Kategoriarkiv: Makt och Rädsla

april 30, 2010 · 7:57 am

49. Bingo!

Ett lamm blir inte en tiger bara för att man rakar av den ullen. Lite annorlunda är det för män. Otvetydigt ger i varje fall en snaggad man ett mer macho intryck än en blek sådan med fjunig halvflintis!

Och anledningen till att så många män snaggar sig är väl, får man förmoda, att de därigenom upplever sig mer attraktiva. Den lite mer tuffa och kantiga personligheten utstrålar helt enkelt en större självtillit – vilket säkert också är självgenererande.

De män som visar förmågan att vara självsäkra signalerar därmed också ett oberoende som vanligtvis uppfattas som styrka och potens. Dessa signaler kan vi nu givetvis uppnå på en rad olika sätt. Och det kanske, för en man, främst handlar om att hitta en personlig ”blend” som ger det bästa och mest trovärdiga resultatet.

I tonåren är de mest populära killarna de som är orädda, äventyrliga och självsäkra – och de får också alltid de snyggaste tjejerna.

Vissa hävdar dock att det är just de ”snyggaste tjejerna” som sätter själva statusmarkeringen genom att välja de män som de finner vara mest attraktiva. Resten av gruppen följer sedan i samma spår. (Osäkert dock vilka man då menar ha utsett de ”snyggaste tjejerna”?)

En rapport från Skottland har visat att en man i en Rolls Royce attraherar kvinnor i högre grad än en man i en gammal trefärgad Ford. Den dyra bilen signalerar rikedom som signalerar styrka som i sin tur gör att dessa män kan få yngre och vackrare kvinnor. Kom det som en överraskning? Inte det!

Däremot är det mer intressant att läsa om en forskning som funnit att kvinnor som lever med rika män får fler orgasmer än sina systrar som måste hålla till godo med fattiglappar. Det oväntade i denna rapport är ju att de kvinnliga ”lyckosökarna” då faktiskt kan glädja sig åt både rikedom och en större sexuell tillfredsställelse – samtidigt. Bingo!

Attraktiva manliga attribut?

Från Chicago University kommer ett forskningsresultat som visar att en man som bara är ”five foot tall” måste tjäna 325.000 dollar mer för att på den kvinnliga attraktionsskalan kompensera en man som är ”six foot tall”.

Det ni alla småkillar – det kan man kalla både orättvist och för bristande jämlikhet! Men kanske vi skulle kunna jobba på att få till någon form av kvotering…

2 kommentarer

Under Makt och Rädsla, Natur & Kultur, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som ,

april 21, 2010 · 9:11 am

45. Hemligstämplat! – Classified!

Varning! Detta inlägg bör nog helst bara begrundas av de som vet med sig att de redan tillhör gruppen av fifflare, lögnare och bedragare!

———

Det är bara att konstatera att de flesta av oss väljer att vara hederliga. Och att vi överlag handlar enligt vad som uppfattas som god moralisk standard.

Vi har alla blivit itutade att ärligheten varar längst. Vi är så fullmatade av sagor och berättelser med goda förtecken att det egentligen aldrig varit något rimligt alternativ att ställa sig utanför.

Men vi ser dock, trots alla våra goda föresatser, med skräckblandad förtjusning på alla de som vågar bryta reglerna. Detta vet varenda manusförfattare!

Och den riktigt kniviga frågan måste ställas om det verkligen är så att ärligheten varar längst? Det kanske är tvärtom! Och det kanske är detta som är den verkliga hemligheten (The Secret!) bakom många människors framgång.

I en nation av ärliga, hederliga medborgare skulle det nog ändå vara mer framgångsrikt att ägna sig åt omoraliskt och olagligt beteende. Straffen skulle vara lindriga och misstänksamheten låg! Som överträdare skulle man helt enkelt få gott om svängrum.

