyckligt.

frc3a5getecken

…och ned lite mer krökt, likt ett frågetecken.

Och detta förklarar till viss del många av de till synes orealistiska idéer som vi också kan läsa om i F!´s valmanifest.

Detta ger mig nu både existentiell ångest samt en släng av ”politiskt depression”, för att nu travestera samma Sveland. Varför då kan man fråga sig? Jo, därför att jag alltid har varit en övertygad förespråkare för just den mer humanistiska relativismen och en kritiker av det ensidigt rationalistiska, fyrkantiga (manligt chauvinistiska) tänkandet. Det har liksom varit själva min livsnerv, min främsta livsuppgift att försvara och skildra fördelarna i ett mer dynamiskt och pragmatiskt förhållningssätt.

Nu är jag inte längre lika tvärsäker, jag vet inte ens om det är vidare befogat eller klokt – därför att just nu är det de mer irrationella och subjektiva krafterna som alltmer vinner mark – både inom extrem höger- såväl som inom vänster-politik och försvårar därmed möjligheterna för rationella och kloka samtal och beslut. Och det var ju inte riktigt dit jag ville komma*.

Så nu står jag alltså här med byxorna nere och det verkar inte spela någon roll hur jag än vänder och vrider mig för situationen kommer ändå att förbli lika pinsam och fruktlös för det.

—

*”Anthropos Metron” betyder just att ”människan är allt tings mått” och som är relativismens grundtes.

4 kommentarer

Under Feminism, Genus, Relativism

Taggat som , ,

september 11, 2014 · 11:03 am

225. N! gör mig mållös!

3026404_1200_675

Vilket gör att jag nog är benägen att hålla med Maria Sveland i det hon skriver att ”Feministiska Manifestet är euforiskt och helt utan verklighetsförankring.”

I grund och botten tycker vi nog samma saker. Jag gillar förstås oxå, eftersom jag råkar bo på landet, det där med att samhället ska inordnas efter 15-minutersprincipen. Det vill säga att ingen ska ha längre än 15 minuter till något i sitt liv – jobb, förskola, bostad, mataffärer m m. Jag vet inte hur N! tänker fixa det – men tanken är helt enkelt genial och skulle verkligen underlätta för många (N! kommer säkert att sno en del röster från Centerpartiet).

Sen är det ju förstås det här med idén med nedmonteringen av försvaret – jag kan bara instämma i att krig är fruktansvärt och att det helt enkelt borde förbjudas (och en bra och konsekvent början måste väl ändå vara som N! föreslår att förbjuda användningen av vapen). Easy piece of cake! Lets eat that one together!

Och eftersom jag själv varit vegetarian i större delen av mitt liv så tycker jag också att alla skolor och förskolor bör ha köttfria måndagar och servera veganmat – jag tycker dessutom att vi kan tvinga på dem (köttätarna) ännu en dag – varför inte även fredagarna – och varför inte även införa principen på restaurangerna? Jag tror det kan funka!

Det jag verkligen uppskattar i ert partiprogram är också det där med att inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria för oss som jobbar med kultur – men jag är här ändå lite orolig för vad min granne ska tycka. Hon är nämligen från Ungern och sliter dagligen med att diska och städa och bädda sängar och… jag kommer nog att ha svårt att förklara själva poängen och rättvisprincipen för henne – men det kanske N! kan hjälpa mig med.

Feministiskt Initiativ mönster tygpåse

Rösta på F! i valet på söndag om du vill att allt ska bli bättre!

Sedan är det ju förstås det här med förslaget till fri invandring – jag tror säkert att det skulle uppskattas av många – det jag dock ställer mig lite frågande till är de eventuella spänningar mellan olika grupper som skulle kunna uppstå när huggsexan om utrymme, bostad och resurser inträffar.

Men tanken är ju förstås som vanligt god. Precis som de flesta av era tankar. Frågan är dock bara om det verkligen är de goda tankarna som alltid förmår skapa en bättre värld? Erfarenheten har ju visat att det ibland kan vara lite si och så med resultatet av all den där goda viljan.

Men V! som överlever får väl se!

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Feminism, Politik

Taggat som , ,