54. Att lura ett barn

Daniel Westling

Daniel Westling

Det är lätt att lura ett barn! Jag minns att jag som liten blev lurad av min morbror som höll fram en femöring (som då var jättestor) och en tio-öring (som då var jätteliten) och frågade vilken jag ville ha. Ofelbart valde man som barn den stora femöringen så länge man inte hade kunskap om dess rätta värde. Stort var helt enkelt alltid mer än det som var mindre.

Genom erfarenhet lärde man sig så småningom att sortera och få lite bättre pejl på saker och ting. Man blev helt enkelt mer street smart.

Vi lär oss på så vis att navigera bland bedragare, falska löften och tomma ord! Vi lär oss också med tiden att sålla bland dem som kommer dragandes med alltför stora och vidlyftiga löften. Det är just dem man måste passa sig extra noga för.

Men framförallt ska man nog se upp med alla dessa leenden. De finns numer överallt. Titta noga på den som ler mot dig – det är leendet som avslöjar. Det gäller framförallt att hålla koll på tänderna.

The Joker

The Joker

Utifrån ren självbevarelsedrift borde man nog ta som vana att inte lita på personer som ler. Det är nämligen det första en bedragare får lära sig – att leenden skapar tillit och förtrolighet. Rent generellt är det därför alltid säkrare att lita på dem som inte ler – de som aldrig lockar med en god uppsyn. WYSIWYG!

Om darwinismen har rätt i sin tes om naturligt urval måste det ju innebära att de som bäst kan fejka ett förtroendeingivande leende skulle få det bästa utgångsläget. Och på så vis även bli vinnare i kampen om tillvarons bästa positioner. Alltså, lär dig le och du kan bli något du inte ens vågade drömma om!

Och samtidigt som detta sägs kan jag liksom höra alla lamm bräka: – Nej, så kan det inte vara! Gud, vad cyniskt! Livet handlar inte bara om makt, rikedom och styrka! Inte bara om att äta eller ätas! Livet innebär även sådant som kärlek, godhet och omtänksamhet.

Medan de blir uppätna en efter en, efter en… 

Lämna en kommentar

Under Kunskap vs. Okunskap, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

53. Obegrplgt – Mningslst – Sjlvklrt!

Natur & Kultur

Tänk att det ändå ska vara så svårt. Jag menar, jag har ändå gjort det till min främsta föresats att skriva enkelt och tydligt. Och dessutom bara om sådant som finns runtomkring.

Jag är, vad man filosofiskt sett skulle beskriva som, en urbota positivist!

Visserligen lägger jag nästan aldrig någon större vikt vid sådana självklara realiteter som träd, gräs och stenar. Inte heller vid sådant som pris, avstånd och vikt.

Mitt intresse rör mer sådant som uppstår till följd av allt detta som finns. Alltså sådant som bidrar till att bilda strukturer, spänningar och relationer. Och så finner jag det förstås oemotståndligt att beröra sådant som inte finns.

Exempelvis att peta hål på spöken. Poff!

Men de försvinner dessvärre nästan aldrig. De är helt enkelt väldigt seglivade och svåra att bli av med! Kanske på grund av att de uppfattas som verkliga – av dem som anser att de finns. Det är det som är kruxet!

Man skulle kunna säga att jag gärna väljer att skriva om sådant som som ger upphov till frustrationer, dissonanser eller andra typer av spänningar som kan uppstå i olika situationer. Och att göra detta på ett sätt som alla kan förstå…

Alltså att resonera kring saker bara om det verkligen också går att förmedla på ett enkelt sätt. Jag menar, jag vill ogärna trassla in mig i konstiga resonemang och virra in mig på olika stickspår där vi alla bara skulle komma att gå vilse.

Men trots det koncisa anslaget så är det ändå inte alltid så enkelt. Flertalet som läser förstår ofta inte ett iota. Vissa finner det obegripligt meningslöst – medan andra uppfattar det så självklart att de undrar över själva syftet.