Men saken är ju den att i den stund det börjar finnas för många lögnare och skurkar – följer också att färre litar på varandra. Vilket skulle leda till att det blev allt svårare att framgångsrikt ljuga och stjäla och till slut även farligare eftersom straffen säkert skulle bli hårdare.

Principen kallas inom spelteorin för ”fångarnas dilemma”. Men grundprincipen kan med fördel även användas inom en rad olika strategiska områden.

I Indian har man insett betydelsen av att ligga först
Sorry Sir! After you, Sir!

Kortfattat går teorin ut på följande: För alla som pendlar till jobbet skulle det gå snabbast om alla åkte buss. Men om alla åkte buss – skulle det faktiskt gå ännu snabbare att ta den egna bilen.

[sic]

Och eftersom alla drar samma slutsats så kommer till slut alla att ta bilen – med resultatet att ingen kommer snabbare fram.

Inte ens de stackare som fortfarande insisterar på att åka buss.

Och sett på detta vis, blir det ju faktiskt bättre för samtliga om vi alla uppträder moraliskt korrekt!

Men förklara det för den enskilda bedragaren, den som kan.

2 kommentarer

Under Filosofi, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som ,

april 19, 2010 · 1:58 pm

44. Take No Prisoners!

De har förstått frihetens princip och börjar nu också kräva att få leva som vi lär.

Varken traditioner eller gamla strukturer kan längre hindra Asiens befolkning från att erövra sina nya liv. Många bland dem förstår också att denna frihet inte kommer att räcka till för alla. Därför gäller det för dem att handla snabbt och ta för sig medan tid finns. De har insett att först till kvarn är det enda rätta för den som vill mala!

Stora delar av befolkningen i Indien och Kina har vaknat och gnuggar nu yrvaket bort gammalt tankegods som hindrat dem från att se. En efter en vaknar de upp ur en lång törnrosasömn av gamla föreställningar som med omsorg vårdats genom generationer.

Den moderna världen har visat dem ett liv bortom historiens och kollektivets förtryck av individen. Vi i väst har gestaltat den personliga frihetens idé; Att individen faktiskt betyder mer än kollektivet. Att en minoritet på så vis kan väga väl så mycket som en majoritet.

Det hela kanske inte startade med FN´s resolutioner om mänskliga fri- och rättigheter – men dessa har definitivt förstärkt synen på vår individualitet.

Idén om att vi alla skulle ha ett orubbligt värde oavsett vilka vi är eller vad vi gör måste för den vanlige asiaten vara fullständigt ”MINDBLOWING”!

Den indiske författaren Aravind Adiga skildrar också i ”White Tiger” (Free Press 2008) detta uppvaknande och förklarar här varför Indien och Kina till slut kommer att gå förbi västvärlden. Orden läggs i Balram Halwai´s mun, som säger att människor i väst helt enkelt blivit för mycket ”lamm” och för lite ”tigrar”.

Take No Prisoners!

Take No Prisoners!

Vi skulle kunna förstå detta som att vi i väst i allt högre grad tenderar att se och relatera tillvarandra som individer snarare än som funktioner. En som kör taxi betraktas då inte bara som ”Taxichaffis” utan även som en individ med en egen historia.

Och en individ kan man alltid känna sympati för medan det är svårare att känna något för en ”städerska”, en ”polack” eller en helt vanlig ”invandrare”. Och det är alltså denna individualisering och den känslighet den medför som till slut skulle göra oss så försvagade…

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Makt och Rädsla

Taggat som ,

april 14, 2010 · 9:52 am

42. Först till kvarn… Eller?

Våra personliga politiska val framställs som om vi var intresserade av de stora skeendena. Att vi minsann förmår lyfta blicken för att se till samhället i sin helhet. Det ges i varje fall sken av att vi alla är beredda att ta ett övergripande ansvar. Det är dessa myter som valets retorik handlar om.

Lysias, den antika talskrivaren som bland annat var filosofen Sokrates försvare, menade dock att människan alltid valde det system där hon själv drog det längsta strået.

