Kategoriarkiv: Humor

februari 21, 2011 · 2:52 pm

95. Vem är du egentligen?

Vad är identitet? Vad är det inom oss som inte förändras? Frågan har stötts och blötts i generationer trots att den redan i sig förutsätter att där skulle finnas ett vettigt svar.

Under en filosofilektion satt vi en gång och diskuterade huruvida en person som fick sitt huvud transplanterat till en annan kropp skulle vara samma person eller inte. [sic!] Och jag minns att jag försökte argumentera för tanken att det är väl så som vi bestämmer oss för att det ska vara. Om vi definierar identiteten med huvudet så följer den självklart med själva huvudet – annars inte!

Detta för mig så självklara resonemang gick dock inte hem så jag prövade då en mer jordnära hållning: ”Men den dag vi lyckas genomföra en sådan transplantation så frågar vi helt sonika personen vem han är?” Det var ingen som log – man ler inte åt viktiga frågeställningar inom den akademiska filosofin.

Frågan om identitet har hanterats lite annorlunda inom den buddhistiska tanketraditionen.

I samlingen Milindapanha frågar exempelvis Buddhas lärjunge Nagasena, konung Milinda;

– Säg, kom du till fots eller till häst konung?

– Jag kom inte till fots, jag kom i vagn.

– Om du kom i vagn, var då snäll och förklara vagnen för mig. Säg, ers majestät, är tistelstången vagnen?

– Förvisso inte.

– Är hjulaxeln vagnen?

– Förvisso inte.

– Är hjulen vagnen?

– Förvisso inte.

Därefter räknas de flesta tänkbara delar av en vagn upp och dialogen fortsätter;

– Finns det då någonting annat förutom tistelstång, hjulaxel, hjul, etcetera.?

– Förvisso inte.

Nagasena frågar då konung Milinda om han ljuger för honom. Finns det då ingen vagn. Och om han i sådana fall kan berätta vad det då var han färdades i.

­– Nagasena, jag ljuger inte, men ordet ”vagn” är bara ett slags räkneord, en term, en etikett eller överenskommelse, ett namn för tistelstång, axel, hjul, vagnsrede…, etcetera.

– Ja men då så, du förstår ju fullkomligt vad en vagn är. På alldeles samma sätt förhåller det sig med mig, Ers majestät!

Nagasena är bara ett slags räkneord, en term, en etikett, och överenskommelse, ett namn för håret på mitt huvud, håret på min kropp, naglar, tänder, hud, kött, nerver, ben, benmärg, njurar…, etcetera.

7 kommentarer

Under Filosofi, Humor, Logos – Ord – Språk

Taggat som , ,

december 22, 2010 · 9:22 am

90. Döda för Guds skull?

Julläsning i bibeln?

”Var och en som smädar i Guds namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.”

Den heliga skriften uppvisar en mängd variationer av det värsta slag av oresonlig fundamentalism. Texterna är så fullständigt genomsyrade av en hållning som vi i dag skulle betrakta som rent rasistisk, illvillig eller rentav ond.

Bibeln är till stor del ”vår” språkliga urgrund – alltså den västerländska själens första ABC-bok – och under många hundra år den främsta betydande massproducerade texten.

På så vis har givetvis också denna skrift bidragit till att fostra vårt tänkande mer än kanske någon annan textsamling.

(Inspiration till detta inlägg kommer bl.a. efter läsningen av delar av Thomas Götselius avhandling ”Själens medium och citatet ovan härrör för övrigt från Tredje Moseboken 24:16.)

Visst har det vid sidan av Bibeln även funnits en muntlig och mer folklig språklig tradition. En tradition som påverkat oss minst lika mycket och som aldrig innehållit några konstlade begrepp som ”treenighet”, ”försoning” eller ”emanation”.

Men det är dock inte detta, det allra enkla talspråket, som förmår skänka oss förmågan att tänka de riktigt stora tankarna eller bygga de vackraste byggnaderna. Till detta har det alltid behövts några fler bärande begrepp.

Och det är just här som det skrivna ordet kommit in och bidragit till ett mycket större och mer varierat språkbruk och därmed till kunskaper. Men det har givetvis alltid varit avgörande vad för slags ord vi på detta sätt fått oss till livs.

"Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden"

Bibelns religiösa språkbruk och berättelser härrör från en gammal ökenkultur med rötter i ett primitivt stam-tänkande som i dag känns rätt överspelat.

Och som parafras på Friedrich Nietzsche skulle man kunna understryka att vi tyvärr ”aldrig blir av med ”Gudarna” förrän vi i grunden förändrar vår grammatik”.

Man kan nog ändå lugnt påstå att det var tur att vi mot slutet av medeltiden fick upp ögonen för en del andra texter med ett helt annat tankeinnehåll.

Utan renässans och upplysning skulle säkerligen vår västerländska kultur aldrig ha blivit vad den är i dag. Men det är ju förstås inte alla som är lika imponerade av den som jag är!

2 kommentarer

Under Humor, Kommunikation, Logos – Ord – Språk

Taggat som ,

november 19, 2010 · 7:16 am

84. Vad skrattar du åt?

Vad behöver vi förstå...

Säg mig vad du skrattar åt och jag ska säga dig vem du är! Det kanske inte är fullt så enkelt men skrattet utsäger ändå mycket om vår personlighet och vilka erfarenheter och kunskaper vi tillägnat oss. Och det säger verkligen något om förmågan hos vår alldeles privata ”cognitive aparatus”.

Mänskligheten har undrat över vad skratt och humor är sedan antiken. Filosofer har grubblat kring vad det kan tänkas vara, forskare har undersökt vad människor faktiskt tycker är roligt. Man har mätt hjärnors aktivitet under olika stimuli och försökt finna orsaker till humorns evolutionära betydelse och utveckling.

Den mest grundläggande teorin om humorn, Kants s.k. inkongruensteori, menar att den gemensamma nämnaren för nästan alla skratt är en välavvägd cocktail av överraskningar + kontraster.

Det är dessa, gärna oväntade kontrastverkningar, som används för att skapa själva skämtet, det roliga som vi väljer att skratta åt.

Vad det sedan är som utgör dessa kontraster är givetvis helt beroende på vilka vi är, vilka kunskaper vi tillägnat oss och vilken kulturell inramning vi råkar befinna oss i.

En garvar läppen av sig när den ser någon få en tårta i ansiktet, en annan när en person åker skateboard ned för en trappa och nästan slår ihjäl sig och en tredje när en person avbildas med en bomb i hatten.

Slapstickhumor à la Jackass kräver inte mycket förförståelse men däremot behövs rätt så stora och bombastiska kontraster för att just uppnå själva den eftersträvade skratt-effekten.

...för att tycka att något är roligt?

En något mer sofistikerad form av humor finnar vi exempelvis i ordvitsar, ironi och sammanblandningar av perspektiv. Men dessa bygger som regel på att den som ska skratta också har tillägnat sig de kunskaper som behövs för att skapa de viktiga igenkänningarna.

När två världar möts och kolliderar och våra fördomar eller föreställningar på så vis åskådliggörs drar vi alltså gärna på smilbanden. Men vi glädjes inte åt samma saker.

Humorn är helt klart en viktig del i människans utvecklingsprocess. Den får oss att igenkänna skillnader mellan ”det egna” och ”det andra” (gärna på de andras bekostnad).

Samtidigt som den lär oss att ett alltför ensidigt synsätt inte bara gör livet mindre roligt men också väldigt instängt, enkelspårigt och rudimentärt.

3 kommentarer

Under Filosofi, Humor, Kommunikation

Taggat som