Etikettarkiv: The Butterfly Revolution

april 2, 2025 · 2:11 pm

3.5. Hur ”The Dark Enlightenment” är tänkt att upplysa oss

Hur staten ska monteras ned i sina minsta beståndsdelar.

Om någon för bara något år sedan hade berättat för mig om ”The Dark Enlightenment”, ”The Butterfly Revolution” eller ”The Cathedral” hade jag troligen bara skakat på huvudet och avfärdat det hela som något som hörde hemma i de mest avlägsna delarna av darknet – eller bland några knäppgökar inom QAnon.

Men alltsedan Donald Trump återvände till makten den 20 januari 2025 har vi nu, dag för dag, upplevt saker vi tidigare aldrig hade kunnat föreställa oss. Hur ska vi förstå allt detta?

The Dark Enlightenment

Om du trodde att världen var enkel och självklar, att allt som sker mest bara är en följd av praktiska och ekonomiska beslut – då trodde du fel. Världen förändras genom idéer – ibland goda, ibland brutala – idéer som slår undan allt vi tidigare tagit för givet och trott vara orubbligt.

Därför är det kanske värt att lyssna till även de mest obskyra föreställningar som florerar där ute i etern (om man nu ska använda ordet ”eter” för att beskriva det där immateriella rummet där tankar blandas, muterar och sprids?).

The Dark Enlightenment är namnet på en ideologisk strömning som växte fram under 2010-talet, med rötter i techmiljöer, bloggosfären och högerintellektuella kretsar. Begreppet myntades ursprungligen av den brittiske filosofen Nick Land och fungerar som en avsiktligt mörk spegelbild av den klassiska upplysningen.

Om 1700-talets upplysning betonade sådant som förnuft, vetenskap, jämlikhet och demokrati, ställer sig den mörka upplysningen snarare kritisk till just dessa ideal. Förespråkare som Nick Land och därefter Curtis Yarvin menar att utvecklingen av dessa värden – särskilt då demokratin – har lett till stagnation, svaghet och kulturell dekadens. I stället föreslår de ett samhälle byggt på teknologisk acceleration, meritokratisk elitism och auktoritär effektivitet.

Rörelsen förkastar därför idén om allas lika värde, och förespråkar i stället ett samhälle där ”de starka” – ges större makt över ”de svaga”. Det handlar om en ideologi som förenar teknologisk framtidstro med reaktionärt tänkande, och som betraktar demokrati och jämlikhet som hinder för vår civilisations fortlevnad.

Detta är den ”Mörka Upplysningen”! Och den gör oss knappast mer upplysta.

Men man måste även ge dem viss rätt; demokratin har inte alltid lyckats skapa frihet och rättvisa för alla. Under ytan – eller kanske inte ens så djupt – styrs våra samhällen fortfarande av en elit: förmögna män, oftast män, som alltid kunnat dra fördelar ur systemet.

Samtidigt har den liberala ordningen producerat ett överflöd av lagar och regleringar, som inte sällan drabbat just de mest privilegierade.

Men detta har också varit demokratins främsta syfte: att dämpa effekterna av de starkares vilja att maximera livet utan begränsningar. Demokratins främsta uppgift har dock varit att väga makt mot ansvar – men detta uppdrag har inte alltid lyckats.

Demokratins många lagar och regler har skapat en tröghet i systemet – långsamt, utdraget, ibland direkt tråkigt. I synnerhet för dem som upplever att de inte vill underordna sig det gemensamma.

Så, det finns mycket att rannsaka. Men det borde ha gjorts för länge sedan. Nu kan det vara för sent. För den nya neoreaktionära rörelsen, som går under beteckningen NRx, har nu fått fäste och ett slags momentum i världen.

Eftersom kärnan i ideologin är just övertygelsen om att demokratiska system i grunden är bristfälliga och ineffektiva, motiverar då en återgång till ett mer autokratiskt eller teknokratiskt styre. Och det är i detta som Donald Trump kommer in i bilden och får framträda som en gammaldags kung Midas eller Louis XIV.

Det är inte utan att man här också kan associera till Platons Staten, där han föreslår att samhället bör styras av filosofer – de klokaste och mest insiktsfulla – snarare än av folket självt. Detta eftersom demokratin, som den amerikanske konservativa kritikern H.L Mencken poängterade redan 1920: 

“As democracy is perfected, the office of president represents, more and more closely, the inner soul of the people. On some great and glorious day the plain folks of the land will reach their heart’s desire at last and the White House will be adorned by a downright moron.”

