Tripp, Trapp, Trull…
Vad Tripp, Trapp, Trull betyder – det vet ju alla! Det betyder liten, lite större och stor! Eller hur var det nu? Att Trapp är den mellersta är ju givet. Men var tusan befinner sig Tripp och Trull?
Är Tripp den som är minst eller är det Trull? Tripp låter onekligen mindre än Trull.
Men tack o lov finns det nu en fortsättning på ramsan som lyder, ”och mammas lilla hjärtegull”. Som då ger oss full klarhet i att det trots allt måste vara Trull som är minst! Eller hur?
Det som är så fantastiskt är att vi kan samtala utan att ha en aning om vad vi säger. Eller rättare sagt, vi vet alltid (njaa) vad vi själva säger – men har mindre koll på vad den andre uppfattar.
Vi förutsätter som regel bara att den andre delar en ungefärligt likadan värld som den vi själva befinner oss i. Och så länge vi bägge tror lika starkt på att vi delar en och samma verklighet – så fungerar det ju utomordentligt bra. Vi kallar alla rött för rött och vackert för vackert oavsett vad vi menar och hur mycket vi än skiljer oss åt. Det är praktiskt!
Och detta gör givetvis också att vi kan fungera så bra tillsammans, att vi inte hela tiden träter eller fastnar i meningsskillnader. Språket är på så vis snällt och överslätande så länge vi använder det lite löst och utan större precision. Som i ”small talk”!
…mammas lilla hjärtegull!
Och det är ju först när vi går in och vill ha precision, som det riktigt börjar strula till sig. Till exempel när jag hävdar att Tripp är störst och du att det är Trull. Och vad är det slutligen som avgör vem som ska få rätt?
Du går och slår upp det i NE och triumferande får det bekräftat att Tripp är minst – medan jag vänder mig till SAOL där det uttryckligen framgår att det är Trull!
Och vem som slutligen får rätt beror som regel på vem som kan underbygga sin uppfattning starkast; med argument; med envishet; med styrka eller med någon annan form av makt eller känslomässig utpressning.
Anthrôpos Metron 
För mig är det alldeles självklart att Tripp är minst, det går knappt att säga Tripp utan att rösten går upp i falsett. Trull, däremot, då kommer basrösten fram.
Jag har funderat i liknande banor den senaste tiden kring begreppet ”sunt förnuft”. Jag har själv tyckt mycket om att hänvisa till det sunda förnuftet, att inte krångla till det så mycket. Men det bygger ju dels på att vi har samma uppfattning om vad sunt förnuft egentligen är, och att det som anses vara sunt förnuft bygger på en vetenskaplig (eller åtminstone korrekt) grund, och så är långt ifrån alltid fallet.
Ja precis, men lyssna till vad du kust skrivit: ”För mig är det alldeles självklart att Tripp är minst, det går knappt att säga Tripp utan att rösten går upp i falsett”. Just precis, rösten går upp i falsett och ner i Trull!
Ja, det här med sunt förnuft är ett jätte bra exempel på just detta att vi kan använda ett och samma begrepp som vi alla sedan fyller med våra alldeles egna tolkningar och innehåll.
Språket är förankrat i kulturen. Först kommer den minsta bocken Bruse … Sagan följer normen. Regelbrott måste signaleras!
Ja… Och kulturen förankrad i språket. I en enda lång utdragen virvel…
De siamesiska tvillingarnas dans.