14. Saker som är bakvända

Det vi sist av allt lägger märke till är sådant som är näraliggande. Som själva luften vi andas. Vi känner mer av det vi inte har – än det vi faktiskt har. Vilket kan verka lite bakvänt.

Vi vet alla hur vi kan sukta efter något och hur vi kan längta efter att få vara tillsammans med just dem vi inte är tillsammans med. Och när vi slutligen köper den där saken vi trånat efter märker vi efter ett tag att den inte längre betyder någonting. Samma sak med dem vi saknar – när de väl är hos oss märker vi dem knappt…

Alltså, om vi vore fiskar så skulle vi inte uppleva vattnet förrän vi kommit upp på land. Då först börjar vi sprattla och kippa efter andan. Då först blir vattnet verkligt för oss.  Som Jean-Dominique Bauby visar i boken Fjärilen i glaskupan. Det är först när orden överger oss som de blir som allra viktigast.

Och det är väl egentligen detta jag främst vill peka på. Vi upplever oftast inte de strömmar av ord som sköljer över oss. Hur de tar sig fram och hur de får fäste. Hur vi skapar en mening i det sagda. Vad som händer i ett samtal. Det är som med luft och vatten – något som bara finns där.

Vi tar exempelvis för givet att människor med samma språktillhörighet förstår varandra. Så är det ju förstås inte. Säkert hälften av de som läser detta kommer inte att förstå ett iota – medan andra kommer att se det som något alldeles självklart.

Även om vi delar samma språk så är det så oerhört mycket mer som ska till för att vi ska förstå varandra. Vi måste exempelvis veta var vi står och vad den andre vill. Vi måste hantera eller förstå den kontext vi befinner oss i. Vi måste ha en förståelse för den relation vi just nu har… för att överhuvudtaget kunna tolka vad som sker, etc.

Och detta hanterar de flesta av oss simultant medan vi talar om resor, mat, trassliga förhållanden och ett alltför ymnigt snöande. Det är helt fantastiskt!