Vi har aldrig haft det bättre (bild: Hans Rosling, Gapminder)
Hur kan det ske? Så där mitt framför ögonen på oss? Hur kan vår framgångssaga, bara så där, förlora i kraft och tilltro? Det är vi många som frågar oss just nu.
Vi har aldrig haft det bättre och ändå sviker förtroendet för det politiska system som lagt själva grunden till vårt välstånd. Så vad händer egentligen med världen av igår och de uppfattningar av rättvisa och sanning som vi fram till alldeles nyligen uppfattade som så självklara?
I denna nya sköna liberala värld som vi byggt är verkligheten inte längre lika okomplicerat enkel som den en gång var. På gott och på ont! Vi har bejakat pluralism, understött olikheter, accepterat skilda sätt att leva, äta, tro och att ha sex. Men till saken hör att denna toleranta kultur som vi uppfattar som själva höjdpunkten av vår civilisation också bara är konstruerad – påhittat – inte mer naturlig än någon annan. Och detta är också orsaken till att denna verklighet nu möter ett allt större motstånd från de som inte varit med på denna resa mot en ny och skönare värld.
Den liberala demokratin imploderar nu därför av egen kraft. För den är själv en aktiv del i det som händer. Den är själva ursprunget till populismens framgångar. Det är så vi måste se det. För det är själva upplevelsen av att råttstaten inte längre levererar – som just nu väcker ont blod hos de andra. De som av olika skäl har anledning att känna sig uteslutna, svikna.
Tut – Tut! I´m a very instinctive person, säger D. Trump i intervjun till Time Magazine.
Världen av i dag består av så oändligt många uppfattningar. Men där vid sidan av denna oändliga mångfald lever också människor som inte riktigt är med på samma tåg. Människor som kanske valt att stå vid sidan av, människor som inte följer de förväntade strömningarna, människor som kanske varken läser tidningar eller böcker. Människor som lever mer nära sina instinkter, naturen, livet och döden. Dessa har oftast mycket mer gemensamt och kan tillsammans mobilisera en mycket större styrka och sammanhållning än alla de andra autonoma individerna tillsammans. Det handlar egentligen om en slags matematisk mängdlära och obalans som den liberala demokratin aldrig riktigt lyckats lösa.
Anthrôpos Metron 