112. Allt kommunicerar – inte – eller?

Jag säger ingenting – mitt leende är och förblir min hemlighet.

Det är ganska vanligt att stöta på påståenden som lite svepande hävdar att ”allt kommunicerar”. Jag brukar då tänka på den där gamla stubben i skogen som ännu ingen lagt märke till, än mindre suttit på, kan vi verkligen säga att den kommunicerar?

Nja, inte om vi utgår från ordets betydelse och etymologi. ”Kommunikation” kommer från latinets communis – gemensam, via communicare – göra gemensamt. Och avser alltså i första hand en förståelse mellan två aktiva parter.

Och går vi då tillbaka till stubben i skogen så står den ju förvisso ensam kvar där och interagerar på olika sätt med sin omgivning – den bryts ned, blir till föda och bostad åt en massa småkryp – men den kommunicerar faktiskt inte.

Men då är frågan följande: när jag glatt kommer gående där med svängande svampkorg och plötsligt ser den stubben och märker att stubben är väldigt speciell med sin mjuka lav som täcker ena sidan likt ett ansikte… Kommunicerar den då något?

Vad säger du? Vad är det första svaret som rullar ut på tungan?

Det är klart den inte gör! Den säger mig förvisso en massa saker, men det är ju mest ett talesätt, det den utsäger kommer ju snarare från mig själv. Det är jag som ser, tolkar och läser in budskap. Precis på samma sätt som jag gör med ett konstverk eller med ett modeplagg.

Men, ett konstverk kommunicerar väl ändå något… och ett varumärke… på samma sätt som ett rödljus faktiskt säger ”stopp”?

Nä!

Det är faktiskt varken konstverket eller produkterna som kommunicerar något. De kommunicerar lika lite som en bortglömd och stängd bok gör det. Men att de kan förmedla olika budskap om förutsättningarna finns – det är givet – men det är en helt annan sak.

Det är ju troligt att skaparna vill förmedla något via sina uttryck. Men det gör de i avsikt att du ska förstå. De väljer ett visst uttryckssätt och hoppas sedan att detta förmedlas enligt plan. Och i den mån det gör det och du visar dem att du har förstått – då först uppstår det vi vanligtvis kallar kommunikation.

Kommunicerar då denna text något (vilket är en kuggfråga)?

23 kommentarer

Filed under Estetik, Etymologi, Kommunikation

23 responses to “112. Allt kommunicerar – inte – eller?

  1. Rådmansson

    Hela detta utläg handlar om vadman menar med ordet ”komunmikation” och är ganska meningslös. Det är klar att allt vad någon människa gör eller ha gjort kan tolkas av en annan som tolkar en intention och avslöjae något om den som är källan till det. Vad är det för specoellt med det? vi lever omgivna av två typer av situationer eller händelser: det som har en intention och en mänsklig (eller flera, ett samhälle) aktör bakom och det som bara sker av naturliga skäl. Vi användar ordet ”fakta”, men det är felaktigt. Fakta betyder ”det gjorda” och det som uppstår liksom av sig själv är ”data” = givet; inte fakta. Vi kan tolka fakta, det som någon människa gör eller säger, vi kan bara försöka förklara det som sker på ett naturligt sätt. Vetenskapen sysslar med det sistnämnda. Att tala om kommunikation och uppenbarelse är ett sätt att krängla till med ord. Ett vetenskapligt påstående är också gjort av människor och kan tolkas. Den blir kommunikation om något formulerar något för någon annan, exempelvis i undervisningen. Mycket kan lieras med kommunikativa intentioner, men det är vilseledande att tala om komunikation för det ena och det andra.

    • Du säger: ”Hela detta utläg handlar om vadman menar med ordet ”komunmikation” och är ganska meningslös.”

      OK! Inlägget har då uppenbarligen kommunicerat något eftersom du finner det meningslöst. Alltid något!

  2. Rådmansson

    Jag begår en massa stavfel (jag skriver och skickar inlägget för fort) och du använder begreppen på ett helt förvridet sätt. Vi är således lika goda kålsupare. Du har kommunicerat något, eftersom du är en talande agent som har använt språket. Men du säger att ”allt” kommunicerar något och då blandar du ihop olika saker. Det ärklart att jag kan upskatte et landskap, men detta är inte något som ”kommuniceras”, eftersom det inte finns en skapare av något som ska ttolkas och uppfattas. Att kommunicera och att tolka är inte heltrelaterat til varandra. Vi tolkar både det som kommuniceras och det somm bara föreligger. Att ”förstå” och ”tolka” förutsätter inte kommunikation. Om du inte kan skilja så är det ditt problem.

  3. Alexander

    Hej Max (och Rådmansson),
    Jag är alldeles för trött efter min långa dag men ville bara tillägga, i samklang med Max replik, att det är kontrakommunikativt, rentav uselt retoriskt sett, att inleda ett annars ambitiöst svar med ett slag i magen.

