Det här är en liten puff för en något längre artikel om bildning som jag nyss skrev och publicerade under debatt-forumet här på Anthropos Metron. Att det hamnat där är därför att den är lite längre än de vanliga små-inläggen här under Fragment & Perspektiv – vars omfång begränsas till max 350 ord.
Och artikeln rör då den brännande men tämligen osexiga frågan om vad bildning egentligen är, vad den är bra för – om den nu är bra överhuvudtaget. Om den är bra i sig? Bra för alla? Eller kanske bara bra för vissa?
Ett är dock säkert! Alla av oss vet ju förstås precis vad bildning är – och ingen av oss är på något sätt obildade eller obildbara – men få, om ens någon, vet egentligen vad begreppet betyder eller innehåller. Det gör frågan tillräckligt intressant för att den ska vara mödan värd att titta lite närmare på.
Och med denna artikel kommer i varje fall inte jag längre i min önskan av att förstå vad bildning är. Nu behöver jag höra någon annan tala, jag behöver möta andra synpunkter.
Så läs gärna, Bildning – vari består egentligen själva värdet?
Anthrôpos Metron 
Jag tror att bildningens ”sexighet” kan utvecklas… gjorde det redan i ett examensarbete i bokhistoria en gång i tiden… under solen intet nytt…
Synpunkter på bildning kommer du att få i diskussionstråden Bildning vs Utbildning i gruppen mploy på Linkedin.
Bildning är ett begrepp med många grenar. Det kan debatteras och vändas runt på och kring och om. Desto mer man börjar sätta sig in i det desto mer blir det av det. Det kan fylla olika funktioner för olika sammanhang eller ska jag säga inför olika sammanhang. Det finns olika begrepp om bildning. Begreppssidan kan till en början te sig lite förvirrande men om man biter sig fast ser man en mening med just det. Bildningsbegreppet behöver utvecklas för att hållas vid liv – bildningssynerna och synsätten. Olika platser och samtider har olika behov. Olika kulturer kommer att kunna utveckla det mer eller mindre beroende på hur deras kultur är.
Som Ellen Key klokt uttryckt:
”Bildad kan man aldrig bli, bara mer bildad.”
Om du skulle utveckla tanken om bildningens sexighet utifrån en genusagenda – vad kommer du fram till? Eller, bildning manligt vs kvinnligt… det kommer att finnas en historia i det, en ordning att omkullkasta eller förkasta eller helt enkelt tydliggöra. Vad kommer du fram till?
Oj! Den frågan ska man kanske inte ta för lätt på… Kräver nog lite eftertanke (samtidigt misstänker jag nog att jag indirekt besvarat den i vad du refererade till som ”mitt bildnings-manifest”).