Hur många gånger har jag inte hört variationer på frasen, ”var och en har väl ändå rätt att tycka och tro vad den vill”? Och påståendet uttrycks vanligtvis som en sanning som inte går att ifrågasätta.
Och indignationen levereras oftast med en styrka som antyder att man borde veta att denna rätt ingår i grunderna för modern kommunikation. Men är det verkligen så enkelt att vi kan tycka och tro precis vad vi själva vill? Självklart inte!
Det är klart att vi alla äger förmågan att tycka och tro olika saker. Jag skulle exempelvis kunna tro att jag i själva verket var son av en älva – men det kanske inte vore så lämpligt att framhärda? Detta måste jag givetvis ta med i beräkningen när jag insisterar denna påhittade rätt till mina egna uttryck.
Det ilskna förfäktandet ”var och en har väl ändå lov att tycka och tro som den vill” uppstår oftast när någon eller något blir ansatt eller ifrågasatt. Uttrycket uppträder då som en brysk sax som klipper av alltför inträngande frågor och rationalitet; men hur menar du? förklara dig?
Få saker smärtar en människa så djupt som att inte bli tagen på allvar. Att inte kunna förklara sig eller underbygga ett resonemang kring det man säger skapar en känsla av pinsam vilsenhet. Det är som att bli ertappad med byxorna nere. Det är helt enkelt obehagligt.
Det är då denna slitna klyscha kommer så väl till pass – utan att man behöver förklara sig närmare! Man kräver helt enkelt ”sin rätt” att bli tagen på allvar! Oavsett vad man själv har sagt.
Jag vill i varje fall nu bara ta mig rätten att förklara att det verkligen inte förhåller sig så att vi kan tänka och tro precis vad vi själva vill. Lika lite som vi har lov att göra vad som faller oss in.
Lagt kort ligger! I varje spel finns en regel. Vi lever just i ett sådant språk-spel där reglerna är själva förutsättningen för att vi ska kunna tala och utbyta tankar.
Låt oss värna dessa regler. Det är dessa som ger oss vingar och kanske även möjligheterna att ibland bryta mot dem.
Anthrôpos Metron 