    Kul läsning här. I’ll be back.

    • Alexander

      N.B. Det ligger något fishy i att du jämställer mode med konst. Tar det senare. God natt

      • Något fiskigt i att jämställa konst och mode – inte i denna bemärkelse! Fast under andra former och och i andra diskussioner så skulle det nog kunna bli lite fiskigt… Så, Alexander, jag ber om ursäkt om det jag skrev drabbade din känsliga konstärsnerv.

  4. csaar

    Jag förstod inget alls – kommunicerade ni verkligen med mig då :-)

    • Som god pragmatiker kan jag då bara svara: det beror givetvis på vilken definition av ordet ”kommunicera” vi kan enas kring.

      Och för att ändå börja undersöka saken kan vi ju börja med att fråga om detta kommunicerar något till dig: तुम एक बेवकूफ नहीं ?

      • Alexander

        Morgonkaffe, solo på landet;
        En stipulativ definition. Du har angett ”[kommunikation] avser alltså i första hand en förståelse mellan två aktiva parter.”

        Det du skriver på Hindi betyder ordagrant ”You do not fool”, enligt Google translate. Skulle man kan säga att kommunikationen har varit ‘bra’, tack vare översättningsverktyget? Och vidare: är frasen en uppmaning, som i ”man ska inte luras” inte eller snarare ett konstaterande som typ ”du lurar mig inte”. Använder kommunikatören (dig Max, syftar jag på precis nu) medvetet en tvetydig fras, och i vilket syfte isf? Här blir själva intentionen bakom det kommunicerade intressant.

  5. Alexander

    ”Sophism in the modern definition is a specious argument used for deceiving someone.” :D

    • Alexander

      Låt mig föreslå en annan definition: ”Kommunikation avser alltså i första hand ett missförstånd mellan en överlägsen, aktiv kommunikatör och en underlägsen, passiv mottagare.”

  6. Rådmansson

    Det var intressant att se hur den diskussion som Max Kern startade ang. kommunikationen betydelse – som jag trodde hade dött ut – blåsts upp nu igen. Max Kern ville visa hur han genomskådade ett vanligt uttryckssätt genom att startat en diskussion som ville se ett visst språkbruk i vitögat. Han nådde ändå bara halvväggs, även om han inte förstod det. När jag gjorde mitt första kommentar bemötte han mig lite ”besserwissrande” genom att be mig att ”läsa texten igen” (som om jag inte hade gjort det) och ”sänka värmen på spisen”. Jag följde hans råd (även om det inte handlade om en spis utan om en insinuerande metafor). Jag tyckte att jag uttryckt mig oklart och hade inte tid att reda ut för Kern något som han inte kunde se, trots att han försökte visa sin djupa insikt om språkbruk. Jag bad bara (ironiskt) om ursäkt och bad at glömma bort allt.
    När jag ser det ”intresse” eller förvirring som hans gamla inlägg framkallat, får jag lust att ånyo föra fram några kommentarer. Jag hoppas nu att jag är mer varsam och begår färre dyslexiska stavfel än tidigare – förorsakade av min kamp mot datorn, mina fingrar och mitt suddiga tangentbord.
    Att tala om kommunikation uppfattas som at meddela något till någon annan, men också att förmedla och transportera. Vi har ett omfattande kommunikationsnät via tåg, bussar, flyg etc. När det gäller språket så handlar det om att tala om något eller meddela det på annat sätt till någon annan. När vi säger då att en upplevelse i skogen ”egentligen” inte kommunicerar — eftersom sådana situationen eller miljöer inte ”talar”, utan det är jag som ”uppfattar” något i mitt sinne – då är det riktigt. Men vi låter ändå sakeer och ting kommunicera (”tala om för mig”, ”meddela”) det som bara är min ege n tankekonstruktion min ”upp-fattning” om något. Vvi brukar ofta tala om ”vad som står i en text” eller ”vad säger dessa ord”, när det egentligen inte ”står någonting” och en text inte talar heller. Jag ser några svarta fläckar som jag identifierar som tecken i ett för mig känt alfabetiskt system.
    Vad Kern ville tala om (utan att veta vad det var) är ett fenomen som kallas ”metonymi” (mycket viktigare men sämre känt än ”metaforen”) där vi låter något överta en betydelse från något annat, inte på grund av dess likhet eller analogi, utan på grund av närhet eller association. När någon frågar mig ”vet du vad klockan är?” så svarar jag endast ”Ja”. Men han menar inte vad han frågar, han vill veta något annat som har med klockan at göra. Men det ordagranna svaret til ”Vad är klockan” blir: en apparat som mäter tiden. Naturligtvis kan inte skogar kommunicera något, men jag kan tala om kommunikation i avledd bemärkelse.
    Kern säher att skogen ”kommunicerar faktiskt” utan att tänka på att ordet ”faktiskt” har med verbet ”facere” att göra och att det är för bedrägligt att säga det om skogens kommunikation. Skogen komunicerar i avled bemärkelse, inte faktiskt.
    Låt mig då klargöra för Kern att, om han är ute – som han påstår – efter etymologier, då kan han inte stanna vid att ”communicare” kommer från latinet och tyder på att ”göra något gemensamt”. ”Com” motsvarar av svenskans ”sam” (samhälle, samförstånd, etc) och ”communis” (varav Kommunen och kommunism) tyder på något som äger rum i gemenskap. Helt riktigt. Men ska man vara etymologiskt besserwisser då kan man inte tro att latinet har funnit alla ord och har patent på dem. Ordet ”commmunis” har två delar ”com” och ”munis”. Men Kern har inte tänkt på att denna ”munis” är besläktat med ord vars rot är MN, som ”minne” och ”mening” och med ändelsen ”-ment” i en massa adverbiala ord (men också substantiv) i de latinska språken. Tänk bara på ordet ”monument” som innehåller samma rot två gånger. Att ”kommentera” är också ett intresant ord i den undersökning som Kern startat.
    Vad ville jag ha sagt? Att ska man ”besserwisra” om ett metonymiskt uttryckssätt som, exempelvis, tillskriver tingen en mänsklig egenskap, då skulle sådana fynd inte ta slit. Jag har bara i denna text använt metaforiska och metonymiska resurser hela tiden. Det var för futtigt att dra upp det kommunikativa förhållandet på detta sätt. Att vara besserwisser är att veta bättre, inte att veta till hälften.