Och det blir allt svårare för oss i dag att hävda att Mencken här hade fel då vi i dag möts av den ena dåraktigheten efter den andra från just de folkvalda.

Därför menarockså NRx-tänkarna att makten bör koncentreras till en kompetent elit, inte spridas ut över en okunnig majoritet. Det är en vision där effektivitet och ordning trumfar representation och jämlikhet – och där ledaren snarare ses som en förvaltare än en tjänare. Man talar om den nya ledaren i termer av en CEO och den nuvarande presidenten mer som en försoffad ordförande som därför kan tillbringa alltmer av sin tid på golfbanan.

Curtis Yarvin är här en av centralgestalterna inom denna mörka upplysning. Han menar att den verkliga politiska makten i USA inte ligger hos de folkvalda, utan i det han kallar ”The Cathedral” – ett informellt nätverk av byråkrater, universitet och medier som formar opinionen och driver progressiva värderingar.

Enligt Yarvin underminerar detta etablissemang den naturliga samhällsordningen genom sin lojalitet till jämlikhet och social rättvisa.

Både Yarvin och Nick Land menar att gradvisa reformer inte räcker för att rädda det västerländska samhället – i stället krävs vad de kallar en ”hård omstart”.

Yarvin har därför myntat akronymen RAGE – Retire All Government Employees – ett radikalt förslag som påminner om Steve Bannons löfte att montera ner den administrativa staten. 

Det ät vad som nu mer eller mindre är iscensatt av Elon Musk under beteckningen DOGE.

The Butterfly Revolution. Yarvin beskriver den nödvändiga samhällsomvandlingen som en metamorfos snarare än en revolution i traditionell mening. Precis som larven måste förpuppas innan den kan bli fjäril, måste den nuvarande ordningen tillåtas falla samman för att något nytt ska kunna uppstå.

Ur detta följer idén om accelerationism – tanken att man bör påskynda den liberala demokratins sönderfall genom att medvetet förstärka dess brister. Därför är man i dag inte nämnvärt oroliga över alla protester, börsfall och läckta hemligheter som i fallet ”signalgate”. De är alla en del av strategin.

Först när systemet kollapsat kan något nytt resa sig ur ruinerna, likt en Fågel Fenix. Det handlar om att låta krisen förvärras för att framtvinga en återfödelse i form av ett nytt auktoritärt styre. Det är en apokalyptisk vision med klara paralleller till Tyskland och nationalsocialismens nedmontering av den rådande kulturen i februari 1933.

Demokratin är alltså inte något som ska räddas, utan snarare något vi måste överge. Först när allt det gamla har försvunnit kan ett mer effektivt, hierarkiskt och teknokratiskt samhälle ta form.  Det är tanken.

På så vis knyter hans vision an till den kristna apokalyptiska högern, som i sina mest extrema former nästan ber för världens undergång – inte i desperation, utan i hopp. Här finns en förväntan om kollapsen som en renande eld: världen måste först gå under för att därefter kunna bli frälst.

Vilket är exakt vad som nu pågår i dagens USA med den aktuella nedmonteringen av det offentliga samhället.

Samtida inflytande och finansiellt stöd. Idéerna från denna mörka upplysning har vunnit mark, särskilt bland teknikentreprenörer och politiska strateger. Peter Thiel har länge uttryckt sin skepsis mot demokrati och investerat i Yarvins projekt. Även vicepresident J.D. Vance har lyft fram Yarvins inflytande på det som man nu har satt i verket.

DOGE-projektet har redan sparkat tiotusentals federala tjänstemän i effektivitetens namn. Trumps tweet från februari – ”Den som räddar sitt land bryter ingen lag” – speglar på ett övertydligt sätt Yarvins idé om att ”suveränen står över lagen”.

Men det finns givetvis fler trådar som löper kors och tvärs genom Ovala rummet. I nästa kapitel följer vi denna strömning in i ännu mörkare vatten – in i den rasideologiska och etnonationalistiska dimensionen av denna revolutionära världsbild. Här är blod och jord (blut und boden) inte reliker från det förflutna, utan aktiva principer i den nya högerns politiska teologi.

*Källförteckning.

Denna text baseras huvudsakligen på uppgifter i artiklar skrivna i etablerade media (fake media) som The Atlantic, Time Magazine, Politico, New Hampshire Bulletin, The Verge, Vanity Fair, The Guardian och Wikipedia.

1 kommentar

Under Demokrati, Donald Trump, Fascism, Sanning & Inkonsekvens

Taggat som , ,