Natur vs. Kultur

Men en gång per hundrade så kommer någon som ser en poäng i det hela och finner något intresseväckande!

Och det är ju det som gör att man aldrig ger upp! Det är värt all vånda.

Vi är så många och vi är alla så olika att det ibland känns som om vi levde på olika planeter – och det är väl kanske det som gör livet så innehållsrikt – och samtidigt ibland så frustrerande…

Lämna en kommentar

Under Prsonlgt, Relativism

52. Vem äger kunskapen?

Mandelbrotekvation

Någon med omfattande kunskap i något ämne kan vanligtvis förstå det som sägs av någon som bara har ett litet mått av kunskap i samma ämne. Alltså, den som kan lösa en differentialekvation förstår oftast också aritmetikens mest grundläggande talförhållanden (1+1=2).

Och det är väl i princip detta som varje utbildningssituation egentligen handlar om. Någon som är behörig lär ut kunskaper och kan därefter också testa av var på kunskapsskalan en elev befinner sig.

Det är ju nu inte vem som helst som kan lära ut kunskaper. Det kan ju följdriktigt endast den göra som har tillgång till själva kunskaperna. Det säger ju sig självt! Eller hur?!

För att nu effektivt kunna skilja mellan de som har och de som inte har kunskaper brukar vi vanligtvis förlita oss på någon form av legitimitet. Alltså något slags ”papper” på att just den kan det den talar om.

På så sätt ”auktoriseras” den som tidigare bara var elev.

På så sätt har vi i vår kultur fört över kunskaper från generation till generation i flera tusen år samtidigt som vi har tillåtit dessa kunskaper att utvecklas. Det är egentligen helt otroligt! Den högre utbildningens hårda regelsystem och successionstänkandet har borgat för ett lärsystem som faktiskt fungerat hyfsat bra!

Man kan ju bara fundera över hur det hela skulle ha gått till utan detta benhårda överföringssystem. Hur skulle man då kunna veta vem som var kunnig och behörig att lära ut det den sade sig kunna lära ut?

Ingen skulle ju vilja offra tre år av sitt liv på att lära sig matematik av någon som inte var behörig i matematik! Eller filosofi, sociologi, ekonomi…

Summa summarum! Hur mycket vi än i ren välvilja och solidaritet väljer att motsätta oss olika former av auktoritetstänkande, hierarkiska strukturer och utvecklar en acceptans för såväl okunskap som de okunniga – så får detta aldrig ske på bekostnad av själva kunskaperna.

Utan en utbredd och folklig respekt för kunskaper och de hierarkier som där naturligt måste få lov existera kommer våra demokratiska ideal inte att ha en chans att överleva.

I totalitära stater är nämligen kunskaperna och dess banerförare de första som får stryka på foten.

1 kommentar

Under Demokrati, Kunskap vs. Okunskap

51. När kunskapen inte längre räknas

W.Blake; Jacobs Ladder

Tänk följande scenario: tänk om vi lyckas utveckla en kultur där demokratin är så väl genomförd att varje människas röst väger lika tungt som den andres. En situation där varje enskild individs uppfattning måste respekteras. Ett samhälle som inte längre förmår dela in människor i olika grupperingar och hierarkier.

Låter det som något vi nästan redan uppnått? En utopi? Eller som en mardröm?

Vad som kan konstateras är att vi lever i ett komplicerat samhällssystem med oerhört många specialiserade kunskapsområden. Av detta följer rent logiskt att de flesta av oss måste vara tämligen okunniga om det mesta. Eller hur?

Jag menar – jag har sagt det förut – jag kan inte fixa en krånglande bil och du har säkert inte koll på de tekniska instrument som krävs för effektiv hedge-förvaltning! Så är det bara – det är bara att konstatera: Vissa kirurger kan operera tummar – andra är specialister på mjukdelar.

Kunskapshierarkier finns alltså inom alla områden och yrken! Och vi okunniga är alltid i majoritet.