  7. Hmmm…. Många poänger här – de tål nog att funderas lite över!

    • Rådmansson

      ja. Många poänger hör och inga poänger där.
      Att hänga upp sig på just ordet ”kommunicera” är larvigt. Det är riktigt att språkbruket är fullt av vilseledande metonymier, men då ska man lyfta fram dem som är verkligen viktiga och farliga. Politiken är fullt av sådana tricks. Personifieringar av abstrakta substantiv är ganska vanliga. Nästan alla substantiv i bestämd form singularis är varken singularis eller bestämda. Ta bara ordet ”Människan”. Det som finns är människor, inte människan. Och det påstås att en läkare botar sjukdomen, men han botar egentligen patienten, inte sjukdomen. Detta exempel hade redan Aristoteles med. Det talas idag ständigt om Marknaden, som om det vore en person som bär skulden för allting. ”Det är Marknadens fel”, ”Marknaden kommer inte att tillåta det”. Kan vi bjuda Marknaden på middag, så att han går med på vår önskan?.
      Romarna hade en gud i sin Olymp som hette ”Mercurius” (”Merc” samma rot som ”mark”).
      Mercurius var marknadens och tjuvarnas gud. När vi talar om ”ekonomi”, tänker vi inte på att det härstammar från grekiska ”oikos nomos” = hushållning. Det handlar således om hushållning (om naturresurser, produktionsresurser och serviceresurser) inte om ”pengar”. Aristoteles varnade oss från att blanda samman resurser (bruksvärden) med pengar (bytesvärden). Pengarnas
      vetenskap ska heta Krematistik, inte ”ekonomi”. Men ekonomerna är det moderna samhällets teologer. Medan muslimerna dyrkar Profeten, så dyrkar de Profiten.
      Sluta tjafsa om ”kommunikation”. Tänk i stället på alla lurendrejerier som vi utsätts dagligen för. Tänk på att man talar om ”arbete” när det handlar om ”anställning”, som om en hemmafru eller en människa utan anställning inte ”arbetade”. Och vi tycker att ”full sysselsättning” och ”tillväxt” är viktiga, när det är det farligaste som finns för jordens resurser och vårt liv. Vad vi behöver är ”meningsfull” inte ”full” sysselsättning. Varför ska vu konsumera ännu mera?

  8. Ja, José L Ramírez, jag ska sluta tjafsa om kommunikation, nu när du visat mig att det finns så mycket viktigare saker att vända blicken mot.

  9. Rådmansson

    Det viktiga med kommunikation är att det finns en envis drift att blanda likställa ”retorik” med ”kommunikation” och göra retorikkusnap till kommunikationskunskap i största allmänhet. Å ena sidan reducerar man Retoriken till övertygandets konst, å andra sidan vill man plöstligt få alla kommunikationsformer (visuella, klädsel, utseende) till ”retorik”. Då kan man också dra in djurens retorik. Ingen kommunicerar så bra som hundar. Bättre än många människor, ta mig fan! Men kommunikation är ett bredare begrepp än ”retorik”. Urskillningsförmåna är en dygd som retoriker bör ha användning för.

  10. Rådmansson

    Ja, förmåna och förmåga kan växlaa, inte bara av misstag. Det är förmånligt att bruka urskillning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s