136. Alla dessa lägre!

White trash – är de befriade från långa tiders existentiellt och moraliskt förtryck eller helt enkelt bara depraverade?!

Finns de verkligen kvar? Eller har de dött ut? Alla de man en gång i tiden uppfattade som lägre stående?

Allt måste ju trots allt varit lite enklare då. De blåblodiga kunde ta ut avstånden till de gemena. Högkasten från lågkasterna! Och vi kunde alla dra en klar skiljelinje mellan oss själva och sådant pack som beväpnar sig med järnrör och använder dåligt språk på stadens gator och torg.

Då hade vi också kunnat distansera oss från beteenden som vi starkt ogillade och säga att dessa var ovärdiga, ja rentav omänskliga.

Eller om vi behövde distansera oss ytterligare från andra människor och kulturer – helt enkelt påstå att de var lägre stående – på något sätt.

I dag är det inte lika lätt att vara styv i korken. Vetenskapen har så vitt jag vet inte hittat några större genetiska skillnader mellan huliganer och oss normal-andra, inte heller mellan olika kulturer eller folkslag.

Det vi en gång uppfattade som mänskliga ”raser” har också visat sig vara helt felaktigt. Finländarna har exempelvis mer gemensamt med vissa afrikanska stammar än med svenskarna… eh!

Och inom en och samma, s.k. ”ras” har det visat sig finnas fler genetiska variationer än mellan olika s.k. ”raser” . (Se artikel i DN 121104).

Att människan genomgått en evolutionsprocess går väl knappast att förneka – men frågan är om vi därutöver kan dra några moraliska slutsatser i stil med; den tänkande människan står högre och är därmed bättre än den ätande eller vice versa?

Inte heller har vetenskapen kunnat hitta några bevis för några tydliga mål för vår existens. Det verkar inte finnas någon grandios plan, varken för oss eller för världen. Alltså inget uttalat slutmål vi alla bör sträva efter.

Sådana stora och allomfattande idéer dog ut för länge sedan. Ja, givetvis med undantag från hos några ivriga och troende Buddhister, Hinduer, Muslimer och Kristna runt om i världen (de är för övrigt ganska många…).

Men om även vi nu, vi normal-moderna-nutidsborgare, bara haft någon idé om något större, om något nödvändigt, om något som verkligen betydde något, då…

Då hade ju också vi kunnat säga till dem som inte följde denna plan eller bidrog till dess utveckling, att de faktiskt var lägre stående!

Men nu står vi där istället med krökta huvuden och utan några högre ideal och utan att kunna omfatta några övergripande mål för våra liv – och då blir det givetvis också svårare att upprätthålla en naturlig känsla av att något eller någons livsval är bättre eller sämre än någonting annat.