De flesta av oss klarar ju av att knyta an och kommunicera utan att vara särskilt medvetna om hur vi egentligen bär oss åt. Vi förmår som regel att lyssna – och vissa av oss hör dessutom vad andra säger. Stor sak!
En del av oss klarar till och med av konststycket att både lyssna och samtidigt förstå – och därefter även anpassa vad vi säger beroende på vem vi talar med – så att den andre förstår att vi har förstått. Ännu större sak!
Och om vi är någorlunda med så börjar vi exempelvis inte diskutera miljövård eller filosofi med någon som sitter fastklistrad framför fotbolls-VM. Det vore liksom inte riktigt smart.
Och det är väl det som förmågan att kommunicera delvis handlar om här – anpassning – om man nu vill knyta an till någon annan.
”Don efter person”, sa man väl förr, och vad man menade var att man behövde närma sig olika personer på olika sätt.
Ett annat gammalt uttryck är att ”tala till bönder på bönders vis”, förvisso ett flagrant von-oben-perspektiv, men ger ändå uttryck för betydelsen av att kunna relativisera sitt tilltal. Helt enkelt för att kunna göra sig förstådd! Helt enkelt för att kunna föra ett samtal!
Men detta är det ju nu inte alla som gör eller ens vill göra. Alltså anpassa sig på detta sätt! Det finns många som bara önskar att få vara sig själva – göra sin grej. Inte längre förställa sig! Vara autentisk – okonstlad.
Idioter, mentalt efterblivna eller förståndshandikappade…
De som förr ställde sig utanför det gemensamma eller inte hade förmåga att förstå att ge sig in i gemenskap – kallades ursprungligen idioter!
Begreppet kommer ursprungligen från det grekiska ordet ”idiotes” som innebär att vara en “egen” eller ”privat person”.
”Idioter” var alltså individer som inte hade förmåga eller lust att inordna sig några sociala sammanhang och som därför inte heller var delaktiga.
Alltså personer som bara hade ögon för det egna och inte ägde förmåga eller vilja att stämma av och relatera till andra.
Och utifrån denna tolkning lär det väl i dag finnas rätt så många ”idiotes”.
Och då talar vi alltså inte om några ”mentalt efterblivna” personer. Långt därifrån!
”Idiotes” var ursprungligen en mer lindrig beteckning för just detta utanförskap eller oförmåga. Men ordet ligger givetvis till grund för ordet ”idiot” som tidigare användes för att beteckna någon som var ”förståndshandikappad”. Tillstånden är ju besläktade.
Anthrôpos Metron 