Visst!
Hur vi uppfattar något beror självfallet på i vilken utsträckning detta förmår ge en resonans inom oss själva.
Som exempel, när jag först ramlade över det där citatet som lyder ‘The future is not some place we are going, but one we are creating” – så startade hos mig en lång associationskedja.
Vissa uppfattar säkert dessa ord som bara ytterligare en sådan där lite lagom djup visdom – som människor gärna delar med sig av på Facebook. Och om sanningen ska fram så var det också där jag först ramlade över det.
Men för mig blev dessa ord inrangerade i ett uråldrigt samtal om huruvida historien och livet har någon egentlig mening eller inte.
Och i detta avseende, som jag uppfattade det, ställer sig då detta uttalande kritisk till den deterministiska historiesynen och tron på att världen utvecklar sig mot en på förhand given sluthållplats.
Vilket bland annat var ett synsätt som återfinns både hos Platon och Aristoteles (i det lilla fröet ligger idén om det fullvuxna trädet). Och även i den kristna drömmen om det tusenåriga riket.
Vi återfinner den också hos Hegel och därefter hos Marx, som bägge uppfattade historien som en slags lagbunden dialektisk rörelse mot något bättre.
Och till allt detta kommer då så klart återklangen av Karl Poppers kritik av denna så kallade ”historicism”.
Ytterligare ett tankespår leder mig därefter vidare mot Occams rakkniv som just menar att vi inte bör krångla till saker i onödan.
Samtidigt som jag även läser in återklangen av en urgammal humanistisk tradition: det är vi människor som skapar mening, det är vi som i samklang med våra biologiska och fysiska förutsättningar som bygger framtiden.
Den framtid vi alla en dag kommer att möta är alltså inte ödesstyrd och är inte resultatet av någon storstilad plan.
Det är alltså sådana lager på lager av samtal och tankar som jag hör surra omkring i själva meningen, ‘The future is not some place we are going, but one we are creating. The paths are not to be found, but made.”
—-
*John Schaar: ‘The future is not some place we are going, but one we are creating. The paths are not to be found, but made.
Anthrôpos Metron 
There is no such place as far away! Can miles truley separate you from friends? If you want to be with someone uou really love… Arent you already there?
Skickat från min iPhone
Tack, det samma Max. Tänkvärt citat. Av den retoriken slutar jag mig till att ”framtiden” är en topos, ”plats” en annan, ”vi” en tredje, ”skapandet” en fjärde och verbet ”är” det som för min del gör att salige John verkar vara (och förmodligen var) en spännande person ännu en stund för framtidens skull.
Nya tag antar jag.
Jag skulle snarare vilja säga ”framtiden är ett tillstånd vi skapar.”
Gott nytt år!
Alldeles riktigt! Framtiden är snarare ett tillstånd vi skapar – vi missar då dock den retoriska upprepningen av ordet ”plats”.
Framtiden kommer att bli en plats i minnet… ;D