– Jätteintressant, men skriv gärna lite kortare. Ingen har någonsin tid att lägga mer än tre minuter på en blogg…, sa hon och skyndade vidare.
Är det verkligen så? Det är ju inte så när man läser böcker eller tidskrifter så varför just när man läser på skärmen. Och vad ska då till för att få oss att orka lägga mer uppmärksamhet på själva innehållet i de digitala medierna? En Ipad? En långvarig sjukdom?
Men frågan är om det verkligen är så? Det finns givetvis människor som alltid bara skummar rubrikerna i en tidning, andra bara vad som står på löpsedlarna. Många har aldrig läst en bok i hela sina liv.
Jag skummar ibland, slarvar ibland och fördjupar mig ibland – oavsett medium. Men det handlar nog mer om mig själv och innehållet i det jag läser än själva mediet, tror jag i varje fall.
Sedan är det ju det där med trovärdigheten förståss! Vem lyssnar mer än ett ögonblick till en röst man inte vet var den kommer ifrån? De flesta av oss har ju tack och lov fortfarande en känsla för auktoriteter. Man vill vanligtvis veta vem som säger vad och varför. Och på internet och i bloggosfären ropas det hej villt om allt möjligt både från höger och vänster.
Den tyske filologen Friedrich Nietzsche skulle i varje fall ha gillat de nya kanalerna – han kunde ändå aldrig skriva mer än par meningar åt gången på grund av sitt hälsotillstånd. Och den grekiske tänkaren Herakleitos som levde 580 f.kr skulle nog också ha uppskattat den nutida knappheten eftersom han då säkert högg in sina kantiga sentenser i sten. Då blir man inte heller så mångordig.
Sedan kan man ju givetvis välja att skriva om helt andra saker – om det är så att man i första hand vill ha läsare. Man kan skriva om sådant som människor verkligen vill läsa. Man kan skriva om matlagning, kanariefåglar, resor, börsen, kroglivet – ”you name it”!
När allt kommer omkring, om man inte har tid för det som man tycker är inressant så är det nog helt enkelt bara så att det inte är tillräckligt intressant.
Jag håller med i vad du säger. Men till saken hör att jag personligen verkligen är intresserad! Jag vill läsa. Jag vill förstå själva perspektivet, de berikar mig! Gillar inlägget ovan, det är relevant, det är ifrågasättande, det knyter samman moderna trender med Nietzsche och Herakleitos. I like it!
Men jag gillar inte när jag inte förstår, klart att jag skumläser med det gör ju alla. Det är svårt att läsa på en skärm, mitt emellan två jobb-mail och en telefon som ringer. Den verkligheten kommer vi inte ifrån.
Klart att man kan göra sin grej, det kommer, som du säger säkert att nå ut till någon på ett eller annat sätt. Men då får man tänka över vem man vill nå, vem är målgruppen och hur ser just dennes liv ut?
Jag hoppas att jag får fortsätta vara mottagaren av dessa betraktelser. Men tänk blogg, korta nedstamp i den ständigt föränderliga världen som fort rusar förbi. Då behåller du mig. Annars inte!
Vissa kanske inte vill nå ut till de stressade kaffedrickarna och om rubrikerna handlar om ”om nu månen verkligen var gjord av ost” så förväntar jag mig gärna en lång och ingående text om tankarna kring detta. Om man menar att ett bra bloggande har att göra med Mogi och amandavardet så når man förmodligen ut till en helt annan målgrupp. Skrattretande men HELT OLIKA! and thank god for that!