Detta har också alltid varit demokratins mest bittersvaga länk. Alltså, om vi alla ska bedömas likvärdiga och tillåtas ha synpunkter på det mesta – utan hänsyn till vilka vi är – kan det ibland bli lite avigt.

Kunskapen i fokus

Platon och Aristoteles avvisade tanken på demokratin utifrån just denna kritik. De menade att det knappast kunde vara rimligt att låta alla vara delaktiga i viktiga beslut.  De okunniga har ju oftast inte den grundläggande bildning som gör det möjligt för dem att förstå konsekvenserna av de beslut som måste fattas.

Personligen är jag ingen fan av de bägge antika aristokraterna, men måste ändå, med facit i hand, delvis ge dem rätt.

I dag är det dock mycket som är annorlunda från när de första demokratiska experimenten började utföras i Aten. Dels så lever vi i en representativ demokrati med delvis andra spelregler. Dels i en tid där minoriteter, men även de minst begåvade bland oss, också förväntas kunna göra sig hörda.

Vi lever i princip i en kulturutveckling där varje auktoritet kan bli ifrågasatt av precis vem som helst. Där de många kan uppleva sig vara tillräckligt insatta för att kräva respekt för i princip vad som helst. Är det bra? eller?

1 kommentar

Under Demokrati, Filosofi, Kunskap vs. Okunskap, Relativism

50. Kvinna sökes…

Anne Bancroft! Attraktiv kvinna!?

”…med huvudet på skaft och med ett genuint intresse för lantliv, goda middagar och intressanta samtal. Att du sedan också har ”a good sense of humour” ser jag som en självklarhet! Jag är för övrigt själv en hyfsat attraktiv person – dessutom med gott om pengar!”

I kontaktannonser är det inte ovanligt att det betonas att personen man vill träffa bör ha humor. Vilket i och för sig inte är så konstigt. Humorn har en förmåga att lyfta vardagen och ge en behaglig känsla av  frihet och att befinna sig lite ovanför.

Det brukar sägas att humor är en förmåga att se på en situation från ett annat perspektiv. Humorn är på så vis aldrig sammansmält eller sentimental – snarare motsatsen!

Men vad handlar det egentligen om och vad är det för typ av humor vi vanligtvis efterfrågar?

Forskning på området visar bland annat att humor inte bara är något som får oss att skratta och ha roligt. Utan att humor också används som makt- och statusmarkörer. Genom humorn visas vem som bestämmer. Det är nämligen bara den som sitter högre upp inom den aktuella hierarkin som äger rätten att få andra att skratta. Gör ett försök själv så ska du få se.

Nästa gång du går in i ett rum och vet med dig att du inte är direkt jämbördig – berätta då något roligt så får du se vad som händer. Ingen kommer nämligen att skratta åt dina skämt! I sämsta fall kommer de att skratta åt dig – vilket inte är riktigt samma sak!

I en annan situation där du känner att du har en naturlig position – berätta samma skämt – och alla kommer att skratta. Det är humorns tragikomiska baksida.

Inte en "perfect match".

Humorn är alltså egentligen inte lika rolig som dess rykte försöker göra gällande.

I vilket fall som helst så har ”International Society for Humor” funnit att kvinnor som i kontaktannonser säger sig uppskatta män med humor mest önskat sig en man som kan få henne att skratta!?

Medan en man som söker en kvinna med humor – mest letar efter en kvinna som kan skratta åt hans skämt!?

När det handlar om att få skratta tillsammans förutsätter det alltså – ”A perfect match”!

Lämna en kommentar

Under Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens

49. Bingo!

Ett lamm blir inte en tiger bara för att man rakar av den ullen. Lite annorlunda är det för män. Otvetydigt ger i varje fall en snaggad man ett mer macho intryck än en blek sådan med fjunig halvflintis!

Och anledningen till att så många män snaggar sig är väl, får man förmoda, att de därigenom upplever sig mer attraktiva. Den lite mer tuffa och kantiga personligheten utstrålar helt enkelt en större självtillit – vilket säkert också är självgenererande.

