mars 16, 2015 · 10:55 am

274. Margot vs. Sharia!

saudiarabiens-flagga

För saudierna är …

Varje uppfattning som åberopar de demokratiska fri- och rättigheterna måste givetvis också underordna sig den principiella rätten för alla att i sin tur fritt pröva och ifrågasätta dessa åsikter och värderingar. Eller annorlunda uttryckt: Ger man sig in i leken får man leken tåla!

Vi skulle också kunna säga så här: eftersom ett system bestående av överenskommelser och regler endast kan vara tillämpliga i den mån de omfattas av någon som hävdar dess giltighet, följer också att om några inte tillerkänner dem något värde så finns de ju heller inte till för dem och kan därför inte heller åberopas. Med andra ord, ”take it or leave it”!

Vad detta betyder i praktiken är självfallet att om man opponerar sig mot exempelvis de demokratiska fri- och rättigheterna så kan man självfallet inte heller åberopa dem som stöd för att kunna uttrycka demokratifientliga åsikter eller aktioner. Men det var väl ändå ganska självklart! Eller hur?

Nej, det var ju dessvärre inte det!

Och orsaken till att det är oklart är därför att många bland demokratins mest hängivna försvarare fortfarande omfattar en för-modern och metafysisk syn på vad de menar vara människans universella fri- och rättigheter. Och tror därför att dessa principer gäller för alla – oavsett plats och trostillhörighet. Och så är det ju dessvärre inte – vilket vi också dagligen blir påminda om (Ryssland, Saudiarabien, Kina).

Dessa rättigheter är nämligen inte speciellt universella – utan det är helt och hållet upp till oss demokrater att själva värna och se till att upprätthålla dessas giltighet.

Margot Wallstroem

… Margots principer inte speciellt universella!

Vi kan bara se till att så länge vi själva har möjlighet att bestämma så gäller dessa ”universella principer” för alla som, så att säga, lyder under vår jurisdiktion.

Problemet med den mer idealistiska synen på de mänskliga rättigheternas universalitet är ju att den ständigt stångar huvudet blodigt mot verklighetens stenhårda väggar. Nu senast för Margot Wallström i hennes något blåögda fördömande av Saudiarabiens rättssystem. De förstår nämligen inte vad hon surrar om – därför de stödjer ju sig nämligen på en ännu högre rätt som är given dem av gud – Sharia. Vem är hon att komma dragandes med universella anspråk!

2 kommentarer

Under Demokrati, Empiri, Pragmatik

Taggat som ,

mars 11, 2015 · 11:02 am

273. Är alla med på tå… bussen?

53-ans-buss

Bussens namn (53), dess rutt (Roslagstull – Henriksdalsberget), hållplatsernas placering, systemet för av- och på-stigning – allt sådant är självfallet konstruerat.

Jag kör ett varv till! På en skala från 1 till 10 – var befinner vi oss mest? I den väldigt enkla fysiska verkligheten, bland träd, gräs och stenar eller i den något mer komplexa och kulturella, bland varumärken, trender, skattetryck, könsroller och sociala reformer? För det är ju ändå en viss gradskillnad på det här med natur och kultur!

Om vi exempelvis tar 53:ans buss eller vilken buss som helst faktiskt – så tas vi ju på en åktur med något som ändå är ett slags mellanting mellan natur och kultur, en slags syntetisering av något rent fysiskt och något som människan ändå har skapat.

Stora delar av själva bussen kommer ju givetvis ursprungligen från naturen och det järnmalm vi plockat upp ur marken och som genomgått olika förädlingsprocesser – andra delar från olja som vi lyckats göra till syntetiskt tyg och plast. Skit samma vilket, det är principen jag vill åt!

Och principen är att den här bussen faktiskt måste betraktas som ett slags mellanting mellan natur och kultur. Den hade aldrig kunnat stå där och brumma vid Slussen om det inte vore för att en mängd människor med en rad olika kompetenser samarbetat för att göra bussar. Och den hade inte heller existerat om det inte vore för att det fanns vissa fysiska förutsättningar.

Men när vi väl tagit plats på bussen kommer vi allt närmre en alltmer konceptuell verklighet: Bussens namn (53), dess rutt (Roslagstull – Henriksdalsberget), hållplatsernas placering, systemet för av- och på-stigning, betalning och olika eventuella uppförandekoder – allt sådant är självfallet konstruerat. Och är en del av vad vi kan kalla den konventionella eller kulturella sfären. Den går också att påverka!