Han uttryckte det så här: ”Vi får inte glömma att ingen människa är av naturen oligark eller demokrat, men att bägge parter kämpar för att upprätthålla en konstitution som skulle vara till hans egen fördel.”

Cyniskt månhända, men en reflektion med viss relevans och aktualitet.

För nog är det väl ändå så att våra politiska val till stor del ändå handlar om egenintresse.

Ingen av oss skulle exempelvis hävda den populära devisen, ”först till kvarn får mala”, om det var så att vi själva hade en halt häst, en skev kärra och en skröplig gubbe/kärring!

Med andra ord, den som gärna talar sig varm för den starkes rätt och att man ska klara sig själv – är givetvis den som vet med sig att den kommer att dra det längsta strået.

Starka & svaga regioner i Sverige

Starka vs. svaga i Sverige 2010

Man tänker nog: Jag är stark, jag är snygg, jag är rik och behöver därför inte förödmjuka mig för att få det jag vill ha. Och detta kallar man sedan för ”frihet”. Detta är liberalism och högerretorik i ett nötskal.

Och den andra sidan hävdar följdriktigt de svagas och de förorättades ”rättigheter”. Och spelar så på medkänslans och jämlikhetens alla darrande strängar. Och det är klart att det i varje samhälle finns ett antal individer som inte riktigt kan klara sig på egen hand.  Och det mest rationella de kan göra måste givetvis vara att ge sina röster åt dem som lovar mest. De svaga samlas och förenas på så vis under en gemensam och ställföreträdande makt.

Nu är självfallet ingenting så här svartvitt. Men i grundresonemanget vilar en idéstruktur  som med fördel går att använda. Speciellt om man råkar vara en strategisk politiker som önskar förstå sig på väljarna.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Makt och Rädsla

Taggat som , ,

mars 23, 2010 · 2:41 pm

33. Feminismens nya Bibel, del II

När Simone de Beauvoires ”Det Andra könet” gavs ut 1949 var den nog en av den moderna ”upplysningens” viktigare böcker. Jag skämtar inte.

I dag känns den dock aningens nattstånden.

Den uppstod i en tid där den historiska materialismen stod som högst på den intellektuella himlen. Vilket innebär att det till stor del är Marx och Engels visioner om det klasslösa samhället som inledningsvis sätter perspektivet på problemen och dess lösningar.

Och detta faktum har med tiden även bidragit till att skapa slagsida också åt stora delar av det feministiska projektet. Men det är ändå inte i det politiska anslaget som boken förlorar sin trovärdighet. Snarare är det i det entoniga mässandet om den manliga diskursens samlade myter, sagor och symboler.

Sida upp och sida ner möter man påståenden som, ”att kvinnan så ofta jämförs med vattnet beror bland annat på att hon är den spegel, vari den manlige Narcissus betraktar sig själv”. Ursäkta! Vad var det hon sa?

Eller att, ”alla barn har en fantasi som går ”på djupet” och som låter dem ana tingens inre hemliga rikedomar.” OK! Men stopp ett tag! Vilka ”inre hemliga rikedomar” talar vi egentligen om?

Vi får även lära oss att ”nästan alla flickor sörjer över att inte vara pojkar” och att ”hur hovsam och ridderlig mannen än är blir det första samlaget alltid en våldtäkt.” Aj då! Det förklarar i varje fall något av den nutida militanta feminismens retorik.

Plötsligt, en fullständig kovändning i perspektivet; ”kvinnan avundas inte mannen hans organ för att ta henne i besittning, hon avundas bytet.” Jasså!

Och inkonsekvenserna är det bäst att tysta ned eftersom, ”i en mans händer blir logiken ofta lika med våld”.

På detta sätt naglar de Beauvoire, genom en serie alldeles för enkla bilder, fast kvinnan vid de ålderdomliga myter och sagor som utgör vår kultur.

Och resultatet blir att det inte heller är möjligt för någon att frigöra sig. För vem kan någonsin ställa sig utanför språket, vid sidan av den gemensamma diskursen? Inte någon!