De män som visar förmågan att vara självsäkra signalerar därmed också ett oberoende som vanligtvis uppfattas som styrka och potens. Dessa signaler kan vi nu givetvis uppnå på en rad olika sätt. Och det kanske, för en man, främst handlar om att hitta en personlig ”blend” som ger det bästa och mest trovärdiga resultatet.

I tonåren är de mest populära killarna de som är orädda, äventyrliga och självsäkra – och de får också alltid de snyggaste tjejerna.

Vissa hävdar dock att det är just de ”snyggaste tjejerna” som sätter själva statusmarkeringen genom att välja de män som de finner vara mest attraktiva. Resten av gruppen följer sedan i samma spår. (Osäkert dock vilka man då menar ha utsett de ”snyggaste tjejerna”?)

En rapport från Skottland har visat att en man i en Rolls Royce attraherar kvinnor i högre grad än en man i en gammal trefärgad Ford. Den dyra bilen signalerar rikedom som signalerar styrka som i sin tur gör att dessa män kan få yngre och vackrare kvinnor. Kom det som en överraskning? Inte det!

Däremot är det mer intressant att läsa om en forskning som funnit att kvinnor som lever med rika män får fler orgasmer än sina systrar som måste hålla till godo med fattiglappar. Det oväntade i denna rapport är ju att de kvinnliga ”lyckosökarna” då faktiskt kan glädja sig åt både rikedom och en större sexuell tillfredsställelse – samtidigt. Bingo!

Attraktiva manliga attribut?

Från Chicago University kommer ett forskningsresultat som visar att en man som bara är ”five foot tall” måste tjäna 325.000 dollar mer för att på den kvinnliga attraktionsskalan kompensera en man som är ”six foot tall”.

Det ni alla småkillar – det kan man kalla både orättvist och för bristande jämlikhet! Men kanske vi skulle kunna jobba på att få till någon form av kvotering…

2 kommentarer

Under Makt och Rädsla, Natur & Kultur, Sanning & Inkonsekvens

48. Mellan två stolar, del II

Om man drar fram något i ljuset som andra inte ens visste existerade – så får man snart problem med att förklara nyttan med det hela.

När Wittgensteins exempelvis ville få oss att inse, ”att om vissa saker måste man tiga” – menade han att vi ofta begagnade oss av ord som inte hade någon vidare täckning – främst  då kanske inom filosofin – men även lite varstans.

Och om nu någon inte kan se hur ett sådant ”skenbegrepp” överhuvudtaget kan ställa till problem – kan ju denne självfallet inte heller förstå poängen med att få det hela belyst – eller hur?

Det är lite som att förklara för den som inte vet vad ett spöke är – att man jagar dem just för att kunna visa att de i själva verket inte finns.

En liknande problematik möter oss i diskussioner om kvalitet. Om vi aldrig tänkt igenom hur något skulle kunna vara ”bättre” eller ”sämre” – då förstår vi inte heller det intrikata problemet med just ”kvaliteten”.

Och känner man inte till att det pågått diskussioner om etik i några tusen år, så ser man ju inte heller poängen med att exempelvis avslöja ett gammalt resonemang som falskt. Det finns då – följdriktigt för den okunnige – ingenting att belysa.

Saken är den att ju mer vi lär oss om något desto mer kommer olika skenproblem att väckas till liv.

Och det är viktigt att förstå att effekterna av ett skenproblem faktiskt kan påverka oss, även om vi inte äger kunskap om själva upphovet. På samma sätt som ett problem i den matematiska överbyggnaden skulle komma att påverka de mest vardagsnära uträkningarna. Precis som varje fel kalkylerad takvinkel i ett hus kommer att påverka alla som bor i det.

Och för dem som aldrig insett vad ett skenproblem är – innebär det att först möta det – sedan avslöja det, för att därefter upplösa det. För den okunnige blir det just en förbannat lång väg att gå – till synes utan varken mening eller konkret nytta.

