Tag Archives: Frihet

312. Här och nu!

”Freedom is just another name for nothing left to lose”, sjöng Janis Joplin …

Visst vore det härligt! Att verkligen få vara fri! Fri från sin historia. Från klass, börd och ras. Fri att känna. Göra vad man vill. Det skulle verkligen vara lyckan! För oss.

Denna lycko- och frihetslängtan går nämligen som en gyllene tråd genom vår västerländska kulturhistoria. Från antiken fram till i dag. Det handlar om det ursprungliga upproret mot gudarna. Om upplysningen. Om vetenskapen. Om rätten att få vara sig själv skild från kollektivet, skild från omvärldens kulturella nycker. Fri från familjens tvingande band. Att få vara suverän.

Denna längtan ligger också inbäddad i vår liberala grundkod; att vi inte längre skulle behöva bli identifierade utifrån varifrån vi kommer eller vilka vi är – utan snarare utifrån vad vi gör och vart vi var på väg. Progressivt, framåtriktat. Det var tanken. Tanken var god.

I all denna längtan efter alla dessa friheter, finns dock en irriterande inkonsekvens.

För samtidigt är det ju så att om vi inte vet var vi befinner oss – vet vi heller inte riktigt vart vi är på väg.

Att inte kunna skilja upp från ned eller nu från då – innebär inte bara att förlora orienteringen utan även att bli berövad sin plats i tiden och därmed upplevelsen av sig själv. Vi existerar nämligen inte isolerade från andra.

Inte undra på att så många i dag famlar efter olika slags fästpunkter. Något som berättar varifrån vi kommer och som ger oss en känsla av vilka vi är.

… och dog 27 år gammal av en överdos heroin i ett hotelrum i Los Angeles.

Vilket nu också blivit det öppna samhällets kritiska vändpunkt. Och uddarna riktas mot den liberala demokratins hjärta. Den vars främsta mål bara var att göra oss alla fria.

Och fria blev vi – och i denna frihet samtidigt bedrövade över alltings meningslöshet. Och griper förtvivlat efter värden och ursprung. Som vi hittar rester av lite var stans. Gamla berättelser om, ja just det, ras, ursprung, härkomst, nationalitet, etnisk eller sexuell tillhörighet … allt det vi nyss så innerligt önskade att bli befriade från.

Inte undra på att identitetspolitik frodas samtidigt som nationalism och konservatism. De är bara olika uttryck för dem som drabbats av frihetsidealen. Och som nu följdriktigt också vänder dem ryggen.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism

146. Frihet, Frihet!

Che-Guevara-Logo

Frihet hade en betydelse för Che Guevara – men en annan för dagens kubaner.

– Men vad är då frihet? Frågade han och i backspegeln såg jag en lite pillemarisk och förväntansfull uppsyn.

Jag satt och rattade en skraltig bil av kinesiskt märke nerför Kubas national highway och när jag försökte replikera märkte jag att jag höll på att köra ned i ett av de otaliga potthål som smyckar den 3-filiga motorvägen som leder rätt österut från Havana till Santa Clara.

Och jag svarade istället: Ge mig lite tid, jag måste tänka efter!

Och jag insåg snart att jag faktiskt inte hade den blekaste aning om vad frihet är.

Begreppet är så centralt i vår kulturkrets (den västerländska) och det brukar sägas att vi alla delar en längtan efter frihet. Men vad handlar den då egentligen om? Hur beskriver vi denna längtan?

freedom

Gör en bild-googling på ordet ”freedom” och du ska se att denna frihet oftast får illustreras av en människa stående i ett fritt landskap med utsträckta armar – som en slags Kristus-gestalt.

De flesta politiska riktningar har mer eller mindre friheten som bärande idé.

De flesta religioner utlovar någon form av frihet.

Och kratsar man lite på ytan av en olycklig människas själ så är det också ofta längtan efter mer frihet som skymtar fram.

Men vad är det då? Finns verkligen denna frihet?

