110. Yxtid, Knivtid, Kluvna sköldar…

Vi måste kunna lita på att skomakaren verkligen kan tillverka skor!

Vi börjar nu på allvar se vissa tecken på att den samstämmighet som länge utgjort själva basen för vårt samhälle håller på att krackelera. Vi är inte längre lika, vi tycker inte ens lika och vi försvarar till och med rätten att få vara olika.*

Och mycket följdriktigt…

Istället för samarbete och samsyn ser vi nu snarare en djup misstro breda ut sig. Misstro mellan dig och mig. Mellan Sydeuropa och Nordeuropa, mellan öst och väst, mellan demokrati och Islam, mellan folket och politikerna. Djupa meningsskiljaktigheter och motsättningar som skär på tvärsen genom vår gemensamma kultur.*

Det är främst genom ömsesidiga förtroenden som våra samhällen har hängt ihop. Vi ingår alla i ett slags samhällsfördrag som gör att vi kan lita på att skomakaren faktiskt också vet hur man fixar skor och bankerna inte är ute efter att sno oss på våra pengar!*

Och vi har tidigare alltid tagit för givet att den som lånar pengar också ämnar betala igen dem. Det handlar om en djupt utpräglad samsyn! Den som klart uttrycker ett ”OK” – kan inte samtidigt mena ett ”nej”. Det handlar om ett grundmurat och ömsesidigt förtroende för vår rationalitet och för språkets legitimitet.*

Vi måste alltså våga vara lika – för att överhuvudtaget få en chans att få vara olika!*

"Hårt är i världen, hordom mycken, yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar, vindålder, vargålder, innan världen störtas; ingen man skall den andre skona." (ur Völvans spådom ur Eddasagorna)

Och visst! Vi kan för det mesta fortfarande lita på varandra därför att vi vet att vi någonstans tycker ungefär lika. ”Vi” är en del av ”samma” relativa värdeskala. Vi bär på samma moraliska grundstrukturer. Vi vet att man inte sparkar på den som ligger, att man inte utnyttjar den som är svag och att man alltid ska göra rätt för sig.*

Detta är självklara överenskommelser även när några valt att bryta mot dem. Men ju fler som bryter – eller inte känner till dem – desto osäkrare blir vi i vårt umgänge med andra.*

Den dagen hantverkarna får rykte om sig att bara fuska, dagen vi börjar misstro dem som ska sköta om våra gamla, de som investerar våra pensioner, sjukvården, politikerna… Den dagen når vi en förtroende-bryt-punkt som det kanske tagit tusentals år att bygga upp.*

* Ömsom ironiskt – ömsom gravallvarligt och mycket mer återstår att säga…

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati, Etik, Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s