Metasymbolik: Att sätta sig mellan två stolar kan vara just att tala om komplexa saker på ett enkelt sätt så att även den okunnige förstår själva orden – men aldrig innebörden av det sagda.

Lämna en kommentar

Under Filosofi, Logos – Ord – Språk, Prsonlgt

47. Mellan två stolar, del I

Concrete Chair A

Jag har märkt att det är svårt att sätta sig mellan två stolar. Ansatsen saknar så att säga stöd i det verkliga livet.

Vad jag lite kryptiskt syftar på är olika försök jag gjort att skriva om sådant som kanske enbart utgör skenbara byggstenar i vår begreppssfär. Om sådant som eventuellt saknar substans och som därför inte duger till annat än att bygga luftslott – alltså om vanliga ord utan innehåll eller mening.

Komplext? Kanske!

Men vad menas då till en början med, ”vår begreppssfär”?

Jo, jag avser då framförallt sådant som vi kan göra begripligt och som vi kan tala om. Alltså om sådant som ingår i vår ”verklighetsuppfattning”. Man skulle kunna säga; allt det som står i Nationalencyklopedin, Svenska Akademins ordlista och svenska Wikipedia tillsammans.

Vi kan inte tänka utanför denna begreppssfär – vi är i den – och begränsade av den. Andra kulturkretsar arbetar delvis med andra kunskaper och begrepp även om dessa nu i stora stycken överlappar varandra.

Och vad gäller en enskild person gäller givetvis att denne alltid i varierande grad är delaktig i sin kulturs specifika begreppssfär.

Om vi ex. tar matematik som ingår i denna sfär! De allra flesta av oss har tillgång till en rudimentär nivå av räkneregler och sifferförståelse. Detta innebär dock inte att vi alla kan förstå uträkningarna i mer komplexa matematiska problem.

Trots detta så påverkar den mer komplicerade matematiken den grundläggande. Men vi har alltså inte alltid tillgång till ”the whole picture”. Det är detta vi vanligtvis menar med kunskap. Vissa äger mer andra mindre.

Concrete Chair B

Ett annat exempel. De flesta av oss kan hålla i en hammare och spik och vissa kan till och med nödtorftigt slå i en spik. Detta faktum gör oss ändå inte delaktiga i den komplexa kunskap som behövs för att snickra ett hus.

Vi har inte del i hantverkarens kunskaper kring material, uträkningar och vinklar. Och ändå kommer dessa eller bristen av dem i allra högsta grad att påverka oss när vi väl står där och måttar och försöker spika upp en tavla rakt.

På samma sätt är det med alla typer av kunskaper. Vi påverkas i lika stor grad av de kunskaper vi inte äger som de vi faktiskt har…

(Essän ”Mellan två stolar” fortsätter med inlägg 48.)

Lämna en kommentar

Under Kunskap vs. Okunskap, Logos – Ord – Språk, Prsonlgt, Relativism

46. Symbolisk balansgång

Niels Bohrs vapen

Det kan alltid vara på det ena sättet, det vet vi. Och vi är inte dummare än att begripa att det även kan vara på det andra sättet. Men att det samtidigt skulle kunna vara på bägge sätten – den möjligheten överskrider vanligtvis det sunda förnuftet.

Inom den kinesiska kulturen däremot har tanken på balansen mellan motsatser inspirerat allt från matlagning och hälsa till medicin och politik.

Det kinesiska tecknet ”Tai Chi” som visar de bägge krafterna ”Yin & Yang” sammanfattar på många sätt den kinesiska nationens kulturella arv.

Här i väst har tecknet dock mest blivit en symbol för en alternativ och holistisk flumkultur som utvecklades under andra hälften av 1900-talet.

Men denna tolkning av ”Tai Chi” är nu ungefär lika enkelspårigt okunnigt som att ge Hitler upphovsrätten till swastikan – som för övrigt är en ca. 8000 år gammal symbol för rörelse (och som dessutom fortfarande pryder nästan varenda lastbil i Indien).

