88. Moral & Makt

Moral uppstår som ett svar...

Moralen uppstår som ett svar på vår utsatthet. Vi föds alla nakna och hjälplösa. Vi har varken päls, klor eller tänder. Ett människobarn behöver en längre tid av omvårdnad än något annat däggdjur för att klara sig. På så vis föds vi in i beroende – först av modern, sedan familjen, senare genom olika slags tillhörigheter.

Att få vara del av en klan, en grupp, ett samhälle är det som ger oss kraft, position och möjlighet att överleva.

Det finns de som hävdar att moralen, så som vi känner den, på grund av vår utsatthet, bara är de svagas svar till dem som är av naturen starka. Att de svaga på så vis skulle ha gaddat ihop sig i taktiska ”tycka-lika-cluster” – för att gemensamt kunna stå enade och därmed lite starkare.

Denna tolkning känns dock i dag lite förlegad, precis som synen på att moralen skulle ha någon slags universell nödvändighet eller giltighet inbakad i sig.

Därför att vi är alla dömda att samarbeta, ensam är aldrig helt och hållet stark! Men de av oss som förmår erövra en maktposition klarar sig givetvis bättre än andra. Blir därmed mindre beroende. Och får så genom sin relativa position en slags moralisk frisedel.

Den som är tillräckligt rik eller mäktig behöver alltså inte vara lika moralisk som alla andra som ständigt måste stå på tå i olika beroendeförhållanden.

...på vår naturliga utsatthet.

De som har makt behöver inte alltid le eller vara trevliga mot alla de möter. De kan tillåta sig en viss nedlåtenhet – som ett markerat avståndstagande. En attityd som också de svaga ser upp till med respekt eftersom de själva alla traktar efter det – samtidigt som de i försvar för sin gemensamma beroendeställning måste uppfatta det hela i termer av ”överlägsenhet”, ”arrogans” och ”självgodhet”.

Det är också därför som de som inte har någonting alls och därmed inte har något att förlora just imiterar denna coola hållning av kyligt avståndstagande – det signalerar nämligen makt och oberoende! Och makten skrämmer alltid den i grunden svage som därmed blir ytterligare försvagade och undflyende.

Det är så enkelt och samtidigt så kulturellt tillknorvlat!

Och då undrar du förstås hur jag kan veta allt detta? Och jag kan bara svara att jag vet det därför att det står skrivet med eldskrift i skyn!

7 kommentarer

Filed under Demokrati, Makt och Rädsla, Politik

7 responses to “88. Moral & Makt

  1. Erik

    Eldskrift i skyn?

  2. Mandarva

    Håller verkligen med… Men jag undrar alltid varför de ”rika” och ”mäktiga” är arroganta och självgoda, det måste ju vara enklare att vara trevlig.
    Här om veckan till exempel hamnade jag på ett event bredvid en alldeles för rik strandvägen-kille, han började ösa ifrån sig massa skitsnack om att man lika gärna kunde jämställa människor med djur, typ någon form av extrem ”survival of the fittest” teori…bla bla bla. Vi tittade barar förvirrat på honom och log med falskt medhåll. När han fattade att vi kanske inte riktigt höll med honom sa han bara att ”like it or leave it liksom, folk får gilla mig för den jag är..” Då tänkte jag direkt att så skulle aldrig en ”vanlig” människa kunna hantera relationer… Sjukt knäppt, men han har garanterat fler vänner än jag (iaf på Facebook).

  3. Ja, det är ju just det!

    Det är som jag kommenterade till Thomas Ogander härom veckan: ”Har man bara tillräckligt djävla stor kuk så kan man kommunicera på sina egna villkor!” (Ursäkta språket… det är inte jag som säger det, det är ett citat.)

  4. Pingback: Moral & Makt | maxexhact

  5. Christer Brodén

    Ta mina kommentarer till 82 och 87, så finner vi att delaktighet i makten är människans rättighet, och moral är att stödja och respektera denna människans rättighet. Då är katalogerna över rättigheter egentligen moralkataloger. Vi skall ge barn utbildning, mat och möjligheter o.s.v.!

    Carl Bildts citerade ord (i 87) förklaras då av att han egentligen talar om moralreglerna. De kan ju tänkas behöva ändras efter tidens förutsättningar, för att stödja människans enda rättighet.

    • Jag kan dock inte se att vi ”äger” några rättigheter överhuvudtaget. Vi måste tillkämpa oss dem – step by step! Men som Sartre valde att uttrycka det ”människan är dömd till frihet” och som därefter blivit existentialismens måtto…

      Om det är så – vilket förefaller vara rimligt – då är vi per definition också relativt inbegripna i en maktordning (vilket också F. Nietzsche menade med att den ontologiska urgrunden var vår ”vilja till makt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s