Leo (gul mellanpudel)
Börjar dagen med en kopp te och en digestive. Men det ska vara Göteborgs Oliv – som bäst lyckas fånga den där viktiga sprödheten – men saknar samtidigt emser-salt-smaken så som jag minns den i McVitie’s original.
I dag lite varmare efter en vecka med frostnätter och dagliga hagelstormar.
Går en sväng med hundarna. Ger stallkatterna mat. Släpper ut hästarna. Hämtar dagens DN i brevlådan. Sneddar över åkern, sedan över ån – upp på kullen. Lägger mig i det torra gräset i syd-ostsluttning. Varje dag den andre lik – nästan.
Leo (gul mellanpudel) sträcker ut bredvid. Vi ligger där sida vid sida. Tittar ut över allt som inte rör sig. För det är inte mycket som rör sig. Hästarna betar. Östersjövikens vatten utan en krusning. Hör några tranor, ser ett streck med gäss. En gul fjäril fladdrar oroligt förbi. På väg någonstans.
Osökt dyker Gunnar Ekelöfs dikt Absentia Animi upp likt en hypnotisk hymn.
”Du också jag
Meningslöst. Overkligt.
Meningslöst. Jag
sjunger sitter här
om himlen om ett moln
Jag önskar mig ingenting mer
Jag önsker mig långt långt bort
Jag är långt bort (bland kvällens ekon)
Jag är här”
Och jag undrar över vad allt har för mening: vem är jag? vad vill jag? Känner då olust. Den kommer då och då. Olusten!
Göteborgs Digestive Oliv med rätt sprödhet finns nog bara i den bästa av världar
Lever ett liv som jag hör andra säga de önskar. Ett liv utan möten, tider – knappt ens några datum. Ett liv med ständig närvaro. Bara här och nu. Där man tvingas vara sig själv mest hela tiden. Därför det är aldrig något som stör. Och det skaver ibland. Det skaver för övrigt även när något stör.
Både att ha och samtidigt önska något annat – det skaver det med.
Utan människan ligger naturen öde, skrev William Blake i The Marriage of Heaven & Hell.
Det finns liksom ingenting där – den tar sig ingenstans – gestaltar ingenting – är blind. Naturen. Vilket gör den så stillsam. Men man blir också själv en del av den där intigheten – för vi blir först någon i förhållande till andra.
Det är faktiskt inte så lätt det heller.
Anthrôpos Metron 