Etikettarkiv: Pengar

142. …så var sagan inte riktigt slut

LionWinner

Man kan ibland utläsa hos personer som har en osedvanlig stor rikedom, makt eller kändisskap, att där finns en önskan att bara få bli behandlade som vanliga människor av kött och blod.

Detta fragment ingår i en serie inlägg kring makt, status och personlig positionering som inleddes tidigare med perspektivet: 137. Gullockar & Pepparkaksgubbar. OBS! Resonemanget är också en direkt fortsättning på inlägg 141, Snipp, snapp, snut…

–––

Man kan ibland utläsa hos personer som har en osedvanlig stor rikedom, makt eller kändisskap, att där finns en önskan att bara få bli behandlade som vanliga människor av kött och blod. Att bara få bli bemötta som dem de verkligen är.

Vilket egentligen inte är så konstigt. Att i offentligheten alltid bli betraktad som den som är eller har en viss egendom eller position, måste i längden kännas lite begränsande – man är som regel mycket mer än vad som syns utåt; man kanske också är en jäkel på techno, schack eller Strindberg.

Därför sluter sig också sådana personer vanligtvis inåt, in i de innersta av kretsar där många känner samma utsatthet. Och i bästa fall finner de där vad de söker.

Man kan också utläsa hos personer som inte har någonting, personer som verkligen försökt – men misslyckats, att det finns en önskan att bara få bli behandlade som vanliga människor av kött och blod. Att bara få bli bemötta som dem de verkligen är.

Vilket egentligen inte är så konstigt. Att i offentligheten alltid bli behandlad som den som inte 6a00e54f08fd1088340120a6abf391970c-250wihar någon egendom eller position, måste i längden kännas lite begränsande – man är som regel mycket mer än sina misslyckanden; man kanske också är en konstnärssjäl, en naturmänniska eller en sportfantast.

Därför sluter sig också sådana personer vanligtvis inåt, in i de innersta kretsar där många känner samma utsatthet. Och i bästa fall finner de där vad de söker.

Vad vill jag då säga med dessa bägge grova generaliseringar? Jo framförallt att det hos somliga  av oss ibland finns en verklig önskan – att bara få bli sedda – för dem vi är. Denna känsla är verklig och bör inte förringas. Vi kan bara konstatera att den finns.

Hos vissa kanske den uppstår utifrån ett behov av inte hela tiden behöva tävla, mätas och prestera. Hos andra kanske den uppstår genom ett behov att visa att man har fler strängar på sin lyra än vad som vanligtvis uppfattas.

Därmed har jag nu gjort en förnuftsmässig kullerbytta – först genom att i inlägg 141 utmåla detta behov som fullständigt befängt – därefter genom att visa på dess multifunktionella rationalitet.

Därmed också sagt att nästan ingenting bara är enkelt, ensidigt eller lättfattligt.

–––––

Tidigare inlägg i serien kring makt, status och position:

137. Gullockar & Pepparkaksgubbar

138. Skjut inte budbärarna

139. Cocktailpartyn & Identitet

140. Money Talks!

141. Snipp, snapp, snut…

1 kommentar

Under Makt och Rädsla

141. Snipp, snapp, snut…

Villkorslös Kärlek

”Jag vill bara bli älskad för den jag är…”

Detta fragment ingår i en serie inlägg kring makt, status och personlig positionering som inleddes i höstas med perspektivet: 137. Gullockar & Pepparkaksgubbar.

Jag har träffat så många nu, som säger att de bara vill bli bedömda för vilka de är – och inte för vad de gör eller vad de har,  att det nästan verkar handla om en slags mental epidemi.

Det hela låter ju så anspråkslöst och fint. Men vad handlar det om? Vad är det de vill att vi ska bedöma och uppskatta? Deras smärta? Deras djupaste tankar? Deras drömmar?

Att vi alla värdesätter våra egna intressen och våra egna känslor, är ju inte så märkvärdigt, vi känner och värnar givetvis oss själva. Men att allt det som vi bäst uppskattar hos oss själva också skulle ha någon slags idealisk dragningskraft på andra – är ju inte alls lika säkert.

Drömmen om att få bli uppskattad för den man är – är nog mest bara en barnslig tro på villkorslösa relationer. Sådana som vi hoppas ska finnas mellan en förälder och ett barn eller mellan ”mig och Gud” – där någon alltid finns, alltid bryr sig och ovillkorligt älskar oss oavsett vad vi gör eller vilka vi är.

Verkligheten ser nog dessvärre lite bistrare ut. Och i denna verklighet blir vi oftast bara bedömda utifrån vad den andre förväntar sig av oss. Eller av vad den uppskattar hos oss.

Och finns det åtminstone en sådan person som visar uppskattning så ges vi ju därmed också indirekt ett värde och det är här vår relativa sociala status uppstår. Om det vi är – oavsett vad det är – förmår attrahera någon annan, då först intar vi en position – i förhållande till just dem.

Och är det samtidigt flera andra som attraheras av just oss – så ökar givetvis vår attraktionskraft i kvadrat: Alltså, de gillar oss mer därför att vi även gillas av andra!

Che3peso

…inte för de 100 miljoner Peso jag har på banken i Havana!

Och det är samtidigt självklart att vi alla gillar olika saker. Vissa av oss gillar musik, andra konst, vita sandstränder eller krogbesök men vad som binder alla dessa våra olika intressen samman, är til syvende og sidst, pengarna!

Pengar går nämligen alltid att växla till det vi personligen gillar och därför har de ett överordnat värde för oss alla.

Som sagt! Truismer är att föredra framför sagor om tomtar och troll.

–––––

Tidigare inlägg i serien kring makt, status och position:

137. Gullockar & Pepparkaksgubbar

138. Skjut inte budbärarna

139. Cocktailpartyn & Identitet

140. Money Talks!

2 kommentarer

Under Makt och Rädsla