185. Företagandets inre kompass

Lagen är mer rättvis än moralen – eftersom den omfattar alla!

För länge sedan skrev jag en uppsats i praktisk filosofi vid Stockholms universitet. Den handlade om det då nyvaknade intresset för näringsliv och etik och var ett försök att analysera vad det hela handlade om. Min slutsats var väl då att vi vanligtvis menar olika saker med moral och etik och att det egentligen aldrig kan vara näringslivets sak att hålla koll på vad det är.

Men eftersom frågan ständigt aktualiseras (senast i morse i P1) ska jag kortfattat försöka förklara vad jag i dag tror att jag menade då.

***

Företagandets främsta syfte är inte att agera ”etiskt” – utan snarare att förmera insatser. Sätter vi en potatisknöl i jorden (vilket är ett grundläggande företag) så förväntar vi oss åtminstone tiofalt tillbaka – annars skulle vi överhuvudtaget aldrig sätta ned den.

Jag är medveten om att många ställer sig kritiska till ett sådant liberalistiskt resonemang. Men vad gör det i sak? Inget! Därför ingen av oss styr över företagandets rent psykologiska förutsättningar. Det är bara vad det är! Och det är det vi måste utgå från.

Vi kan givetvis önska att företag ska agera s.k. etiskt – och är vi då tillräckligt många – kommer kanske dessa – om de är intresserade av den marknad vi utgör – att agera därefter.

Om det finns en marknad för s.k. etiskt producerade varor och tjänster – ja då kommer dessa självfallet också att uppstå. Men gör det verkligen företagen mer etiska?

Och om vi kräver av våra företag att de ska agera etiskt – men samtidigt inte köper deras varor – ja då kommer ju dessa snart att gå under. Därför att de företag som inte alls behöver bry sig om sin s.k. etik – ju alltid har en marknadsmässig fördel – eftersom de då vanligtvis kan producera billigare – och hålla lägre priser.

Vi odlar inte potatis för nöjes skull – eller så är det just det vi faktiskt gör!

Visst! Bakom varje företag ryms en rad individer och personliga beslut. Och det är i slutänden alltid en människa som väljer att anställa eller inte anställa ett barn eller skövla en skog. Men de personliga valen är alltid komplext sammanflätade med hänsyn till företagets (och därmed också till den egna personliga) överlevnaden. Och när det verkligen gäller – blir de svåra valen inte så svåra.

Vad jag menar är att den som svälter knappast funderar över konsekvenserna av att stjäla!

Därför bör vi heller inte förvänta oss av våra företag att de ska agera s.k. etiskt. Vi kan alla som individer däremot agera etiskt, handla därefter och därmed skapa en marknad!

Visst! men mer verksamt vore ändå att lagstifta mot vad vi i dag uppfattar som olämpliga affärsmässiga handlingar och beteenden.

För då faller frågan från den frivilliga etiska sfären till den juridiska. Vilket också är mer rättvist – eftersom vi då ersätter det godtyckliga etiska valet med mer gemensamma fasta regler och straffrättsliga påföljder.