132_23r

En avbild av Bussen – i sig!

Nu till själva poängen!

Och denna ligger förstås i att det bara är delar av den här jäkla bussen som klarar av en kritisk nedmontering i termer av könsordning, makt och förtryck!

Och det är förstås främst de delar som är mest avskilda från naturen. De fysiska förutsättningarna existerar i sin egen rätt helt oberoende av oss. Vi har alltså inte riktigt ännu lyckats transcendera hela verkligheten!

Även om vi kanske är på god väg.

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur, Relativism

Taggat som ,

mars 9, 2015 · 4:36 pm

272. Vilse i kulturen!*

cod

För man vill ju helst inte bara följa med strömmen och bli torsk!

Som en slags detektiv smyger man så omkring med förstoringsglas och ser sig omkring och försöker förstå samband, tendenser men framförallt för att utreda tankebrott. Det är inte alla som är roade av det – för andra är det en nödvändighet. För man vill ju inte vara torsk!

Personligen vill jag inte bli vilseledd, bortkollrad eller inkörd i några tankefållor. Vill absolut inte glida med några tidsströmmar. Att bara hänga på ger ingen överblick på vad som händer – och då kan vad som helst hända!

Visst, jag medger att om vi bara hade levt i ett slags gudabenådat här och nu och mitt i naturen, skulle vi ju självfallet inte behövt bända och vända på varenda liten tanketuva? Men så är det ju inte. Eller hur? Verkligheten är inte så enkel – därför vi har ju den här fantastiska förmågan att göra den lite mer komplex.

Vi befinner oss mitt i ett snurr av påståenden, traditioner och trender – vad jag menar är bara att de flesta av oss framförallt lever i en mer kulturellt präglad miljö – inte i naturen.

Och för oss som lever i en sådan gemenskap betyder ju förstås förmågan att orientera oss i denna så mycket mer än vad den gör för en som bara sitter och metar vid en skogssjö.

Därför att i en kulturell gemenskap måste vi försöka förstå vad de andra säger och samtidigt inse vad de menar! Och det är ju inte alltid så enkelt!

1883816_520_292

Det är helt enkelt lättare att gå vilse i kulturen än i naturen.

För samtiden liknar mest en snårskog av idéer där det kan vara lätt att gå vilse och kanske även bli oense om var vi befinner oss. Det är helt enkelt lättare att gå vilse i kulturen än i naturen.

Därför att i den skapade världen av överenskommelser och hitte-på-saker, som skattesatser, bordsskick, olika norm- och regelsystem – finns oftast mycket stora motsättningar och mängder av tolkningsmöjligheter – för att inte tala om tolkningsföreträden.

Och det är alltså bland detta stoff som vissa av oss bara måste grotta oss ned och försöka förstå och bena upp och förklara – kanske främst för oss själva!

——–

Detta inlägg döptes om från ”Man vill ju inte vara torsk!” till ”Vilse i kulturen” för att ytterligare förtydliga själva innehållet!

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Natur & Kultur

Taggat som ,

mars 4, 2015 · 3:32 pm

271. Den tragikomiska identitetspolitiken!

10551520_10202638045976830_2917434083057971766_o

Stina Oscarsson på DN …

Det är som sagt inte längre bara vänstern som står i konflikt med högern, ateisterna mot de troende eller de multisexuella mot de heterosexuella. Nej, det mest dråpliga eller kanske mest tragiska – är att splittringarna nu sker kors och tvärs över hela linjen.

En gemenskap kan förstås alltid splittras. Det är inget konstigt i det. Och det som driver den isär är väl framförallt oenighet – vilket ju nu faktiskt är ett rätt så överflödigt påstående. Jag menar, bristande enighet – oenighet! Wow!

Men vänta! Det finns en underliggande mening även i detta, det mest självklara av påståenden.

Därför om vi skapar en gemenskap som bygger på att vi tar avstånd från allt sådant som bygger på kollektiv samsyn, objektivitet och norm – som identitetspolitiken gör, ja då har vi ju samtidigt tagit bort förutsättningarna för det som just också skapar en mer omfattande gemenskap.

Förlåt, men vad jag tänker på just nu är framförallt den oenighet som uppstått inom det så kallade postmodernistiska projektet. Där man i kamp mot normer och maktetablissemang också just gett upp tron på de rationella principer som för andra just är det som kanske utgör själva sammanhållningen.

