Kategoriarkiv: Jämlikhet

266. Köttätare i all sin rätt!

Kalv_lille

Djur kan vara så gulliga …

Om det nu är så att vi tycker att människovärdet, som vi vanligtvis tänker oss det, liksom sitter i själva den fysiska kroppen, alltså i cellerna, blodet, i det tvåbenta djur vi kallar ”människa” – hur skiljer sig då denna människovarelse från andra djur?

Och svaret som vetenskapen ger är just att det gör vi inte – som art skiljer vi oss inte nämnvärt från andra arter, inte mer än vilket annat djur som helst skiljer sig från övriga djur. Vi skiljer oss alltså inte mer från en apa än en apa skiljer sig från, låt säga en noshörning.

Och då vi alltså inte på något mätbart sätt kan särskilja djuret människa från andra djurlika arter, torde ju då detta följdriktigt betyda att det s.k. människovärdet även skulle kunna omfatta djuren – om vi nu skulle vara helt konsekventa, vill säga.

Så detta biologiska perspektiv ger oss alltså inga rationella skäl till att behandla djur annorlunda än hur vi förväntas behandla andra människor.

Vilket då förstås är ett tämligen extremt synsätt som om det skulle genomföras skulle få rätt omfattande konsekvenser, eller hur?

Om vi å andra sidan, med människa och med människovärde, mer menar något som särskiljer oss (människor) från djuren så möter vi ju dock andra slags problem.

kottfars_51110

… men vi behandlar inte ens de mest brutala och djurlika bland människorna tillnärmelsevis lika illa som vi behandlar djur.

Om det här med människovärdet mer ligger inbakat i synen på våra fantastiska mentala förmågor – där vi faktiskt också särskiljer oss från djuren rätt rejält – ja i sådana fall får vi ju inte med alla människor – eftersom det ju inte är alla som vi kallar för människor som är begåvade med samma uppsättning unika mentala förmågor.

För vi befinner ju oss snarare utspridda inom hela det mentala spektrat – från de mest brutala och djurlika individerna – till de fullständigt genialiska och änglalika.

Och vi behandlar inte ens de mest brutala och djurlika bland människorna tillnärmelsevis lika illa som vi behandlar djur.*

Så!

Slutsatsen jag måste dra av detta är att vi inte alls förhåller oss vidare rationellt eller genomtänkt till frågor som rör exempelvis köttätande. Vi äter kött helt enkelt därför att vi gillar kött och på grund av vår överlägsenhet har  vi också tagit oss rätten att göra det. Punkt!

————————————————————–

*Ja, men visst! Somliga behandlar andra människor extremt illa – men detta stöds inte av de rättsprinciper som många kulturer i dag arbetar utifrån.

2 kommentarer

Under Demokrati, Etik, Jämlikhet

255. Det öppna samhället…

badawi amnesty

Raif Badawi: ”States which are based on religion confine their people in the circle of faith and fear.”

Det är bara i kraft av vår rätt – eller i rätt av vår kraft – som vi gemensamt kan göra det öppna samhället möjligt? För dess fiender kommer alltid att vara fler än dess tillskyndare.

Med detta menar jag bara att många alltid kommer att vara redo att strida för sina egna ståndpunkter och sitt eget arv – medan endast några få vara beredda att försvara allas rätt till både ståndpunkter och arv.

Det är också det som gör den västerländska samhällsmodellen så utsatt – och så unik! och därmed så attraktiv för många som tvingas leva under andra och mer stelbenta system. Vilket också gör att många söker sig hit.

Det är alltså endast med vår tillkämpade rätt som vi gjort det möjligt för många olika kulturer och synsätt att samexistera.

Hade inte Västeuropa och Amerika så kraftfullt försvarat dessa frihetsideal, skulle den mer enögda Kristenheten och L’ancien régime även här ha bitit sig fast och fördömt den liberala utvecklingen.

Så som fortfarande sker i andra delar av vår värld som inte blivit sekulariserade och inte är demokratiserade och där makten över verkligheten fortfarande ligger i händerna hos några få patriarker.

Som den saudiske liberalen Raif Badawi skriver:

”States which are based on religion confine their people in the circle of faith and fear.”*

Det västerländska samfundet tar sig alltså rätten att försvara din rätt till livsval – på samma sätt som andra tankesystem i andra regioner väljer att reglera dem.

Du kan vara ateist, muslim eller jude, du får gå i kyrkan eller recitera buddhistiska verser, vara liberal, höger eller vänster, hetero eller homo – det är bara det öppna samhället som någonsin kommer att ge dig dessa friheter.

Det är alltså endast i kraft av vår rätt eller i rätt av vår kraft som vi kan försvara den frihet som så många, så länge, kämpat för i sin övertygelse om att det också är det mest lämpade för de allra flesta. imrs.php

Låt ingen ta detta unika arv från oss – i varje fall inte så länge de praktiska konsekvenserna av våra övertygelser fortfarande visar att vi har mer rätt än fel.

–––

* The Guardian: A look at the writings of Saudi blogger Raif Badawi – sentenced to 1,000 lashes!

 

Lämna en kommentar

Under Demokrati, Jämlikhet, Liberalism

254. Mumlande osäkerhet!

th

Så länge vi är i maktställning tar vi oss också rätten…

Råkade i går lyssna till ett avsnitt av filosofiska rummet.* Medverkande var Dilsa Demirbag Sten, Lasse Dencik och Torbjörn Tännsjö och programmet handlade om terrorattackerna i Paris; och om hur djupt övertygade de flesta av oss ändå är om att terrorism är fel. Men vad innebär rätt och vad är fel och hur förhåller vi oss egentligen till gärningsmännens djupa övertygelse om sin egen rätt?

Det intressanta i denna kråksång var hur oense de medverkande var i frågor om rätt och fel. Tännsjö, alltid lika välformulerad, menade att det ändå fanns ett objektivt Rätt att luta sig mot här.

Medan Dencik ställde sig lite mer frågande till sådana absoluta utfästelser men kunde egentligen inte heller riktigt förklara vad som ändå gav oss rätten över andra.

Jag skulle därför bara vilja inflika och börjar med att instämma i att vi inte bör uppfatta terrorister som galningar, utan snarare som fullt rationella varelser – men med en mycket annorlunda agenda.

Att betrakta dem som rationella innebär just inget försvar – utan är snarare bara en strategi för att kunna förstå, förutse och hantera deras rörelser.

Men också i detta filosofiska rum fanns något som jag upplever även kännetecknar resten av vårt samhälle, nämligen en mumlande osäkerhet kring vår egen rätt.

HT_james_wright_foley_jef_140819_4x3_992

…att ha mer rätt än andra! (Bilden visar avrättningen av den amerikanske journalisten James Foley)

Vilket nog är den allra största ödesfrågan för den västerländska demokratin: Det faktum att vi i väst lever sida vid sida med en rad olika föreställningar om hur världen är beskaffad – medför inte samtidigt att alla dessa olika riktningar har samma övergripande status och rätt.**

Det västerländska samfundet har nämligen godtagit att det finns många slags övertygelser – men istället för att strida kring vem som har mest rätt – är det vår övertygelse att vi måste lära oss leva med det faktum att det finns olika slags uppfattningar.

Vi har därför samlats kring en mer överordnad princip. En tolkning som just valt att kunna hantera och överbrygga dessa oundvikliga skillnader och som därför ger oss alla bättre förutsättningar att kunna leva med våra respektive föreställningar.

Vi har därmed valt att ställa oss över regionala och kulturella trätoämnen.

—-

*Filosofiska Rummet. Det mänskliga barbariet.

** Jag menar att vår mumlande och osäkra inställning till vår egen rätt utgår från en logisk kullerbytta som framförallt drabbat delar av den västerländska kulturen. Mer kring denna kullerbytta i inlägg 71. ”Alla är dumma!”

 

2 kommentarer

Under Demokrati, Jämlikhet, Politik

246. Vinstlott i livets tombola

28o=Lisa-Magnusson-UB3

Den aktuella artikelförfattaren Lisa Magnusson

I gårdagens FB-flöde flimrade det plötsligt förbi en länk till en artikel med rubriken: ”Vi som är födda i Sverige förtjänar inte att ha det bättre än flyktingarna.” 

Och jag noterade att många av er gillade detta. Samtidigt undrade jag varför? Var det rubriken? innehållet? eller möjligtvis förhoppningen om att ni därmed gillade rätt – som ni gillade?

För jag misstänker att ingen av er egentligen håller med och skulle vilja byta era liv med de utsatta individer som driver omkring på haven i hopp om en bättre framtid. Trots att ni egentligen då inte, enligt artikelförfattarens utsago, förtjänade bättre.

Och vad tror ni om flyktingarna själva? skulle de verkligen ha att valt att bege sig till en ny plats långt borta om inte denna ingav dem hoppet om ett bättre liv? Skulle de verkligen bege sig till en plats där människorna inte kunde få det bättre än de sämst lottade?

Och som artikelförfattaren för övrigt skriver: Varken jag eller någon annan som är uppvuxna på denna lycksaliga plats har gjort ett enda dugg som innebär att just vi skulle ha mer rätt till en dräglig tillvaro. Det var ren och skär tur som gjorde att vi föddes i Sverige. Vi drog en vinstlott i livets tombola.” 

