95. Vem är du egentligen?

Vad är identitet? Vad är det inom oss som inte förändras? Frågan har stötts och blötts i generationer trots att den redan i sig förutsätter att där skulle finnas ett vettigt svar.

Under en filosofilektion satt vi en gång och diskuterade huruvida en person som fick sitt huvud transplanterat till en annan kropp skulle vara samma person eller inte. [sic!] Och jag minns att jag försökte argumentera för tanken att det är väl så som vi bestämmer oss för att det ska vara. Om vi definierar identiteten med huvudet så följer den självklart med själva huvudet – annars inte!

Detta för mig så självklara resonemang gick dock inte hem så jag prövade då en mer jordnära hållning: ”Men den dag vi lyckas genomföra en sådan transplantation så frågar vi helt sonika personen vem han är?” Det var ingen som log – man ler inte åt viktiga frågeställningar inom den akademiska filosofin.

Frågan om identitet har hanterats lite annorlunda inom den buddhistiska tanketraditionen.

I samlingen Milindapanha frågar exempelvis Buddhas lärjunge Nagasena, konung Milinda;

– Säg, kom du till fots eller till häst konung?

– Jag kom inte till fots, jag kom i vagn.

– Om du kom i vagn, var då snäll och förklara vagnen för mig. Säg, ers majestät, är tistelstången vagnen?

– Förvisso inte.

– Är hjulaxeln vagnen?

– Förvisso inte.

– Är hjulen vagnen?

– Förvisso inte.

Därefter räknas de flesta tänkbara delar av en vagn upp och dialogen fortsätter;

– Finns det då någonting annat förutom tistelstång, hjulaxel, hjul, etcetera.?

– Förvisso inte.

Nagasena frågar då konung Milinda om han ljuger för honom. Finns det då ingen vagn. Och om han i sådana fall kan berätta vad det då var han färdades i.

­– Nagasena, jag ljuger inte, men ordet ”vagn” är bara ett slags räkneord, en term, en etikett eller överenskommelse, ett namn för tistelstång, axel, hjul, vagnsrede…, etcetera.

– Ja men då så, du förstår ju fullkomligt vad en vagn är. På alldeles samma sätt förhåller det sig med mig, Ers majestät!

Nagasena är bara ett slags räkneord, en term, en etikett, och överenskommelse, ett namn för håret på mitt huvud, håret på min kropp, naglar, tänder, hud, kött, nerver, ben, benmärg, njurar…, etcetera.

7 kommentarer

Filed under Filosofi, Humor, Logos – Ord – Språk

7 responses to “95. Vem är du egentligen?

  1. JLRamírez

    Om ”jaget# ska identifieras med kroppens beståndsdelar (alla eller några) då kan man konstatera att våra celler ändras hela livet. Det som identifieran mig från vaggan till graven är en förändringsprocess. Det påminner om Herakleitos tes. Fichte anförde tesen om jaget som handling (Tathandlung), som Benjamig Höijer tog på fullt allvar så att han hänvisade direlt till ”handlingen” utan att behöva stanna vid ”jaget”. ”Genom deras handlingar ska ni känna igen dem” står någonstans i Bibeln. Det är självklart att det viktigaste och avgörande för jaget är ett förvärvat handlingssätt (och tänkesätt, som är förknippad därmed). Detta är vad Aristoteles kallade ETHOS (karaktären). Karaktären utvecklas genom en vana, ett sätt att handla och att göra. Sinnena krävs som organ för att överhuvudtaget kunna se, höra, känna, etc. Men karaktären och det som utvecklas till en ”areté” till ett personligt förvärvat sätt att handla, den föregår inte handlingen (som i sinnena). Där är det aktivitetetn som skapr organen. Man kan inte ”bli” flöjtsepelare utan at spela föjlt tillräckligt länge.
    Karaktären utgör personligheten (jaget) och det visar sig att den beror i mångt och mycket av yttre omständigheter. Ortega y Gasset sade ”Jag är jag och mina omständigheter”.
    I västerlandet är vi besatta av substantivet, som den mest verkliga betecknaren. Om vi började se verkligheten i verkform kanske skulle vi bli mindre dogmatiska och klokare. Att säga att jag ser ett bord framför mig är helt fel. Jag ser något som jag tolkar som ett bord färdör att jag ”bordar” med det. Vi förstår saker kring oss genom deras funtkion för oss. Man blir helt ”ställd” när man stöälls framför ett naturfenomen, något som inte är gjort av människor, som vi inte kan begripa (få grepp och begrepp om). ”Människan kan bara förstå vad hon själv har gjort, det andra kan bara Gud förstå” skrev Vico. När vi aanvänder ordet ”fakta” glömmer vi att det betyder ordagrannt ”det gjorda”. Vi borde använda oftare ordet ”data” (det givna) snarare än ”fakta” . Men vår färståelse av omvärlden handlar om att försöka sätta det i relation med oss själva: antingen finna någon användning (funktion) eller åtminstone veta hur de påverkar oss.