Jag menar, finns det något som vi kan peka på och säga: se det här är frihet? Finns det något vi kan ringa in genom definitioner och säga att detta är vad frihet betyder eller innebär?

Nej, knappast!

Därför att friheten, insåg jag när jag fått tänka över saken i några veckor, finns nämligen inte som eget existerande, oberoende och positivt[1] begrepp.

Frihet är i sig en omskrivning av ”frihet från” och är då precis som ett minustecken, en slags negation. Vi måste alltså först ha något, en situation, något som verkligen är fallet. Först därefter kan vi önska att det inte vore så: Alltså frihet från detta tillstånd![2]

Frihet handlar alltså om frihet från något slag av tvång eller tillstånd som vi kan hysa förhoppningen om att vi kan förändra; frihet för en Buddhist är att slippa återfödas; frihet för en liberal är att slippa statens och samhällets klåfingrighet; frihet för en kommunist är att slippa stå bugande med mössan i hand inför kapitalet. Och frihet för kubanerna skulle av vissa uppfattas som att äntligen få bli myndigförklarade och själva kunna bestämma över sina liv.


[1] Ett ”positivt begrepp” är ett begrepp som har verklig ”utsträckning”, dvs vars mening också existerar i verkligheten.

[2] Det finns inom den filosofiska traditionen en uppdelning mellan negativ och positiv frihet, en distinktion som gjorde av Isaiah Berlin 1958. Den negativa (som alltså inte är negativ i vanlig bemärkelse) är den jag ser som den enda rimliga och som jag försökt beskriva ovan. Den positiva frihetssynen är i min smak alltför filosofisk och idealistisk för att kunna tas på fullt allvar. 

1 kommentar

Filed under Demokrati, Liberalism, Logos – Ord – Språk

42. Först till kvarn… Eller?

Våra personliga politiska val framställs som om vi var intresserade av de stora skeendena. Att vi minsann förmår lyfta blicken för att se till samhället i sin helhet. Det ges i varje fall sken av att vi alla är beredda att ta ett övergripande ansvar. Det är dessa myter som valets retorik handlar om.

Lysias, den antika talskrivaren som bland annat var filosofen Sokrates försvare, menade dock att människan alltid valde det system där hon själv drog det längsta strået.

Han uttryckte det så här: ”Vi får inte glömma att ingen människa är av naturen oligark eller demokrat, men att bägge parter kämpar för att upprätthålla en konstitution som skulle vara till hans egen fördel.”

Cyniskt månhända, men en reflektion med viss relevans och aktualitet.

För nog är det väl ändå så att våra politiska val till stor del ändå handlar om egenintresse.

Ingen av oss skulle exempelvis hävda den populära devisen, ”först till kvarn får mala”, om det var så att vi själva hade en halt häst, en skev kärra och en skröplig gubbe/kärring!

Med andra ord, den som gärna talar sig varm för den starkes rätt och att man ska klara sig själv – är givetvis den som vet med sig att den kommer att dra det längsta strået.

Starka & svaga regioner i Sverige

Starka vs. svaga i Sverige 2010

Man tänker nog: Jag är stark, jag är snygg, jag är rik och behöver därför inte förödmjuka mig för att få det jag vill ha. Och detta kallar man sedan för ”frihet”. Detta är liberalism och högerretorik i ett nötskal.

Och den andra sidan hävdar följdriktigt de svagas och de förorättades ”rättigheter”. Och spelar så på medkänslans och jämlikhetens alla darrande strängar. Och det är klart att det i varje samhälle finns ett antal individer som inte riktigt kan klara sig på egen hand.  Och det mest rationella de kan göra måste givetvis vara att ge sina röster åt dem som lovar mest. De svaga samlas och förenas på så vis under en gemensam och ställföreträdande makt.

Nu är självfallet ingenting så här svartvitt. Men i grundresonemanget vilar en idéstruktur  som med fördel går att använda. Speciellt om man råkar vara en strategisk politiker som önskar förstå sig på väljarna.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla