Platon menade att det endast var genom den rena tanken vi når kontakt med det Eviga, det Sanna och får tillgång till det Goda.
Denna tro eller övertro kommer sedan i olika skiftningar att följa oss och bilda bindemedel som håller ihop stora delar av vår kultur.
Och motsatsen till denna ”rena tanke” var den sinnesbundna erfarenheten. Det vill säga allt sådant som vi får kännedom om genom våra sinnen.
Det grekiska ordet för sinnesintryck eller erfarenhet, som Platon så nedsättande talar om, var ”Phantasia”.
Så erfarenheten var alltså, enligt Platons sätt att se, vad vi idag skulle kalla en fantasi. Eller uttryckt på ett annat sätt; att leva i en ”fantasi” (så som man ursprungligen använde ordet) var att leva i ”verkligheten” (så som vi i dag använder ordet).
De som däremot uppskattade erfarenheten var de så kallade sofisterna. Platons främsta opponenter.
De värdesatte iakttagelser som baserades på syn, hörsel, känsla, lukt och smak. De har därefter också nedsättande betecknats som sensualister och ofta betraktats som försvarare av det irrationella.
På liknande sätt var det med synen på kvinnan. För såväl Platon och senare Aristoteles, betraktade kvinnan som lägre stående eftersom hon inte hade tillgång till det gudomliga förnuftet. Hon jämställdes på så vis med sofisterna.
Men om nu erfarenheten (phantasia), som de flesta av oss i dag uppfattar som det mest nyktra och trovärdiga, vid denna tid, benämndes fantasi, säger detta kanske något om den rockad som skett med vissa av våra begrepp.
Och på liknande sätt förhåller det sig säkert med många andra av våra ord och föreställningar.
Och eftersom alla ord griper in i varandra och i sin tur står på ett tredje – innebär det att ett språkligt problem aldrig lever isolerat. En felaktig tolkning som satt sig, fortplantar sig sedan som vibrationer genom hela språksystemet.
Det intressanta här är dock att samtidigt som vår kultur gjort en omvärdering gällande synen på erfarenheten så har inte synen på det kvinnliga nämnvärt förändrats. Jag säger inte att synen inte har förändrats – för det har den bevisligen – men den har inte förändrats i samma omvälvande takt.
Anthrôpos Metron 