Jag menar, en fungerande och rationell kommunikation är förstås en förutsättning för att få en gemenskap att hålla ihop. Tillsammans och genom praktiska generaliseringar upprättar vi sedan normer, vanor och skapar samförstånd.

Ett exempel på vilken slags splittring jag just nu har i åtanke, är de som sker inför öppen ridå inom just den svenska identitetspolitiken och där kanske främst inom hbtq-etablisemanget.

Åsa+Linderborg

… och Åsa Linderborg på aftonbladet – två trogna vänsterkämpar som frågar sig vad som gick snett.

Och jag tänker väl då främst på den debatt  som initierades av Åsa Linderborg i Aftonbladet i höstas[1] och som då gav en del mediesvall[2] och som nu häromdagen även togs upp av DN´s Stina Oscarsson (som också just är en del av nämnda etablissemang)[3].

Och vad diskussionen handlar om är den oresonliga hållning som driver vissa aktivister inom identitetspolitiken och då framförallt inom den svenska hbtq-rörelsen att agera mot minsta avvikelse från vad de uppfattar som den enda rätta vägen.

Dessa konflikter gestaltar nu också med all tydlighet, den logiska återvändsgränd som såväl postmodernismen som identitetspolitiken, i sina mest extrema former, hamnat i. Och fortsättning lär följa!

————————————————————————–

[1] Åsa Linderborg: Det ska fan vara politisk korrekt

[2] Åsa Linderborg: Solidaritet slår identitet

[3] Stina Oscarson: Vad är yttrandefriheten värd om vi inte tillåter varandra att provprata?

2 kommentarer

Under Demokrati, Feminism, Kulturdebatt

Taggat som , ,

mars 4, 2015 · 10:42 am

270. Mitt i korselden

texture-1395982_1280

Vad jag ser är en värld som alltmer glider isär och som då skapar mindre öar eller enheter som allt oftare hamnar på kollision med varandra. Det är så jag ser det! Och då talar jag inte om några fysiska landmassor!

Men jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt – det får tiden avgöra – men jag tror framförallt att det är vanskligt. För jag ser samtidigt att denna splittring nu på allvar även hotar det öppna samhället och de demokratiska institutioner vi är så vana vid och som det tagit oss några hundra år att få på plats.

Hade kritiken och attackerna bara kommit från ett enda håll och helst utifrån – hade det inte varit speciellt oroande – men vad som händer just nu är att motståndet mobiliseras inom själva samhällskroppen och sker samtidigt från en rad olika håll.

Det moderna upplysningsprojektet, med sina stolta gamla ambitioner om frihet, jämlikhet, utveckling, vetenskap, rationalitet och rättsväsende är i dag hårt ansatt.

Och därmed håller också mycket av den tidigare gemenskapen på att bryta ihop. Vi är faktiskt inte ens längre eniga om det mest grundläggande vad gäller synen på verkligheten! Hur den ser ut – vad den består utav – hur den påverkar oss. Knappt ens hur vi ska knyta våra skor eller om vi ens ska det!

frenchrev

Upplysningskomplexet i sig måste ha varit omvälvande för vissa.

Jag ska inte drista mig att gå så långt som att säga att det handlar om en historisk omvälvning i synen på samhället och människan – därför sådana förskjutningar har ändå infunnit sig några gånger.

Upplysningskomplexet i sig måste ha varit omvälvande för vissa, speciellt för aristokratin och prästerskapet och skedde väl inte helt utan konflikter – men den utvecklingsprocessen pågick ju ändå under några hundra år.

Men idag står vi plötsligt inför ett nytt meningsskifte där också just dessa upplysningsidéer på nytt hamnat i korselden.

Det moderna samhället, vetenskapen och förnuftet attackeras nu alltmer intensivt från såväl relativistiskt och postmodernistiskt håll men också från grupper som återigen börjat skramla med gamla myter och religiösa eller nationella maktsymboler.

Det handlar om ett ställningskrig på tre fronter (postmodernism, religiös fundamentalism & högerpopulism) som nu sker mitt i den tidigare gemenskapen.

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Politik, Relativism

Taggat som , ,

mars 2, 2015 · 11:26 am

269. Tycker du, ja!

Auschwitz

Har det existerat –Eller är det bara kulisser uppbyggda av USA och de kapitalistiska imperialisterna?

Vem har inte varit med om det där när man säger något som man verkligen vet och får till svar, tycker du, ja!