För en framtida, framgångsrik utveckling av kvinnors rätt till lika möjligheter är det alltså hög tid att det skrivs en ny bibel för feminismen.

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Makt och Rädsla

Taggat som , ,

mars 22, 2010 · 1:24 pm

32. Feminismens nya Bibel, del I

Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” har i sextio år utgjort en inspirationskälla för världens feminister. Och med all rätt. Boken är en enastående ansats att försöka förklara världen så som den har presenterats för oss.

Genom sina variationsrika skildringar levererade de Beauvoire en lång rad viktiga ”nycklar till hela gåtan”, som hon uttryckte det. Hon räds här varken överhet eller tradition och tar verkligen sikte på att ordentligt genomlysa hela den bigotta föreställningsvärld som mannen sedan länge försökt placera kvinnan i.

Beauvoire skärskådar den kvinnliga historien, myten, biologin och fysiken ned i minsta detalj och når genom sina inträngande skildringar ända upp i livmodern – rent bokstavligen talat.

Hennes mission var att undersöka hur kvinnan blivit till den produkt hon är, vid sidan av sitt faktiska honkön. Beauvoire finner dock ett objekt som aldrig fått möjlighet att definiera sig själv – utifrån sig själv. Och det är här hennes berömda ”den Andre” uppstår – ett uttryck hon lånar från Hegel.

”Den Andre” i de Beauvoires skepnad blir den som alltid varit betraktad och aldrig fått uppträda som betraktare. Och kvinnan har därefter även inbjudits till att bli, vad hon kallar, ”medbrottsling” i denna samlevnadsfars.

Genom sitt beroende av mannen och genom att få ta del av hans position och rikedomar har kvinnan nämligen börjat att uppskatta sin underlägsna roll – sin belägenhet.

Hon lär sig att utnyttja kunskapen om vad som förväntas av henne för att på så vis få erkännande. Men denna position, menar de Beauvoire, har hitintills endast uppstått utifrån mannens relativa välvilja. Det är han som har givit henne status, frihet och öppnat världen för henne – men bara så länge hon gjort honom till viljes.

Själva detta anslag och insikterna kring ”den Andre” har sedan denna bok skrevs skapat outplånliga intryck och varit en dörröppnare för miljontals kvinnor och män världen över. När den gavs ut 1949 var den nog en av de viktigare böcker den upplysta världen hade skådat.

Och det är nog till stor del utifrån bokens uppgörelse med ”det evigt kvinnliga” som den moderna kvinnan erhållit styrka att börja erövra sig själv på ett nytt sätt.

Fortsättningen, del II, publiceras i morgon (Detta p.g.a att dessa mini-essäer aldrig får överstiga 350 ord)

1 kommentar

Under Makt och Rädsla

Taggat som , ,

mars 17, 2010 · 12:17 pm

29. Du är vad du läser

Det vi uppfattar som verkligt utgörs som regel av de skildringar som är mest konsekvent berättade. Vi upplever det som sant som språkligt hänger ihop under en längre tid. Jag talar här inte om hur verkligheten är beskaffad utan hur vi vanligtvis uppfattar den.

Denna tanke slog mig faktiskt när jag läste Haruki Murakamis ”Kafka on the Shore”.

Men om vi tar steget bort från bokens värld in i verkligheten skulle vi fortfarande kunna hävda att: Om vi från barnsben fått höra att det är, ”svårare för en rik människa att komma till himmelriket än det är för en kamel att komma igenom ett nålsöga”, kommer vi vanligtvis också att uppfatta att det är så.

Om en berättelse återkommer konsekvent berättad är det vanligtvis den vi upplever som verklig och därmed sann. Våra uppfattningar handlar alltså mest om vilka berättelser vi väljer eller blir tilldelade. Eller vilka böcker vi väljer eller blir tilldelade. Det är givetvis detta som är den tändande gnistan i alla bokbål. Innan Gutenberg var det mer vanligt med andra bål.

