Har du någonsin tänkt på hur du presenterar dig själv i olika sammanhang?
Säger du ”jag heter det och det” eller möjligtvis ”jag är den eller den”? eller presenterar du dig överhuvudtaget inte alls?
Samtliga sätt är nog vettiga! Men bara i vissa givna sammanhang.
Vanligtvis säger man ”jag är” om man uppfattar att man på något sätt bör vara bekant för den andre. Medan man säger ”Jag heter” om man vet med sig att den andre rimligtvis inte kan ha en aning om vem man är.
Därutöver behöver personer som är tämligen säkra på att den andre bör veta exakt vilka de är – inte presentera sig alls. Om vi exempelvis i ett givet sammanhang skulle stöta på Kungen, Antonia Ax:son Johnson eller Siv Malmkvist (svensk folkkär schlagerartist) så kommer nog ingen av dem att presentera sig med namn – snarare bara nicka lite vänligt.
Och det är ju inget uppseendeväckande! Det finns en social grammatik – även om den inte alltid är explicit.
Om jag däremot inte skulle presentera mig, i ett för övrigt anonymt sammanhang, skulle det snararast uppfattas som osocialt.
Och vidare, om jag skulle presentera mig med ”Jag är Max Kern” i ett sammanhang där jag inte alls skapat mig någon position – skulle jag enbart göra mig till åtlöje.
Så skulle säkert även ske om jag skulle säga ”Jag heter Max Kern” i en situation där man förväntade sig av mig att jag skulle uppträda med viss pondus och självsäkerhet (eller så skulle man möjligtvis bara uppfatta det hela som en retorisk liten humoristisk twist).
I varje socialt rum förväntas det av mig att jag vet vad den andre vet om mig och att jag därför i en social hierarki där jag inte innehar någon position, bör presentera mig anonymt som ”Jag heter Max Kern”; i en hierarki där jag intar en position med ”Jag är Max Kern”; och där jag uppfattas som självskriven och självklar – inte presentera mig alls.
Låter det krångligt? Visst är det! Men tur ändå att vi alla är så drillade i att förstå oss själva och rätt förhålla oss till den andre – att vi ändå oftast gör helt rätt.
Korstågens korsvägar
Julpyssel med LEGO.
”Godag, vad heter Du?” – ”Jag heter Gustaf Petersson.” – ”Åååå…kändisen Peter Gustavs son, angenämt. Det låter bekant, genealogiskt betraktat – Nils va nnamneT, här.”
T
E
Nils – N – Ivar
M
A
N
N
Byter man lodrätt axel mot SAMHÄLLE och vågrätt mot INDIVID ömsom med EFTERNAMN >ochåochå< DIFFERENS.
Varde begynnelse, sedan grammatik å sedan socialt liv å det politiska och senare politiken. Varde ljus å natt varde dag… Sedan skapade gud solen för upplysningens mörkerseende av månens baksida. Hmm…
Något i den stilen, ja!