Det är då inte bara det man säger som blir ifrågasatt utan även ens rätt att säga det. Vilket kan vara väl så frustrerande – speciellt när man vet att den som käftar emot varken har erfarenhet eller kunskap om vad saken gäller.

Och det är väl klart att sådana här motsättningar lätt kan uppstå, speciellt med oerfarna människor och med barn som kanske inte alltid är helt medvetna om att verkligheten inte alltid är i överensstämmelse med deras egna upplevelser av den.

Som tur är vet dock de flesta av oss att skilja mellan rent subjektiva upplevelser, som kyla, tristess, glädje, ilska, förhoppningar, etc. och sådant som faktiskt kan mätas, vägas och jämföras.

Problemet är bara att den här självklara gränslinjen mellan föreställningar och verklighet dessvärre inte längre är så klar. Den har liksom suddats ut.

Allt fler har i dag problem med att dra skiljelinjer mellan vad som är personligt och vad som är objektivt. Ja många till och med ifrågasätter själva möjligheten till ”objektivitet” – är du möjligtvis en av dem?

Som nyligen den här incidenten i Helsingborg där en lärarvikarie blev tillrättavisad efter att ha tagit upp ämnet om förintelsen på årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz.

perspective1

Vi har blivit så bombarderade med bilder och information som ifrågasätter all form av objektivitet – att vi kommit att tro att denna väger lika lätt som subjektiviteten.

Efter att en elev då starkt började ifrågasätta förekomsten av själva förintelsen, bad läraren denne att lämna klassrummet, varefter lärarvikarien blir uppkallad till den ordinarie läraren som tillrättavisar honom med orden:

– Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta.

Ord står mot ord, fakta mot fakta! Det personliga och subjektiva har därmed givits samma tyngd som tidigare empiriska fakta och miljontal människors vittnesmål.

Det är alltså där vi är – men hur i hela fridens namn hamnade vi där? Och hur tar vi oss därifrån? Denna och närbesläktade frågor löper genom hela Anthropos Metron likt röda trådar  – likt ett trassel.

2 kommentarer

Under Demokrati, Empiri, Kunskap vs. Okunskap

Taggat som , ,

februari 27, 2015 · 10:12 am

268. Fatta! Kattracka!

sf-cat

Ceci n’est pas Stina Oscarson! 

Nu har jag ändå verkligen försökt förklara för Missan i stallet att det faktiskt räcker. I tre veckor i sträck har hon hållit på. Och då gärna på nätterna och det finns faktiskt gränser för vad man klarar av och då är ju jag ändå en rätt så balanserad och resonabel person.

Jag menar, jag vill henne givetvis bara väl och det är ju inte så att jag i min övermakt bara kan klampa in och ändra på saker och ting. Men ibland brister det liksom. Det har jag pratat om förut!

Men i vilket fall, så satte jag mig ned och försökte förklara. Jag strök henne lite försiktigt över ryggen och genast sköt hon förstås stjärten i vädret och liksom trippade omkring.

Jag tog då tag och såg henne djupt in i ögonen och sa, du allvarligt talat, jag orkar inte längre och för övrigt är det inte ens mars. Du om någon borde veta bättre än att hålla på och slinka dig, har du kanske inte ens hört att ditt kön bara visat sig vara en social konstruktion och att sexualiteten något man själv styr över. Fatta! Kattracka!

tumblr_lzyk3iEGxx1qe3twro1_500

Men det som framförallt slår mig med just katter är hur oerhört okänsliga de är för allt det vi kallar kultur, normer och kunskap. De gör liksom bara vad som faller dem in och skiter fullständigt i historien, samhällsperspektivet, rättviseaspekterna eller att kritiskt ifrågasätta, dekonstruera och lära av sin samtid.

Den som däremot verkligen förstått saken är den där andra tjocka katten Kent. Han ligger mest bara och däser i halmen i solen och får han en chans så blir han gärna intim med vad som helst, vare sig det är hon, en han, en hund eller en häst. Men det är klart – han är ju också kastrerad – om det nu skulle vara en förklaring, vad vet jag!

Men det som framförallt slår mig med just katter är hur oerhört okänsliga de är för allt det vi kallar kultur, normer och kunskap. De gör liksom bara vad som faller dem in och skiter fullständigt i historien, samhällsperspektivet, rättviseaspekterna eller att kritiskt ifrågasätta, dekonstruera och lära av sin samtid.

