Kategoriarkiv: Makt och Rädsla

11. Om kvinnor som vet sin plats

Det finns alltjämt personer – framförallt då män – som faktiskt anser att kvinnor inte riktigt når upp till mannens nivå vad gäller intelligens, kreativitet och handlingskraft. Med riktlinjen ”mannens nivå” avses då vanligtvis det historiska faktum att de mest framträdande genom tiderna i första hand varit män. Det är män som hållit i taktpinnarna och det är oftast män som stått för fiolerna.

Att det även har funnits kvinnliga vetenskapsmän, musiker, författare och matematiker under några århundraden förändrar inte själva helhetsbilden. Men vi talar då också om de mest utmärkande personerna och det kanske rör sig om några tusen personer per hundra år – i hela världen. Det handlar alltså om någon tusendels promille av mänskligheten som till synes driver vår materiella och kulturella utveckling på detta sätt. Och kvinnans faktiska andel inom denna bemärkta grupp ökar i kvadrat med varje år som går. Kvinnan vet numer hur hon ska ta sin plats.

Men det intressanta är – att om jag såsom man hänvisar till den manliga intelligentian, för att på så vis framhäva mig själv, så är jag inte bara chauvinistisk utan även irrationell. Därför att jag kan givetvis, i varje fall inte förnuftigt sett, i egenskap av att bara vara man, tillgodogöra mig varken Albert Einsteins eller Maria Skłodowska-Curie´s kunskaper och genialitet. Alltså, hur jag än vänder och vrider på mig så finns det alltid både män och kvinnor som kommer att vara mig både överlägsna och underlägsna i det mesta. Och så är det för oss alla, för såväl män som kvinnor. I allt! Alltid!

Ett vanligt sätt att slippa hantera framgångsrika kvinnor är ju förstås att helt enkelt försöka undvika dem. Och denna metod ser ut att framgångsrikt praktiseras av just sådana män som vanligtvis betraktar kvinnor som underlägsna. De sätter sig inte självmant i en sits där de ens behöver komma i närheten av en kunnig och framstående kvinna.

Män som generellt nedvärderar kvinnan tenderar istället just att omge sig med kvinnor som just är dem själv underlägsna i det mesta. Deras partners verkar vara handplockade utifrån detta ändamål. Vi boostar på så vis oss själva och inordnar vår tillvaro helt efter de fördomar och behov vi har och finner där i såväl våra positioner som våra egna sanningar.

3 kommentarer

Under Feminism, Genus, Makt och Rädsla

9. Eurocentriska cirklar

Det sker just nu en nästan hisnande historisk glidning. Det är saker i världen som sakta börjar röra på sig. Och då avser jag inte kontinentalplattornas förskjutningar. Vad jag menar är att det finns krafter som talar ett för oss nytt språk och som nu sätter upp en alldeles egen och annorlunda agenda.

Vi har här i väst tröskat omkring i våra eurocentriska cirklar i flera tusentals år. Suveräna. Ointresserade. Högbröstade. Nu börjar alltså andra röster göra sig gällande och jag tänker då givetvis i första hand på Kina. Men andra står på tur.

På tur för vad? Jo, på att få upprätta sina egna identiteter. De tar sig nu rätten att själva få uttrycka sig och gestalta sina särarter.

I hundratals år har de tvingats lyssna. Underordna sig våra perspektiv som en andra klassens innevånare. Och anledningarna har givetvis varit såväl militär, vetenskaplig, ekonomisk och organisatorisk underlägsenhet.

Det är det västerländska samfundet som fram till i dag satt reglerna för Förenta Nationernas arbete, olika världsorganisationer samt satt riktlinjerna för den ekonomiska tillväxten. Västvärlden har på detta vis effektivt satt den politiska agendan och kunnat peka finger åt dem som inte kunnat leva upp till våra intentioner.

Västerlandet har i egenskap av världsherrar sett ned på andra sätt att försöka lösa samhällets organisation. Och vi har skapat normer om mänskliga rättigheter och introducerat idéer om demokrati – om allas lika värde inför lagen och om allas vår rätt till tanke- och yttrandefrihet.

Men våra demokratiska ideal grundar sig på den liberala humanism som sätter människan och individen i centrum. Vi har en flertusenårig tradition av att betrakta människan och livet på detta sätt. Det är bra – men denna syn på individen och på frihet delas nu inte av alla. Det finns de som finner talet om individen omoralisk – som ett utryck för egoism och nihilism.

De värdesätter kanske istället familjen, religionen, nationen eller kollektivet. Och vad kan vi göra åt det? Så länge vi ägde makt och därmed rätt att lägga ut våra måttsystem, var det givetvis inga problem. Men i maktlöshetens namn börjar nu även andra måttsystem att göra sig gällande. Och det kommer att bli vårt problem.

2 kommentarer

Under Demokrati, Makt och Rädsla, Politik