Intressant att notera är att när den danske fysikern Niels Bohr erhöll Elefantorden 1947 valde han just det kinesiska tecknet i sitt vapen tillsammans med den latinska texten, ”contraria sunt complementa””motsatserna är kompletterande”.

Och tolkat utifrån denna aspekt blir ”Tai Chi” som begrepp riktigt intressant.

Hos den kinesiska tänkaren Konfucius, som levde omkring 500-talet före vår tidräkning kan vi läsa: ”Mästaren sade, När naturen utbalanserar kultur uppstår barbari. När kultur utbalanserar natur uppstår pedanteri.” (Samtal… 6:16)

Här sätts själva balansprincipen i ett sociologiskt perspektiv. Och sentensen kan tolkas som så, att om riket enbart styrs av regelverk, tjänstemän & intellektuella (Kultur – Demokrati) så blir resultatet en småskuren pedantisk byråkrati.

Men om staten istället ensidigt styrs med hjälp av naturens mer hårdföra principer som militär, pengar & makt (Natur – Muskler) – uppstår snart ett barbariskt och osofistikerat styrelseskick.

Please Horne

Horn Please!

Utifrån en liknande tankegång kan vi också betrakta mer personlig karaktäristika; är man en resonerande person agerar man på ett sätt. Är man en energisk känslomänniska handlar man på ett annat.

Och som Konfucius avslutar den citerade strofen: ”När kultur och natur balanseras uppstår den perfekta människan.”

Kinas förståelse för balans ger ändå ett visst hopp om framtiden.

1 kommentar

Under Demokrati, Mysterier, Natur & Kultur

45. Hemligstämplat! – Classified!

Varning! Detta inlägg bör nog helst bara begrundas av de som vet med sig att de redan tillhör gruppen av fifflare, lögnare och bedragare!

———

Det är bara att konstatera att de flesta av oss väljer att vara hederliga. Och att vi överlag handlar enligt vad som uppfattas som god moralisk standard.

Vi har alla blivit itutade att ärligheten varar längst. Vi är så fullmatade av sagor och berättelser med goda förtecken att det egentligen aldrig varit något rimligt alternativ att ställa sig utanför.

Men vi ser dock, trots alla våra goda föresatser, med skräckblandad förtjusning på alla de som vågar bryta reglerna. Detta vet varenda manusförfattare!

Och den riktigt kniviga frågan måste ställas om det verkligen är så att ärligheten varar längst? Det kanske är tvärtom! Och det kanske är detta som är den verkliga hemligheten (The Secret!) bakom många människors framgång.

I en nation av ärliga, hederliga medborgare skulle det nog ändå vara mer framgångsrikt att ägna sig åt omoraliskt och olagligt beteende. Straffen skulle vara lindriga och misstänksamheten låg! Som överträdare skulle man helt enkelt få gott om svängrum.

Men saken är ju den att i den stund det börjar finnas för många lögnare och skurkar – följer också att färre litar på varandra. Vilket skulle leda till att det blev allt svårare att framgångsrikt ljuga och stjäla och till slut även farligare eftersom straffen säkert skulle bli hårdare.

Principen kallas inom spelteorin för ”fångarnas dilemma”. Men grundprincipen kan med fördel även användas inom en rad olika strategiska områden.

I Indian har man insett betydelsen av att ligga först
Sorry Sir! After you, Sir!

Kortfattat går teorin ut på följande: För alla som pendlar till jobbet skulle det gå snabbast om alla åkte buss. Men om alla åkte buss – skulle det faktiskt gå ännu snabbare att ta den egna bilen.

[sic]

Och eftersom alla drar samma slutsats så kommer till slut alla att ta bilen – med resultatet att ingen kommer snabbare fram.

Inte ens de stackare som fortfarande insisterar på att åka buss.

Och sett på detta vis, blir det ju faktiskt bättre för samtliga om vi alla uppträder moraliskt korrekt!

Men förklara det för den enskilda bedragaren, den som kan.

2 kommentarer

Under Filosofi, Makt och Rädsla, Sanning & Inkonsekvens