För att sedan bara inte tala om hur hur de behandlar andra djur som är mindre och svagare än dom själva.

Det måste jag faktiskt ta upp med Missan och Kent nästa gång jag går ned till stallet. Det finns som sagt gränser!

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur

Taggat som ,

februari 26, 2015 · 2:05 pm

267. Bland verklighetens folk

3220-flanellskjorta-j_mtland

En rutig skjorta …

De som står utanför blir alltmer sällsynta. Men sticker därför kanske också ut lite skarpare. Den avgående KD-ledaren Göran Hägglund försökte för ett par år sedan ge ett ansikte åt en sådan grupp som stod och svajade i samhällets utkanter – han kallade dem för ”verklighetens folk”.

Det skulle han inte ha gjort – det skapade nämligen stor upprördhet bland en del av befolkningen som nog kände sig väl så verkliga.

Men, vad han var ute efter var nog mest att adressera dem som levde lite utanför de kulturella tullarna, lite närmare landet och naturen.

Jag är för övrigt i viss mån en sådan outsider – så jag förstod ju själva andemeningen!

Nej, jag jagar inte och pratar inte mål, men jag lovar – om jag ser någon okänd snubbe i skogsbrynet – går jag genast i försvarsställning. Och står det en bil parkerad inom 300 meter från huset går jag självfallet och knackar på rutan och frågar vad som är på G.

Och nej, jag kanske inte heller skulle ta stallkattens nyfödda och oönskade ungar på en resa till veterinären för att de skulle genomgå eutanasi-behandling. Snarare då att hantera saken snabbt och enkelt – som man alltid gjort! Inte för att det är kul – utan för att det är nödvändigt och kanske till och med skonsammare.

… och ett skägg gör ingen riktig bonnläpp

Livet och döden på landet kryper på så vis liksom under huden på en och när ännu en hjort trasslar in sig i hägnet – och man försöker reda ut det och det inte går så gäller bara att släpa kroppen till en plats dit örnarna hittar.

Så kan också verkligheten se ut och jag tror det till viss del var detta Hägglund syftade på.

Vi som lever så här är för övrigt sinsemellan rätt olika, vi har egentligen inte mer gemensamt än det faktum att vi lever nära naturen, men det är också den som i stora drag dikterar vår syn på rätt och fel.

Denna naturliga livsstil lockar nu förstås även vissa bland den urbana befolkningen som säkert också vill känna sig mer verkliga – men ett skägg och rutig skjorta gör ingen riktig bonnläpp, som vi brukar säga här på landet.

Lämna en kommentar

Under Natur & Kultur

Taggat som , ,

februari 23, 2015 · 10:06 am

266. Köttätare i all sin rätt!

Kalv_lille

Djur kan vara så gulliga …

Om det nu är så att vi tycker att människovärdet, som vi vanligtvis tänker oss det, liksom sitter i själva den fysiska kroppen, alltså i cellerna, blodet, i det tvåbenta djur vi kallar ”människa” – hur skiljer sig då denna människovarelse från andra djur?

Och svaret som vetenskapen ger är just att det gör vi inte – som art skiljer vi oss inte nämnvärt från andra arter, inte mer än vilket annat djur som helst skiljer sig från övriga djur. Vi skiljer oss alltså inte mer från en apa än en apa skiljer sig från, låt säga en noshörning.

Och då vi alltså inte på något mätbart sätt kan särskilja djuret människa från andra djurlika arter, torde ju då detta följdriktigt betyda att det s.k. människovärdet även skulle kunna omfatta djuren – om vi nu skulle vara helt konsekventa, vill säga.

Så detta biologiska perspektiv ger oss alltså inga rationella skäl till att behandla djur annorlunda än hur vi förväntas behandla andra människor.

Vilket då förstås är ett tämligen extremt synsätt som om det skulle genomföras skulle få rätt omfattande konsekvenser, eller hur?

Om vi å andra sidan, med människa och med människovärde, mer menar något som särskiljer oss (människor) från djuren så möter vi ju dock andra slags problem.

kottfars_51110

… men vi behandlar inte ens de mest brutala och djurlika bland människorna tillnärmelsevis lika illa som vi behandlar djur.

Om det här med människovärdet mer ligger inbakat i synen på våra fantastiska mentala förmågor – där vi faktiskt också särskiljer oss från djuren rätt rejält – ja i sådana fall får vi ju inte med alla människor – eftersom det ju inte är alla som vi kallar för människor som är begåvade med samma uppsättning unika mentala förmågor.

