Kategoriarkiv: Sanning & Inkonsekvens

Efter det att kristna fundamentalister skrapat huden av hennes nakna kropp, tystnar i princip allt. Hypatia offras i den nya andlighetens namn. Och det som gjorde henne till häxa var att hon var kvinna och samtidigt ”besatt” av kunskap. Något som de nyfrälsta inte trodde var möjligt utan inblandning av djävulen.

Vi påminns om denna tragedi i den nu bioaktuella filmen ”Agora” som handlar om den Alexandrianska astronomen och matematikern Hypatia. Hon som utgjorde den klassiska upplysningens sista andetag.

Den mörka medeltid som följer på Hypatias död är inget understatement. Det intellektuella och humanistiska samtalet upphör helt och förblir tystat i över 1000 år. De som dristade sig ha andra tankar slutade som regel som Giordana Bruno (+1600) eller Julio Cesario Vanini (+1619) brinnande på bål.

Man vet inte hur många som dömdes och avrättades som kättare, fritänkare och häxor under medeltiden – de var dock åtskilliga – kanske upp mot en miljon människor. Och de dömdes utifrån ett regelsystem som inte behövde uppvisa några välgrundade eller rationella skäl för sina beslut. Man trodde fritt på änglar och demoner, häxor och onda andar. Tron underblåste lågorna.

Visst bör vi alla få lov att tycka och tro vad vi vill. Denna liberala och humanistiska hållning är något som vi i dag tar för givet. Tålamod, vidsynthet och respekt för andra har blivit en del av vår demokratiska och moderna ordning. Och i denna öppenhet är det givetvis många som åter lockas av enkla  föreställningar och som inte efterfrågar några belägg eller starka skäl för sin tro.

Jag läste nyligen i en artikel i Harold Tribune att 85% av USA´s befolkning anser att icke-troende inte har en moral som gör dem lämpliga för offentliga ämbeten. Det fanns givetvis ingen vetenskaplig grund för detta utan det handlade i första hand bara om en inställning. Samtidigt fnyser vi åt Talibanernas primitiva okunnighet.

När vi på detta vis börjar tycka saker utan belägg kallar vi det vanligtvis för fördomar, vidskepelse eller skrock. Det var just en sådan okritisk hållning som drev på dem som lynchade Hypatia i Alexandria 370 e.Kr. Dåligt grundade idéer och värderingar har på så vis alltid varit det öppna samhällets främsta fiender.

Det finns uttryck som nöts ut, bryts ned. Förlorar så sin mening. ”Allting är relativt” är ett sådant utslitet och överspelat uttryck.

Det används oftast när någon vill hävda sin rätt att tycka något som de inte riktigt kan försvara. Vad man då vanligtvis menar är, att var och en har rätt till sina egna åsikter. Och att ingen kan säga att det ena sättet att se, är förmer än ett annat. Men så är det ju inte alls – det vet vi ju alla.

Bara för att vi inte har tillgång till några absoluta kriterier – innebär det ju inte att det som var och en tycker är rätt. Detta är bara en missuppfattning. Ett riktigt logiskt snömos. Att allting är relativt innebär alltså inte att alla relativa utsagor är riktiga. Det kan givetvis finnas såväl falska som ogiltiga relativa resonemang.

Att varje åsikt, liksom smak, har sin grund hos den som uppfattar dem – det är självklart. Men detta gör alltså inte alla åsikter och smaker giltiga eller ens berättigade.

Någon kan hävda att demokrati innebär förtryck och att kvinnor är underlägsna män – men det gör alltså inte dessa ställningstaganden till några giltiga relativa omdömen. Inte för någon. Inte ens för dem som hävdar detta.

Därför är det inte heller OK, när vi blir ifrågasatta, att bara rycka på axlarna och hävda att allting är relativt . Vi kan givetvis alltid få tycka vad vi vill – men får då även stå ut med att andra eventuellt uppfattar oss som knäppgökar eller åsnor.

Vad den gamle Herakleitos hade att säga om åsnor, var för övrigt att: ”Åsnor föredrar halm framför guld”. Och visst är det väl så. Åsnor äter hellre gräs, halm, sopor än guld och skulle troligtvis annars inte överleva. Han menade även att ”Svin njuter av gyttja mer än av rent vatten” (D13) och att höns finner sig mer till rätta i ”damm och aska” (D37). Detta är verkligen något relativt!

Okunskap kan aldrig bli till kunskap hur vi än försöker att relativisera dess innehåll. Okunskap kan i vissa sammanhang vara en förmildrande omständighet – men aldrig ett giltigt eller godtagbart perspektiv.