2014-08-25_2046

Och vad tror ni om flyktingarna själva? skulle de verkligen ha att valt att bege sig till en ny plats långt borta om inte denna ingav dem hoppet om ett bättre liv? Skulle de verkligen bege sig till en plats där människorna inte kunde få det bättre än de sämst lottade?

Vilket oerhört förakt visar inte detta för människan, för individen och för alla som arbetar för att skapa ett bättre och rättvisare samhälle. Och är det inte i grunden ett starkt anti-humanistiskt och fatalistiskt förhållningssätt: Inget ni gör kommer någonsin att göra att ni förtjänar att få det bättre än andra!

Och om det verkligen var så – vad skulle det då finnas för incitament att överhuvudtaget göra någonting? – då kan vi ju snarare bara lägga oss ned och vänta på att i bästa fall få dra nästa vinstlott i livets tombola.

Nä, jag är inte ett dugg förvånad över att sådana här perspektiv förekommer – det som är olyckligt och ofattbart är att så många bildade personer, i viktiga funktioner, delar och gillar denna typ av naiviteter som då faktiskt också äventyrar Sveriges möjligheter att fortsatt vara en trygg tillflyktsort för dem i nöd.

 

Lisa Magnussons artikeln kan du läsa i sin helhet på Metro. 

12 kommentarer

Under Demokrati, Ekonomi, Etik, Feminism, Genus, Humaniora, Jämlikhet, Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla, Moral

244. Till Normalitetens Försvar

normal

En eller annan form av normalitet finns alltid – sedan kan innehållet för vad som ingår – förändras över tid

Jag har aldrig ens lyckats komma i närheten av den – normaliteten! Nog också känt mig rätt obekväm i den. Varför? Tja, det är inte alltid så lätt att veta. Kanske för att jag upplevde att det var något kvävande där – något som gav skav.

Men nu är det faktiskt inte min känsla av utanförskap som är av intresse – utan snarare vad som vanligtvis uppfattas som normalt och hur vi som inte omfattas av denna normalitet kan förhålla oss till den.

Vi som aldrig lyckas göra oss riktigt hemmastadda i ett visst slag av normalitet – upplever ibland denna som en begränsning av den egna friheten. Tyngden från normen som inte kan räkna med oss – kan ibland bli outhärdlig. Jag vet!

Men denna ordning kan vi ju heller aldrig undkomma. Majoriteten är alltid den mest tongivande – de starkaste rösterna överröstar alltid de svagare. Det är inget konstigt med det – snarare något följdriktigt – bara ett sätt på vilken världen organiserar sig. En är alltid mindre än två och två alltid mindre än hundra – hur orättvist detta än må uppfattas för den som blir stående ensam kvar.

Vilket innebär att jag faktiskt aldrig kan hävda min upplevelse – mot världens. Jag kan inte kräva att omvärlden tar hänsyn till min – för det skulle den heller aldrig göra.

tmp1-1024x851

Normalitet är en statistisk realitet, vare sig vi vill det eller inte! Och de som befinner sig i dess utkanter är också alltid utanför.

Vad jag snarare måste kämpa för är en ordning där det finns en förståelse och en acceptans för att det finns avvikelser och där det är fullständigt i sin ordning att få vara annorlunda – utan att för den skull bli utestängd eller hängd. Det är stort nog!

För vi som står utanför kan aldrig förvänta oss att våra upplevelser av världen ska bli styrande eller vägledande för andra. För detta skulle nämligen av flertalet upplevas som något onaturligt!

Våra respektive egenheter eller annorlundaskap kan aldrig sätta dagordningen för majoritetssamhället.

För om våra respektive särintressen skulle tillåtas vara vägledande – skulle majoriteten snart nog sparka bakut – det skulle helt enkelt inte gå. Den skulle göra uppror, den skulle med kraft hävda sin rätt, använda sin övermakt. Skita i den goda viljan och med styrka förpassa oss dit den ansåg oss höra hemma.

1 kommentar

Under Jämlikhet, Logos – Ord – Språk

238. Tänk om Piketty har fel!

1024px-Kids_in_Rishikesh,_India

Alla är vi väl eniga om att vi  gemensamt måste hitta lösningar för att utrota den extrema fattigdomen i världen – frågan är väl bara vilken väg man ska ta. (bild: Barn från ett vägbygge i Rishikesh i Indien)

En amerikansk studie visar att förmögenheten hos de rikaste i USA* nu värderas lika mycket som samtliga tillgångar för resterande del av befolkningen.

Och vi kan se liknande tendenser i övriga delar av världen.

Så vad säger oss då detta? att de rika bara blir rikare – och de fattiga fattigare?