För vi befinner ju oss snarare utspridda inom hela det mentala spektrat – från de mest brutala och djurlika individerna – till de fullständigt genialiska och änglalika.

Och vi behandlar inte ens de mest brutala och djurlika bland människorna tillnärmelsevis lika illa som vi behandlar djur.*

Så!

Slutsatsen jag måste dra av detta är att vi inte alls förhåller oss vidare rationellt eller genomtänkt till frågor som rör exempelvis köttätande. Vi äter kött helt enkelt därför att vi gillar kött och på grund av vår överlägsenhet har  vi också tagit oss rätten att göra det. Punkt!

————————————————————–

*Ja, men visst! Somliga behandlar andra människor extremt illa – men detta stöds inte av de rättsprinciper som många kulturer i dag arbetar utifrån.

2 kommentarer

Under Demokrati, Etik, Jämlikhet

Taggat som , ,

februari 20, 2015 · 10:02 am

265. Kvalitet är något som uppstår

domaines-barons-de-rothschild-chateau-lafite-rothschild-pauillac-france-10451397

Château Lafite Rothschild 1991 Pauillac, 1er Grand Cru Classé, pris 13.309 kronor på Systembolaget.

För fem år sedan, närmare bestämt den 31 mars 2010, skrev jag ett inlägg som handlade om kvalitet: ”39. Det ”bästa” i ett nötskal”. 

Och i förbifarten skrev jag då att det här med kvalitet var något som uppstod i ”spänningsfältet mellan ett subjekt och ett objekt” men jag förklarade aldrig vad jag menade, kanske för att jag var så bländad i ljuset av min egen förståelse. Det kan bli så ibland!

Nu har jag i varje fall fått anledning att fundera över det här med kvalitet igen. Och det som triggade var debatten om kritikerns roll som under vintern pågått på många av landets kultursidor.

Det började med att Nicholas Ringskog Ferrada-Noli skrev att kritikern hade gått vilse i politiken. Vilket startade ett samtal om konstens och kritikerns roller.

Det diskuterades främst kring vad som var bra, respektive dålig konstnärlig gestaltning och vem som egentligen hade lov att tycka något.[1]

Vad diskussionerna bottnade i var ju förstås någonstans frågan om det överhuvudtaget fanns några objektiva kvalitetsbegrepp att falla tillbaka på. Och där finns det ju då en uppsjö av olika svar.

baron-philippe-de-rothschild-mouton-cadet-bordeaux-france-10284002

Ännu ett vin från samma vinhus, Baron Philippe De Rothschild, Mouton Cadet, pris 97 kronor på Systembolaget.

Mitt svar är i varje fall följdriktigt att det dessvärre inte finns några objektiva kvalitetskriterier!

Vad som däremot finns och det vi kallar kvalitet är snarare något som uppstår i just spänningsfältet mellan föremålet och den som granskar.

En vass kritiker eller erfaren person har då förmodligen en annan slags förmåga än andra att kunna bedöma om konstverket, uppsättningen eller musikstycket, uppfyller vissa krav som dennes kritiska blick förväntar sig att finna.

Ah, vi gör så här istället:
Om vi är intresserade av vin så ställer vi förmodligen högre krav på vinet än att det ska kunna berusa oss. Vi känner kanske till olika druvsorter och vad som är karaktäristiskt för dem, vi kanske kan det här med årgångar, regioner och distrikt.

Ok! got the point?

När vi andra som inte är några direkta vinkännare tar ett glas kan vi förstås uppleva om det smakar gott, sött eller surt – och märka om vi blir berusade eller inte – men denna begränsade erfarenhet och dito förväntningar skulle alltså inte göra oss till några goda vinrecensenter?

Eller hur?**

——————————————–

[1] Nicholas Ringskog Ferrada-Noli svarade alla involverade i DN som också gjorde en föredömlig överblick och skiss för den som missade hela debatten, se DN den 13 februari 2015 – Det intressanta är i mina ögon att det svaret endast har delats fyra (4) gånger i sociala medier – det ni!
**Jag är fullt medveten om att att det finns en rad följdresonemang som jag nu inte går vidare med, bland annat då det faktum att om det är på det viset som jag föreslår  – så finns det ju trots allt något vi skulle kunna kalla objektiva kvalitetskriterier.

Lämna en kommentar

Under Estetik, Konst & Kultur, Kulturdebatt

Taggat som , ,