Följdriktigt kan också tilläggas att de berättelser som aldrig riktigt får fäste i vårt språk, de som aldrig återberättas – de kommer om de överhuvudtaget uttalas att uppfattas som lögner.

Och det finns säkert många berättelser som aldrig sett ljuset. Sådana som aldrig passat in i den rådande världsordningen.

”Det finns en god princip som skapat världsordningen, ljuset och mannen och en ond ande som skapat kaos, mörkret och kvinnan”. (Citatet är från Pythagoras, och återfinns i inledningen till Simone de Beauvoirs bok ”Det andra könet.)

Pythagoras är nu bara en i mängden av berättare som mässat i samma tonart. Och han befinner sig i en lång succession av män som gjort det till sin främsta mission att föra just denna berättelse vidare. Dessa har även med stor iver predikat att det bara finns en sanning – som de dessutom är utsedda att försvara. Vanligtvis hyser de också övertygelsen att de står i förbindelse med ett högre förnuft och är dennes utsände.

Det är så patetiskt alltihop att man verkligen inte faller för lusten att skratta.

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Logos – Ord – Språk, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,

mars 16, 2010 · 1:33 pm

28. Sanningar är bra att ha!

Idén om att sanningen, godheten och skönheten på något sätt hänger ihop, har länge naglat fast oss vid en rad förenklingar om vad som är rätt och fel.

Platon menade t.o.m. att något inte kunde vara sant – om konsekvenserna visade sig vara oönskade. Jag tror det är många som tagit efter.

I dag kanske vissa av oss bittert fått känna på att sanningen inte alltid är så trevlig, inte alltid så god – men magkänslan säger ändå oftast att den nog är bättre än lögnen. Sanningen har liksom alltid ett ljusare skimmer kring sig.

Och detta, vårt något naiva och ogenomtänkta förhållande till sanningen, har gång på gång givit upphov till rätt mycket dåligt.

Och om vi okritiskt låter oss frälsas av diverse sanningar kan det även bidra till att hålla liv i heliga krig och gudomligt inspirerade våldsdåd som pågår runt om i världen. Ändamålet helgar som vi vet alltid medlen.

Det var så kyrkan försvarade sin oresonliga grymhet under många tusen år av förtryck. Det är samma retorik som fäder, äkta män och söner i Iran tar till när de stenar sina döttrar, hustrur och mödrar. Det är också denna passion för sanningen som stärker de martyrer som offrar sina liv i terrorattacker. Det kanske också är så man som förövare tänker då man försvarar användandet av våld och tortyr.

Godheten förväntas på detta vis alltså stå i sanningens tjänst. Har du tillgång till det som är riktigt och sant så har du alltid möjlighet att rättfärdiga dina handlanden vad du än företar dig. Vilket givetvis är bra för vissa – mindre bra för andra.

Därför måste vi alltid hålla noga koll på vilka slags sanningar vi tar till oss.

Den vanliga förklaringen är att något är sant när det överensstämmer med hur det verkligen förhåller sig. Och det är väl en hyfsat bra förklaring.

Därför bör sanningar endast handla om sådana saker som vi kan veta något om. För annars kan vi ju inte veta om de överensstämmer med hur det är.

Våra sanningar måste därför helst vara mätbara – det är det minsta vi kan kräva av dem som säger sig förfoga över dem.

3 kommentarer

Under Logos – Ord – Språk, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,

mars 12, 2010 · 9:27 am

26. Historien om ”Den Andre”

De flesta människor ser i dag att det finns en stor variationsrikedom vad gäller uppfattningar och olika sätt att inordna sina liv.

Vi vet att vi bedömer saker olika. Självfallet utgår vi alltid själva från ”det egna” när vi utformar våra värderingar. Det är så det är – det är så det fungerar. Allt annat hade varit konstigt.

