3.3. Ske Guds Vilja! Till Hen ställer vi vårt hopp!

Den gudomliga planen bakom den nya ordningen

För att överhuvudtaget förstå vad som händer, inte bara i USA utan på flera håll i världen, måste man ändå kasta ett öga på människans existentiella belägenhet. Och vem eller vad skulle vara bättre på att ge oss ett neutralt svar än AI. Så jag ställde ChatGPT den öppna frågan (ni kan själva fråga och se vad ni får för svar) om vad som gör människan så unik?

Och det omedelbara svaret blev: 

”Människan är de enda levande varelsen som kan föreställa sig världar som de vet aldrig kommer att existera, och ändå villigt ägna sina liv åt att få dessa världar att bli verkliga.”

Man kan nästan höra Albert Camus instämmande leende från andra sidan graven. Och på frågan vad ChatGPT grundar sitt svar på svarar den:

”Ingen annan art skapar fiktioner som är tillräckligt kraftfulla för att starta krig, bygga nationer, avsluta liv eller ge livet mening. Och så vitt jag kan se finns det ingen täckning för några av hennes stora berättelser.”

Vilket utgör en bra utgångspunkt att bära med sig när vi nu tar steget vidare och följer hur de riktigt stora berättelserna ska vävas samman i Vita huset.

Om MAGA-rörelsen var den grupp som gav Trumpismen sin röst på stormiga arenor, så är den kristna högern den som försett den med dess heliga manus. 

Medan Trumps anhängare skriker och marscherar, sitter andra – mer lågmälda, mer metodiska män, oftast män – i bakgrunden och ritar upp de riktigt stora planerna för att ersätta den liberala demokratin med något de sätter högre tilltro till – nämligen Guds ord.

De kommer inte bara med stort inflytande och makt i samhället, utan också med en gammal berättelse som visserligen är bekant, men vars innebörd blivit alltmer obskyr.

Detta tredje försök, att nysta i de trådar som ingår i den gobeläng som är på gång att färdigställas, beger sig därför nu ned i de mindre synliga detaljerna – det som i Guds Namn diskuteras under bönestunder och tröskas i kristna tankesmedjor. Ambitionen är tydlig och långtgående: att återkristna staten. Inte bara kulturellt, utan även konstitutionellt. 

Om prästerskapet i Iran skulle fått inblick i planerna skulle de säkert kunnat ha nickat instämmande till den övergripande planen även om de inte skulle gå så långt att de köpte budskapen när det kommer till smådetaljerna. Ty, trots att de bägge stora idéerna emanerat ur samma heta ökensand för över tvåtusen år sedan så har man inte tolkat tecknen i skyn riktigt på samma sätt. Vilket vi nu får tacka Gud för.

En nation under Gud
Den kristna högern som ser det som att Förenta Staterna skapades som en kristen nation menar nu att denna förlorat sin gudomliga mission. Och idag har denna varning blivit till ett politiskt slagträ. I centrala evangelikala kretsar växer föreställningen om exempelvis idén om dominionism – det vill säga att kristna har ett gudomligt företräde att styra varje del av samhället. Skola, media, politik, näringsliv – allt ska underordnas ”gudomliga värderingar”.

Sådana idéer är inte längre perifera. Den så kallade Seven Mountain Mandate, en gång begränsad till karismatiska församlingar, har nu tagit ett stort kliv framåt och vill att man ska erövra samhällets sju maktsfärer – regering, utbildning, media, näringsliv, konst, familj och religion – och bygga om allt uppifrån, från ett mer gudomligt perspektiv.

Ledare som Lance Wallnau och nätverk som Ziklag talar öppet om denna dominansstrategi. Undersökningar visar hur välorganiserade kristna nätverk aktivt arbetar för detta, ofta med ekonomiskt stöd från konservativa donatorer – och med öppet teokratiskt språkbruk.

Kärnan i denna vision är ett avvisande av sekularism och pluralism. Staten ska inte längre vara religiöst neutral, utan erkänna Guds suveränitet och forma lagstiftning därefter. Det handlar inte om policy – det handlar om lydnad.

Project 2025 – en minutiöst planlagd kupp
Om den kristna högern står för den teologiska visionen, är det tankesmedjorna som står för den tekniska planen. Heritage Foundations Project 2025 är ett tydligt exempel: ett tusensidigt dokument med detaljerade förslag för hur nästa republikanska president från dag ett ska omvandla den federala staten.

Planen är öppet revolutionär. Den utgår från att friheten ska definieras av Gud, inte av människan. Utifrån denna teologiska grund presenteras förslag på hur religiösa grupper ska gynnas i offentliga upphandlingar, hur äktenskap ska definieras enligt bibeln, hur sjukvårdspersonal ska få vägra vård på religiös grund och hur undervisning ska styras av vad man kallar ”trofasta värderingar”.

Det är inte konservatism i klassisk mening. Det är ett försök till teokratisk omstrukturering av staten – via exekutiva beslut, rättsliga undantag och en ny lojalitetsprincip.

Trump och denna nysmorda allians
Att just Donald Trump blivit denna rörelses bärare kan tyckas paradoxalt. Han är varken from eller ödmjuk. Ändå ser många evangelikala honom som en biblisk figur – en ny Cyrus, utvald av Gud, inte för sin helighet utan för sin funktion. En vildvuxen men användbar befattning i Guds stora plan.

Detta narrativ har löst ett centralt dilemma för den kristna högern: hur man helhjärtat kan stötta en man som bryter mot allt man predikar. Svaret: Gud använder vem han vill. Trumps seger 2016 sågs av många som ett mirakel – en profetia som gått i uppfyllelse. Han fick därmed en helig uppgift, en bild som ytterligare förstärktes efter det misslyckade attentatsförsöket.

Spänningar i den breda koalitionen
Men det är inte alla i denna nya högersväng som håller med om allt detta krims-krams. Den religiösa visionen krockar lätt med andra strömningar i Vita Huset: med libertarianer som värjer sig mot all form av religiös lagstiftning, med manosfären som föraktar äktenskapets helighet, med teknokrater som vill ha ordning men helst inte behöva delta i några väckelsemöten.

Här finns också en växande sekulär höger, inspirerad av medeltida korsfarare och hednisk maskulinitet som betraktar kristen ödmjukheten och undfallenheten snarast som svaghetstecken. Som Elon Musk stammande försökte uttrycka det i sitt samkväm tillsammans med Joe Rogan: “We’ve got civilizational suicidal empathy going on.”

För dessa män är inte Gud den yttersta auktoriteten – det är snarare styrka, hierarki och makt. Därmed uppstår på denna punkt en gigantisk intressekonflikt: medan den kristna högern eftersträvar lydnad inför Gud, vill denna nya sekulära höger se en ordning där viljan till makt är den enda lagen och söker sig därmed till vad som ursprunligen snarare uppfattas som antikrist.

Manosfären, som i många frågor förenas med den kristna högern i sitt förakt för feminism och progressiva könsnormer, skiljer sig i synen på sexualmoral, äktenskap och familj. Där den ena sidan predikar återhållsamhet, hyllar den andra sexuell dominans. De har ingått i ett taktiskt samarbete, men med fundamentalt olika ideal. Frågan är hur länge dessa olika riktningar kommer att dra jämnt. Och svaret är nog dessvärre; så länge det behövs. Och det borde oroa oss mer än något annat.

Det är därför vi nu måste gå ännu djupare in i detta subversiva rollspel för att ta oss närmare vad som rör sig i dessa mäns inre – för att försöka hitta svar på hur deras deltagande i denna väv kommer att utvecklas – om de kommer att fortsätta vara en del av detta.