3.2. MAGA & kampen för idiokratin

Hur allt är tänkt att falla isär – Eller snarare, nu faller på sin plats.

Den senaste tiden har vi överhopats med berättelser om hur den liberala demokratin nu utmanas och attackeras från de som nu befinner sig i maktens centrum. 

Olika maktformationer har placerat både kapital och hopp i händerna på president Donald Trump och vicepresident J.D. Vance. Stödet utgörs i huvudsak av en allians som består av populistiska gräsrotsrörelser, högerorienterade tankesmedjor, teknoliberala visionärer och manosfärens giganter – krafter som trots sina olikheter har förenats kring en gemensam ambition: att destabilisera den liberala demokratins ordning.

Och till denna spretiga koalition ansluter sig även den kristna högern – evangelikala rörelser och teokratiska tänkare med ambitionen att återkristna staten – liksom högerextrem nostalgisk nationalism. Det är som sagt en salig blandning av intressen som lyckats samlas och för ett ögonblick stå enade.

Och vi får givetvis inte glömma att vi här i maktens hjärta även återfinner storkapitalet med sina krav på avregleringar och lägre skatter. Samtidigt som också hela spektaklet påhejas av auktoritära ledare från när och fjärran.  Alla samverkar nu till vad de ser som ett nödvändigt, eller möjligtvis gudomligt ingripande, för att sätta stopp för en kulturell utveckling som för länge sedan slagit in på fel väg. 

Tillsammans dras nu dessa idéburna kraftfält alla mot maktens kärna – till Vita husets Ovala rum – där deras medverkan blandas samman i en nygammal berättelses dramatiska bildväv.

Skapandet av ny bildväv – en ny berättelse

MAGA-rörelsens ressentiment 
Donald Trumps hemmasnickrade MAGA-rörelse har nu under lång tid effektivt fångat upp den folkliga frustration som grott mot överhetens institutioner och det som är främmande och därför alltför skrämmande. Med slagord som “drain the swamp” och “lock her up” har rörelsen spridit misstro mot vad de uppfattar som“liberal media” och närt en gräsrotsmobilisering som utmålar demokratins institutioner som folkets främsta fiender – som eliternas högborgar för korruption och maktmissbruk.

Konspirationsteorier har blivit ett av rörelsens främsta verktyg. QAnon, påståenden om valfusk, rykten om djupa statliga nätverk och globalistiska agendor har inte bara spridits i marginalen, utan medvetet lyfts in i rörelsens centrum. Det är en värld där sanning inte längre avgörs av bevis, utan av lojalitet. Där logik och expertis betraktas med misstänksamhet, och där varje motröst ses som del av en konspiration. MAGA-rörelsen har på så vis vuxit fram som en antiintellektuell rörelse, där universitet, medier och vetenskapliga institutioner framställs som korrupta eller hjärntvättade.

Det är också varför rörelsen så lätt flutit samman med delar av den evangelikala kristenheten. Här finns redan en förkärlek för alternativa epistemologier – “tro” kontra “bevis”, uppenbarelse framför metod. Den högstämmda retoriken om att “Ske Guds Vilja” harmonierar väl med MAGA-rörelsens förkastande av experternas tolkningsföreträden. I denna förening av nationalism, ressentiment och religiös övertygelse uppstår ett andligt ramverk som rättfärdigar kampen mot den sekulära staten. Rörelsen ser sig inte bara som politisk opposition, utan som en utvald grupp som slåss för nationens själ.

Ett ifrågasättande av rättsstaten
MAGA-rörelsens konflikt med den liberala demokratin slutar inte vid språkbruk eller symbolpolitik – den sträcker sig djupt in i statens juridiska fundament. Domstolar som inte dömer “rätt” anklagas för att vara riggade, rättsprocesser beskrivs som häxjakter, och juridisk prövning framställs som politiskt förtryck. Denna retorik undergräver rättsstatens kärna: tanken att lagen står över individen – även presidenten. Istället föreslås ett system där lojalitet trumfar princip, där maktens utövning legitimeras genom folkets vilja, oavsett institutionella gränser.

I detta ligger också ett öppet flörtande med idén om starka ledare. Rörelsens anhängare har i allt högre grad visat sig vara öppna för icke-demokratiska lösningar, så länge rätt person sitter vid rodret. Idén om en “unitary executive” – en president som agerar som en VD med oinskränkt makt över statsapparaten – har letat sig ut från juridiska marginalteorier in i rörelsens centrala självbild. Det är inte längre folkstyret man försvarar, utan folkets man. Den som oberoende av allt annat kan låta sin vilja tala, ty lagen är hans vilja.

Våld, martyrskap och J6
I denna politiska och ideologiska miljö har våldets roll förskjutits – från att vara ett gränsfall till att bli en alternativ möjlighet. Händelserna den 6 januari 2021, då en mobb av Trumpanhängare stormade Kapitolium, blev en typ av ögonöppnare för delar av rörelsen – ett bevis på att systemet kunde, och kanske borde, konfronteras med våld när det uppfattades som korrupt.

Efter stormningen har de åtalade ofta framställts som martyrer: patriotiska medborgare som orättvist straffats av en fientlig statsapparat.

Retoriken har förstärkts av Trump själv, som kallat dem ”great people” och i flera fall också benådat dem (och nu även anställt några av dem). Det är en martyrkult som kombinerar föreställningen om det orättfärdiga förtrycket med idén om att rörelsen förkroppsligar det sanna Amerika.

På så sätt skapas ett narrativ där våldet inte bara försvaras i efterhand, utan också kan förstås som nödvändigt i kampen mot förräderi. Den som ifrågasätter detta narrativ betraktas som medlöpare till systemet. I denna logik blir till och med det olagliga en form av dygd – ett tecken på trofasthet mot en högre sanning. (Se för övrigt mitt inlägg om medlöperi)

Men MAGA-rörelsen är bara en av de kraftfält som nu vävs in i maktens centrum. I skuggorna bakom rörelsens utbrott och rebelliska energi arbetar andra – mer medvetet, mer institutionellt kunniga – med avsikt att ta kontroll över själva statsapparaten. Bland dem finns den kristna högern och de konservativa tankesmedjor som förbereder sig för att styra med gudomligt mandat. Denna tråd får inte glömmas bort och det är därför detta vi nu måste prioritera och senare återkomma till.

1 kommentar

Under Demokrati, Donald Trump, Politik, USA

Ett svar till “3.2. MAGA & kampen för idiokratin

  1. Ping: En förteckning över de senaste skrivna inläggen, från november 2024 fram till i dag | Den mätande människan

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.