Det är inte riktigt min grej att rita upp den politiska kartan. Men jag har en väldigt stark föraning om att de extrema partiernas framgångar just nu, till stora delar beror på den motsatta sidans krampaktigt hållna retorik & utspel.
Varför? Jo därför att det framförallt är ur den andra sidans oresonliga ensidighet som motsatsen får sin näring.
SD lever och frodas just nu av vänsterns starka hat mot allt och alla som inte delar deras ideologiska förklaringar av världen.
En extrem högerpolitik uppstår inte ur intet – utan slår snarare mynt av att stora delar av befolkningen upplever en obalans och frustration över att deras verklighet inte längre blir synliggjord.
Många dras mot höger när de inte längre känner sig hemma i den beskrivning av världen som den andra sidans mest extrema röster vill göra gällande. Samma sak gäller förstås också i motsatt riktning.
Och just därför har nu massmedias truliga övertro på att det skulle gå att mota SD i grind bara genom att man gav tillräckligt utrymme åt motsatserna, varit fullständigt kontraproduktiv.
Jag ser därför att de som i publika media låtit de mest extrema mot-perspektiven göra sig gällande, som om dessa vore en normalitet, varit en av orsakerna till dagens populära nyfascism.
Var gång vänsterns rop skalla – att allt till höger om mitten är fascism – så sker en rörelse mot höger.
Varje gång vi i media tvingats snubbla över ännu ett otympligt inplacerat ”hen” känner jag obehaget – eftersom jag vet att detta obetydliga lilla ord fått ytterligare några att förflytta sig högerut.
Varje gång jag i ett reportage hör om ytterligare en regnbågsförälder som döpt sitt barn till ett könsneutralt namn – i övertygelsen om att könet bara är en social maktkonstruktion – hör jag det där olustiga trampet höger över, mot en mer ”naturlig” människosyn.
Varje gång diskussionen om invandringens problem och kostnader tystas – därför att några välvilliga menar att lidande inte kan mätas i pengar – förflyttas positionerna ytterligare.
Varje gång ni gillar och delar hatisk politisk demagogi på sociala medier så sker dessa förflyttningar. Ni kallar det för kamp – jag kallar det för dumhet.
Nåväl, nog är det så som du säger, ibland… men ”varje gång” skulle jag i varje fall t.v. låta vara osagt… ”Extremismen” tycks mig vara som störst och mest utbredd i mitten av ”normalkurvan”. Inte behöver man säga som mikrobiologen Jesper Hofmayert; att varje gång någon tar ordet ”naturlig” i sin mun laddar jag min revolver…
Det var mycket synd i att finansministern och statsministern offentligen kallade SD för ny-fascister. Det var inte bara dumt och obetänksamt gjort i nuvarande retoriskt-etiskt-politiskt/sociala läge… utan mer ”trad-fascistiskt” eller ”pöbel-demokratiskt”, kan jag tro många normala tycker.
Vad nu det leder till?
Ping: 245. Mensblod i öron, näsa & hals | Anthrôpos Metron