Och att statsmakterna därför måste arbeta mer för att minska förmögenhetskoncentrationer och utjämna inkomstklyftor?

Detta är ju vad bland andra den franske ekonomen Thomas Piketty hävdar.

Men frågan är om vi verkligen befinner oss i ett sådant ekonomiskt nollsummespel där ingen av oss kan få det bättre – utan att någon annan får det sämre?

Därför att samtidigt som vi kan se att de rika bara blir rikare ser vi ju också att de som lever i extrem fattigdom faktiskt får det allt bättre**.

Så hur hänger då detta ihop? Ja, jag vet faktiskt inte!

Jag kan bara konstatera att det inte verkar vara så att vissa med automatik får det sämre bara för att någon annan får det bättre.

Extreme_poverty_1981–2008

Enligt världsbankens sätt att se så har fattigdomsnivån i världen halverats sedan 1980

Visst, det kan fortfarande finnas skäl att uppröras över att den relativa fattigdomen ökar i världen. Men de som upprörs mest är nog ändå inte de resurssvaga själva – som alltså i absoluta termer fått det bättre – snarare kanske vi andra – därför att vi är invaggade i tron på att vårt välstånd sker på någon annans bekostnad.

För det är väl ändå detta som de flesta av oss tror?

Men om välstånd inte längre handlar om en ändlig resurs om hundra enheter som ska fördelas på bästa sätt – utan snarare är resultatet av en dynamisk och aggregerad ekonomi som kommer allt fler till del ju mer den tillåts växa – då faller ju denna gamla 1800-talslogik tämligen platt!

Jag måste dock här bara inflika att jag inte har en aning om hur det verkligen förhåller sig och kan därför inte heller veta vilken fördelningspolitik som är mest rimlig. Men det går säkert att få reda på!

*The Economist: Some are more equal than others. 1% av befolkningen äger lika mycket som övriga 99%.

**Som Hans Rosling skickligt demonstrerar i Framtidens statistik

6 kommentarer

Under Ekonomi, Empiri, Jämlikhet

195. Lundsberg – WYSIWYG!

800px-Steve_Ballmer_at_CES_2010

Vissa klampar på rätt ordentligt och kommer också rätt långt – kanske just därfört! Foto av avgående VD för Microsoft, Mr Steve Balmer .

Riksinternatet Lundsberg har valsat kring i pressen de senaste åren och är nu åter uppe på löpsedlarna. Och om denna skola finns det nu många synpunkter.

Den mest vanliga, i varje fall den mest hörda, är väl den att skolan borde stängas eftersom den uppenbarligen inte följer den demokratiska värdegrund som Sveriges skolor har att följa. Punkt!

Sedan har vi förstås andra uppfattningar, som talar om förtal, ryktesspridningar och att omvärlden inte riktigt förstår se skolans verkliga syfte och värde.

Och så förstås det där perspektivet som med darr på rösten talar om den fantastiska kamratandan!

Och det är klart att skolan har ett värde. Vore det inte så skulle ju självfallet ingen i dagsläget sända sina barn dit – och dessutom betala för det.

Men bortsett från det triviala faktum att en stor del av Sveriges ekonomiska elit väljer att placera sina barn på Lundsberg och att dessa därmed inhöstar en icke obetydlig del socialt kapital – finns det givetvis även andra bakomliggande orsaker till att sända sina barn dit.

Och dessa talas det kanske inte så mycket om. Dels därför att ämnet, speciellt för den stora breda allmänheten, inte är riktigt rumsrent, dels därför att dem de verkligen berör inte har den minsta lust att dryfta saken.

Därför att vad makten vet och alltid har vetat om är att den som ska klättra högt inom en hierarki aldrig kan vara blödig! Och detta är egentligen inget uppseendeväckande!

04s22-Lundsberg-554__mngl_20111204ab5x022,nyh_1.indd_1296

Lundsberg – WYSIWYG

Om personer som Barack Obama eller Steve Balmer skulle bli ”griniga” eller få ”sömnproblem” var gång någon skrev något nedsättande om dem – skulle de aldrig uthärda en endaste dag på sina jobb.

Och för flertalet av dem som sänder sina barn till Lundsberg är detta allmänt känt – därmed inte sagt att det inte finns föräldrar som trots allt känner viss olust över att det ibland går lite ”över styr” och att någon ibland kanske hamnar lite i ”kläm”. Men i det stora hela!

Flertalet vet mycket väl vad det handlar om – och tycker även att det är ok. Travestin på Friedrich Nietzsches gamla slagdänga illustrerar attityden väl: ”Det som inte dödar dig gör dig bara starkare”!

1 kommentar

Under Demokrati, Jämlikhet, Makt och Rädsla