147. Hur många ”likes” fick du?

Att inte bli sedd var som att inte finnas till. Något som skickade en allt längre ner i de existentiella virvlar som inte någonsin får nå en botten.

Vi kan alla se hur många kommentarer och ”likes” du fick sist du la upp något på Facebook. Och visst är det lite generande att du inte ens fick en endaste liten tumme.

Vad säger du? Bryr du dig? Eller skiter du i vilket?

Blir jag då berörd när jag inte får någon respons? Ja, det är klart jag blir!

Det är självklart så att jag genom att exponera mig – också hoppas på något slags gensvar. Och om ingenting händer uppstår en rytande tystnad – som får mig att känna mig mer isolerad än någonsin.

Det är som… jag minns när jag var i tonåren. Jag var ganska blyg. Man gick ju på diskotek för att dansa och för att träffa tjejer – det var ju det som var själva poängen. Det hela byggde ju på att man skulle ta och bjuda upp någon – den man helst ville vara med, så klart.

Men det tog emot. I bröstet skrek något NEJ, gör det inte!

Därför det enklaste var ju att aldrig bjuda upp någon överhuvudtaget – för att på så vis slippa få nobben. Därför att bli avvisad var nog det värsta som kunde hända.

Att inte bli sedd var som att inte längre finnas till. Något som skickade en bara allt lägre ner i de existentiella virvlar som inte någonsin får nå en botten.

Att känna att man inte har någon status, något värde är som att bli berövad all sin självkänsla.

Den rytande tystnad som uppstår när ingen ger någon respons på våra inlägg kan uppfattas som ett ogillande.

Och ändå gick man på diskotek och stod där osäker, svettig och halvrund – i hopp om att våga – i hopp om att någon gång lyckas. Det var ju därför man gick dit.

På Facebook, Instagram eller Linkedin måste jag också våga bjuda upp – och det är inte alltid jag får någon respons. Samtidigt som vissa andra kan få 35 likes och 10 kommentarer genom att bara säga flaskhals eller lägga upp en bild på ett grässtrå.

Vad beror det på?

Vår relativa popularitet så klart! Vår status. Vissa av oss är ”högstatus-individer”, andra är ”lågstatusindivider” och någonstans där i mellan svävar vi alla.

Men vad ger oss då denna status? Ja, det är just det som är den stora frågan. Hade vi bara vetat det så…

Men samtidigt kan jag meddela att den där taktiken med att inte våga bjuda upp – den gav då i varje fall inte många statuspoäng.