Från vänster: Bernie Sanders
I vår välmenta strävan att skapa ett mer humant och jämlikt samhälle uppstår samtidigt spänningar mellan själva samhällsbyggets topp och dess bas. Och med ”topp” avses då här idéer, faktorer och individer som på olika sätt är delaktiga i upprätthållandet av ett system – och med ”basen” avses de som helt enkelt står utanför denna delaktighet.
Precis som i alla konstruktioner råder även i samhällsbygget vissa naturkrafter. Dessa kanske inte alltid går att matematiskt beräkna på samma sätt som vid en brokonstruktion men fungerar på liknande sätt. Det handlar alltså om vissa naturlagar eller kanske snarare tendenser som påverkar hur väl och hur långt vi kan nå i vår strävan efter god samhällsutveckling och förändring.
Goda samhällsbyggen uppstår nämligen genom att vi reglerar och hanterar individers olika strävanden och ambitioner på ett välavvägt sätt. Vi är alla programmerade att i första hand överleva och vara självständiga – vissa har förmågan att klara sig väldigt långt på egen hand – medan andra klarar sig bäst i gemenskap med andra. Det handlar här om en intuitiv balansakt som vi alla praktiserar med stor bravur varje dag!
Men dessa övningar och behov måste därmed också stå i någon slags rimlig samklang med det omgivande samhällets bärande normer och regelverk. Annars kan det gå åt skogen!
Om mina preferenser blir åsidosatta eller ifrågasatta, om mina framtidsdrömmar slås i spillror och om min personliga tro inte tas på allvar – så vänder jag systemet ryggen.
Från höger: Donald Trump
Och om det verkligen är så, att det finns en viktig balans att uppnå mellan kultur och natur, kollektiv och individ, vilket jag menar, så kan detta också förklara varför det nu sker ett så snabbt lappkast.
Det vi just ser utspela sig i bland annat USA – där en stor del av befolkningens djupa misstro mot etablissemanget – istället sätter hoppet till en rödnackad pajas som blivit ertappad med byxorna nere så många gånger att vi tappat räkningen – det är helt enkelt bara civilisationens mycket mörka baksida – eller kanske bättre, slagsida.
Och denna slagsida ger då möjligheter till all slags systemkritik och denna kommer nu både från höger och från vänster och från dem som tror på en annan och mycket högre ordning.
Anthrôpos Metron 