Självklart!
Om en skillnad på fem-komma-nio procent är mycket eller inte beror givetvis på vad den handlar om. Nu handlar det om den reella skillnaden i lönenivå mellan män och kvinnor med i övrigt lika utbildning och erfarenhet. (Detta inlägg är en fortsättning på gårdagens inlägg 114.)
Och detta trots en lagstiftning som förbjuder all form av lönediskriminering.
På Medlingsinstitutet, som ansvarar för den officiella lönestatistiken i Sverige, säger man dock att det inte är ”möjligt att med hjälp av den officiella lönestrukturstatistiken svara på frågan om det föreligger osakliga löneskillnader”.
Och en osaklig löneskillnad definierar man som en skillnad i utfall som enbart beror på kön.
Man noterar också att det inte finns något entydigt och allmänt accepterat svar på vad löneskillnaderna mellan kvinnor och män beror på. Problemet sägs vara komplext och att förhållandena delvis är resultatet av en mängd samverkande historiska, sociala, politiska och ekonomiska faktorer…
Åhh! Alla dessa gåtor och mysterier som ligger i det fördolda…
Jag går därför direkt på en person (kvinna) som arbetar med rekrytering på en av de större förmedlingsbyråerna i Sverige, och frågar henne: Vad kan dessa uppenbara löneskillnader mellan män och kvinnor ha sin grund i? Vad tror du?
Men det finns också andra aspekter som behöver vägas in för att helhetsbilden ska bli rättvisande...
– Ja men det är väl självklart, replikerar hon, när vi ska ut på arbetsmarknaden vid 25-30 års ålder så är också flertalet av oss kvinnor redo att få barn – och detta faktum drabbar givetvis även de som aldrig ens tänkt tanken.
Och för en arbetsgivare som står där i valet och kvalet mellan en ung man och en ung kvinna med exakt samma kunskaper och egenskaper är det ju rent generellt mindre riskfyllt att satsa på mannen.
Annars riskerar ju denne att anställa en person som efter en tid meddelar att hon ska ha barn, med allt vad detta innebär av extra kostnader och besvär för verksamheten.
Denna naturliga snedvridning av styrkeförhållandet i själva anställningssituationen kan då givetvis balanseras genom att arbetsgivaren direkt erhåller en risk-rabatt, på låt säga 15%, om han trots allt väljer kvinnan.
Denna grundläggande kvinno-rabatt följer sedan med under hennes resterande arbetsliv även om den självfallet minskar med tiden. Och denna snedvridning kommer givetvis att hänga kvar i samhället så länge som människor de facto väljer som de gör.
Anthrôpos Metron 
Det enda sättet att komma ifrån löneskillnaden är att män och kvinnor delar föräldraledigheten exakt lika. Endast då kan arbetsgivaren lönesätta och premiera på lika villkor.
Det går inte att ha kakan och äta den – det vill säga vi kvinnor kan inte förutsätta att få ha en massa gosiga månader hemma med vårt barn och dessutom tro att vi ska få lika hög lön som mannen som varit på jobbet.
Om det är viktigt att vi ska ha lika lön för lika arbete ser jag en 50/50 split av föräldraledigheten som enda utvägen.
Ur arbetsgivarens syn blir det då en lika stor ”risk” att anställa en 26-årig kille som en 26-årig tjej.
Det är nog riktigt! Den dag då det absoluta snittet gällande den generella frånvaron från jobbet (bristande fokus på arbetet) når en fördelning som är 50-50 (graviditet, barnledighet, hemma med sjukt barn, skjutsa till dagis och aktiviteter, övrigt hushållsarbete) den dagen kommer marknaden med naturlig automatik att justera den rådande löneskillnaden på 5.9%.
Men dessförinnan så kommer alltså varje form av påbud uppifrån om ”lika lön” att försämra för kvinnors konkurrenskraft på den öppna arbetsmarknaden (som jag utförligare beskrev i gårdagens inlägg! 114.).
Ping: 114. 5,9% rabatt på kvinnor! | Anthrôpos Metron