  2. Jag håller med dig om att Nagasena här var lite väl materialistisk i sina följdfrågor eftersom han hela tiden fokuserade på substantiv. Rörelsen är ju i sig en del av saks eller persons identitet, så som Herakleitos säkert skulle ha uppfattat det (vilket jag uppfattar att Buddha skulle ha hållit med om).

    Ortega y Gasset var en klok person och det låter rimligt att ”vi är vi och våra omständigheter”.

  3. Niklas Ehnberg

    Verkligheten som vi upplever den kan också vara en illusion som vårt medvetande har skapat ungefär som en film. Men vad är då verkligt?

    • Illusionen så klart!

      Vänligen

      Fredrik

    • JLRamírez

      Naturligvis kan man uppfatta allting som en illusion. Drömmar är tydligt det, eftersom deras verklighetsförankring försvinner när vi vaknar. Därför åberopade Descartes drömmarna också som en test på det verkliga. Men om jag kan finna konsekvens och sammanhang i det som jag upplever som verklig, då räcker det för att uppfatta det som verkligt. Vad du menrár kanske är att allting är en tolkning. Det är riktigt. Vi kan se samma sak och vara ganska säkra på att vi ser något som är ett gemensamt föremål. Men vi kan ändå uppfatta det på något annorlunda sätt. Det var därför Kant pratade om ”tinget i sig” som föreligger för oss alla, men som inte omfattar en objektiv förståelse. Sedan finns ”verkligheter” som är helt illusoria men som vi håller samman genom att bekräfta dem. Sådana är normer och institutioner. Det bästa exemplet är pengarna. Kan man påstå att pengar finns, annat än i vår konsensus? Därför talar vi om ”kredit” som har med förtroende att göra. Ordet ”kredit” har att göra med hjärtats namn på latin, som heter cordis, varvid ”kardiologi” är vetenskapen om hur hjärtat fungerar).

  4. JLRamírez

    Om vi inte kunde associera nya ord till något annat så skulle vi inte kunna prata med varandra och vi skulle ha svårt att minnas orden. I antiken bildade man namn utifrån personens igenkänningstecken. Jag märker att det blir allt svårare att minnas vad någon hette. Efternamnet -son och -dotir (på spanska gäller -ez) hjälpte til att placera individerna, men sedan fick hela familjen detta efternamn, inte bara den enskilda personens söner och döttrar.
    Ibland kan ljudpåminnelsen (onomatopoiesis) ge upphov till ett ord famlj. ”RT” låg i det indogermanska språket till grund för de ord som hade med språk och tal att göra: retorik, rationalism, orator. Ibland vet man inte riktigt hur det försts ordet uppstod, men man kan följa en hel familj. Roten SKP förknippades med seendet. Därav alla ”skopo”-ord (mikroskop, stetoskop) men också aspekt, respekt, inspektör, perspektiv, skepsis, spegel, osv. Vi har lärt oss att Turku är ett finskt namn för Åbo, men det finska namnet är ganska svenskt, om man tänker på TORG. Åbo lär ha varit en stad med marknad (som också kan antydas med ”köp”: Linköping t ex). I etymoligobildningar ska man tänka på att konsonanterna (det är dessa som spelar rollen) kan ändras från ett språk til ett annat till ett näraliggande konsonant. G och K, D och T, B och P. Finskan saknar B, så att finnar går på pankken ocjh vöbtar på pussen, medan arabiska saknar P och de står ”Libanani transburt” i Beiruts busshållsplatser. Av Konstantinopel blev Istanbul,
    och av Hispalis blev Isbilja (på arabiska) och till slut Sevilla (B låter och so som B i spanska), även om det låter som om de var helt skilda ord. . ”Tired” och ”trött” är besläktade, liksom ”hjärta” och Herz”, men också ”huvud” har samma ursprung som ”caput” (på latin) varifrån också ”kapitel” och ”kapten” härstammar mera direkt än ”huvud”
    De är etymologin som ligger till grund för ordbildningen och som förklarar på riktigt vad metaforen är. Man får dock vara försiktigt och inte ta alla liknelser som etymologiks (så kallade folkliga etymologier).
    Och man får inte heller inbilla sig att engelska är moderspråket till alla våra ord. ”Tired” och ”trött” är besläktade, men etymologiskt jämlika.
    Ordet ”mobil” kommer inte från engelska, men det är engelskan som har förorsakat en löjlig användning av det gamla ordet. En telefon är inte rörlig (mobil), den rör inte på sig, den är ”bärbar”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s