134. I jakten på tomtar och troll!

Fantastiska berättelser om tomtar och troll…

Har länge nu varit inställd på att bara skriva om saker som rent konkret finns runtomkring, jag menar då inte sådana fysiska ting som ”trappsteg” och ”smörknivar” – utan mera om näraliggande förhållanden som bl.a. rör sådant som makten över verkligheten. Vad det är som påverkar oss. Hur det uppstår, hur det får fäste.

Alltså inte några metafysiska betraktelser, inget filosofiskt mummel! Utan mer näraliggande och konkreta saker!

Jag har alltid velat skriva enkelt om rätt så komplicerade saker men nu sent omsider insett att det nog hade varit mer framgångsrikt om jag försökt skriva lite mer dunkelt om enkla ting.

Det ligger, så att säga i sakens natur; att läsaren oftast upplever en större spänning av att få läsa en initierad betraktelse över ”tomtar och troll” än att behöva få ta del utav ett storögt konstaterande av att ”vatten faktiskt är vått”!

Visst är det så?

…har större dragningskraft än triviala verklighetsbeskrivningar

Något även Herakleitos säkert fick erfara, då han förundrat fastslog att, ”Vägen upp är den samma som vägen ned”!

Och detta utgör just nu den gordiska knut jag kommit fram till att jag måste lösa! Hur ska man kunna gestalta något som bara är till synes enkelt utan att göra det alltför komplicerat? Samtidigt som man måste göra det tillräckligt invecklat (mystiskt) för att det överhuvudtaget ska locka till läsning.

Det är det här med att ibland ter sig saker alltså enkla därför att vi inte har förståelse för vad som är underliggande! Och andra gånger ter sig saker komplexa därför att vi snärjs in i underliggande strukturer och antaganden som det egentligen inte finns någon grund för.

På liknande sätt förhåller det sig nu med Herakleitos konstaterande att vägen upp är den samma som vägen ner.

Detta är vid första anblick en rätt så banal iakttagelse, självklart är den fysiska vägen upp, samma som den fysiska vägen ned – men kanske ändå inte riktigt. Varför? Jo därför att ”upp och ned” är begrepp relativa en position och hänvisar därför till något annat än beskrivningen av den faktiska platsen.

Vad Herakleitos belyser med denna tankenöt är bland annat att vi inte ska förledas till att blanda ihop de begrepp vi använder med vad de söker gestalta (deras utsträckning – denotation). Alltså, inte blanda ihop språket med den fysiska verkligheten.

Kan vi bara klara av denna grundläggande rågång så är mycket vunnet.

 –––––

Med detta inlägg ska jag återigen försöka väcka till liv den tänkare i mig som jag vet finns där någonstans.

Och därmed tillåter jag mig också att slå an en annorlunda ton.

Jag kommer inte längre att anstränga mig för att vara tillgänglig. Jag tar mig därför rätten att inte längre snegla på mina läsare.

Ett, två, tre, så kliver jag härmed ut ur mina egna begränsande cirklar.

Dessutom har jag börjat läsa om (alltså en gång till) Nietzsche för att se vad det var som fångade mig så intensivt i hans författarskap för så många år sedan.

Och har nu hunnit ta mig igenom ”Tragedins Födelse”, ”Filosofin under grekernas tragiska tidsålder”, ”Morgonrodnad” och den ”Glada Vetenskapen” och jag måste säga att hitintills har jag inte kunnat upptäcka något som ger mig någon större fascination eller mersmak. Men jag kommer att återkomma med mer om detta senare när jag tagit mig igenom ytterligare några av hans verk.

4 kommentarer

Filed under Filosofi, Logos – Ord – Språk, Mysterier

4 responses to “134. I jakten på tomtar och troll!

  1. Jacob

    Hur går det med Nietzsche? Ingen mersmak? Kanske var det så att du behövde honom då, för så många år sedan, men att han nu blivit överflödig.

    • Nietzsche överflödig? Både ja och nej! Jag uppskattar honom inte alls längre på samma sätt som jag en gång gjorde. Hans texter känns i dag daterade och inte längre lika kaxiga. Tiden verkar äntligen ha hunnit ifatt honom – och gått vidare. Hans romantiska ideal, sett utifrån dagens horisont, verkar så nära sammanflätade med kristna och aristoteliska idévärldar: tron på ett mål, en slags frälsning.

      Men, som sagt, jag är fortfarande bara i början av hans författarskap och ska inte komma med några förhastade slutsatser och omdömen innan jag nått fram till slutet av hans produktion.

  2. jacob

    Jag måste säga att ditt tålamod imponerar. Önskar att jag själv hade en bråkdel! Visst uppfattade man dem som kaxigare? Det minns jag också! Senare gillade jag honom för formen, skönheten i utförandet. Nu har jag inte läst något av Nietzsche på länge, men jag ser fram emot att läsa ett blogginlägg om honom av dig, när det är dags.
    Hittade hit till Anthrôpos Metron idag, och det är den bästa bloggupptäckt jag gjort på länge. Från och med nu ska jag följa den.

  3. Hej Jacob och tack för de uppmuntrande orden – det är sådana som gör att man faktiskt fortsätter med det man gör (jag). Vill du följa sidan kan du prenumerera på den via länken i högerspalten. Du kan också gå in på https://www.facebook.com/Logosiscommunication? och gilla sidan – så kommer info att bli upplagd där när det kommer ett nytt inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s