Sigmund Freud 1938
Ni vet den där tag-cloud-funktionen som man ibland möter på webben och som illustrerar ett visst områdes innehåll. Ibland upplever jag nästan att jag själv lever i en liknande slags moln-sfär av ord och begrepp som hela tiden förändras, ökar och förlorar i värde och frekvens – lite beroende på hur jag själv ställer mig.
Vissa saker lyfts ibland fram och får då överskugga allt annat – för att i nästa stund försvinna. Saker blir verkliga, förverkligade och med tiden förverkade.
Är det inte så?
Det kanske låter lite poetiskt. Men det är det inte. Inte särskilt! Mer bara en slags gestaltning av något som de flesta av oss alltid måste förhålla oss till – fast kanske avbildat på ett lite annorlunda sätt.
Det här molnet hänger ständigt över oss och berättar bl.a. hur vi bör förhålla oss i mötet med olika idéer och uttryck. Allt från hur vi ska ställa oss i samtal om mode, könsidentitet och samtidskonst, vad vi ska skratta eller gråta åt, till vad vi ska trycka tummen upp för!
Och jag tror faktiskt det var något liknande som Sigmund Freud försökte illustrera med det där han kallade för ”das Über Ich” – ”Överjaget”. Och att den ångest vi ibland upplever bara är ett uttryck för den friktion som ibland uppstår i mötet mellan olika vädersystem.
Men visst ger det där kollektiva ”överjaget”, ”molnet” or whatever, i dag ett mycket större utrymme för avvikelser – det har blivit mer omfattande och därför också mer, vad vi då kanske skulle kalla, tolerant – förutsatt förstås att man fortfarande befinner sig inom ramen för det socialt korrekta (vilket då är ungefär samma sak som tag-molnets minst förekommande ord).
Det är som William Blake också uttryckte det: ”Energy is the only life and is from the Body and Reason is the bound or outward circumference of Energy.”
Och det är väl ungefär det samma som att säga att vi lever i skuggan av ett moln som vi ibland misstar för oss själva. Och att allt vi tänker, säger och gör är lika idéburet och obeständigt som dessa tag-moln.
Den mätande människan 