203. Frukost i det blå

Breakfast by louiselj

Breakfast, foto av Louise Ljungberg (http://instagram.com/louiselj/)

Sitter här och grunnar över vad som verkligen måste till för att få allt detta på plats – alla dessa idéer, beslut, vanor och handfasta rörelser som omger varje litet enstaka föremål på mitt frukostbord.

Jag är fullt medveten om att våra frukostvanor skiljer sig åt och det är inte heller det som är poängen, snarare att vad som än råkar stå där – befinner sig dessa föremål alltid i ett unikt sammanhang och har sin alldeles egna historia.

Ta exempelvis pepparkvarnen här – jag gillar peppar och det är därför den står där. Den här kvarnen är gjord av trä och är ofta lite solkig.

Och jag tänker att någon av oss måste ha gett den sin ursprungliga form och funktion men också själva designen hos just detta exemplar som nu står framför mig.

Och inte nog med det – den står också där av en mängd kulturhistoriska skäl – det är ingen tillfällighet att det råkar stå en pepparkvarn på mitt bord.

a98062cb1bbda319_org

Tänk, allt som måste klaffa för att vi ska kunna få till den enklaste frukost!

Sedan har vi ju också koppen… tomaterna… servetten… (ja, jag använder sådana) kaffet… och så själva underbyggnaden förståss, bordet… stolen…

Och med ens blir det hela så komplext att det är så gott som omöjligt att få en överblick av alla de möjliga orsakssammanhang och förutsättningar som ligger till grund för den enklaste lilla frukost. Och samtliga av dessa myriader av rörelser förutsätter alltid en lång räcka av riktiga individer, tankar och handlingar.

Och därför kan jag inte heller annat än att känna en viss vördnad inför vår oerhörda förmåga att bygga och upprätthålla strukturer (kulturer) som också gör att just jag kan sitta här i lugn och ro och dricka min espresso och äta min surdegsmacka med tahini, sallad och tomat.

Och jag tänker på alla världens flyktingar som just nu i denna stund kanske har fått sina mest basala rutiner slagna i småbitar och inte längre med samma självklarhet som jag kan sitta ned med sina familjer vid ett dukat frukostbord.

Det krävs så mycket av välvilja och gemensamma ansträngningar för att få något på plats – och så få störningar för att allt ska börja rasa.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s