Samtidigt har alltfler, speciellt i väst, börjat lägga märke till vad som kan karaktäriseras som ”den andre”. Den andre i egenskap av alla dem som inte tillhör ”jag” eller ”vi”.  Det kan handla om de marginaliserade, de oliktänkande, de som bor långt bort eller helt enkelt de som aldrig haft makten att själva göra sig hörda – alltså, alla de andra!

Att bara utgå från ”det egna” – eller att också erkänna och ta ställning för ”de andra” – handlar givetvis om två helt skilda förhållningssätt.

På ena sidan håller man ut ett avstånd mot allt som är annorlunda och främmande – på den andra försöker man hålla sig öppen för skillnader och eftersträvar att inordna dessa i det gemensamma.

Det sistnämnda förhållningssättet ingår i idén om den liberala demokratin där man förväntas erkänna den andre och inrikta sig på vad vi kan åstadkomma tillsammans. Det är ur denna inställning som tankarna om allas lika fri- och rättigheter uppstår.

Dess motsats är en slags darwinistisk djungellära med en primitiv samhällsorganisation där den starkes rätt råder och där man i första hand slår ned den främmande och släpar hem den andre.

Och visst, det finns fortfarande många i världen som anser att den andre är någon man helst ska täppa till käften på, stena eller pressa ned i sänghalmen. Det kan vi knappast komma ifrån.

Samtidigt får vi aldrig glömma att förmågan att erkänna den andre inte enbart handlar om välvilja och humanitet – utan även om makt.

Den som är hotad, fattig och förnedrad kommer inte i första hand upprätta en kultur som  är öppen för ”det andra” – den värnar i första hand sina egna traditioner, sin egen särställning, sina behov  – sin egen heder.

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som

februari 26, 2010 · 11:17 am

16. Att göra avtryck

Friedrich Nietzsche hade fått för sig att den djupaste drivkraften i människan var att få göra avtryck. Att bli synliggjord – och därmed också verklig. Han kallade det för vår inneboende ”vilja till makt”.

Och den mest suveräna upplevelsen av denna makt menade han var den att kunna få bestämma hur verkligheten såg ut. Att, så att säga, få lägga ut alla linjalerna och samtidigt få andra människor att följa dem.

Utifrån detta sätt att se skulle det alltså vara män som Jesus, Muhammed och Buddha – möjligtvis Marx och Mao – som skulle vara de allra mäktigaste. De har i varje fall fått lov att styra och ställa med verkligheten för många hundratals miljoner människor.

Vissa kanske skulle säga att den största drivkraften i människan var att tillfredställa sin hunger, säkerställa sin avkomma eller att bli rik. Nietzsche skakade dock på huvudet åt sådana enkla förklaringar. Det är inte rikedomen vi eftersträvar – det är vad rikedomen kan göra för oss. Det är inte mättnaden vi söker utan frånvaron av den maktlöshet hungern tillfogar oss. Det är inte avkomman vi vill åt utan den känsla av berättigande som den ger. Alla dessa variationer var för F.N. bara olika uttryck för vår övergripande önskan att få vara suveräna.

Tänk er exempelvis en förmögen person som i girig rädsla gömmer sig för världen och likt draken Fafner, ruvar på sina egendomar. Vi skulle knappast kalla denna person för mäktig. Förmögen, ja – men inte mäktig och knappast tillfreds.

Det är alltså inte primärt pengar som ger oss denna känsla av makt utan snarare hur vi låter dem arbeta för att just göra oss mäktiga. Det är avtrycken vi vill åt för att bli sedda. Vi måste ropa högt för att höras. It makes sense.

Andra sätt att exekvera denna önskan efter avtryck är ju annars att tagga husväggar, blogga, vara med i dokusåpor eller genom att helt enkelt förneka maktens betydelse helt och hållet. Alla sätt att nå denna tillfredställelse står givetvis i relation till våra möjligheter att kunna ta för oss. Och alla sätt är givetvis bra utom de som är riktigt dåliga.

1 kommentar

Under Makt och Rädsla