3.1. Introduktion – Hur allt är tänkt att falla isär

Idéer som nu arbetar med att nedmontera demokratin i USA

I serien En Perfekt Storm 1-10 försökte jag närma mig samtidens oro genom de spänningar som löper mellan ekonomi, kultur och samhällsliv. Jag ville här förstå hur vissa strukturer vittrar sönder, hur förtroenden luckras upp, hur något som en gång verkade stabilt började förlora sin rationella förankring. Men det som sker i dag är inte bara något materiellt och socialt betingat. Det går inte att enbart förklara i termer av mått och vikt.

Det finns också under ytan andra och mer svårfångade strömmar – tankar, idémässiga rörelser som inte alltid syns eller hörs men som sätter sina spår i språk, beslut och i politisk handling.

Det här är nu ett försök att följa ett par olika kulturella rörelser som inte har mycket mer gemensamt än en misstro mot Systemet och en romantisk syn på apokalypsen, men som av en händelse har lyckats stråla samman för att störta den rådande ordningen och etablissemanget. 

Det handlar nu om att kunna ställa rätt frågor kring de ideologiska och filosofiska föreställningar som vi i dag ser successivt omformar bilden av vad ett samhälle ska vara, vad demokratin är till för och hur framtiden ska se ut. Och vi som inte nödvändigtvis upplever denna stora misstro eller eftersträvar apokalypsen, kan inte längre huka oss bakom denna okunnighetens slöja i tron att våra ädlaste motiv per automatik kommer att övertyga andra. Vi måste bereda oss på mötet med den nya sköna verkligheten.

För alltför många har den liberala demokratin snarare framstått som en abstrakt konstruktion, utan verklig förankring i det liv de själva lever. Och alltfler har börjat misstänka att de fagra löftena mest fungerat som en prålig fernissa – en skönmålning lagd över maktens mer själviska motiv. Något som, om man bara kratsar lite på den, kommer att uppvisa ett helt annat ansikte.

Det här är inte ett försök att blottlägga dolda motiv, utan snarare att kartlägga öppet formulerade idéer – idéer som under lång tid har cirkulerat i akademiska texter, bloggar och politiska visioner.

Det handlar mest bara om att vaska fram informationen. Vad jag vill försöka förstå är hur ett nytt sätt att tänka om makt, byråkrati, rationalitet och frihet gradvis har vuxit fram – och hur det till slut lyckats ta plats i dagens politiska system. 

Jag vet i dagsläget inte riktigt vart detta kommer att leda – vare sig vad gäller min egen ansats, eller vart de rörelser jag försöker följa kommer att gå. Men för att inte än en gång bli överrumplade och stå handfallna tror jag att det är nödvändigt att försöka förstå de många trådar som nu tycks löpa samman i det Ovala rummet i Vita huset. 

Det som i dag utspelar sig i USA – attackerna på institutionerna, demoniseringen av tjänstemannakåren och försöken att koncentrera makten till en exekutiv kärna – är ingen plötslig historisk olycka. Det är kulmen på ett idéarv. En lång, ofta förbisedda utveckling där staten gradvis har gjorts till fiende, folkviljan betraktats som ett problem, och de demokratiska strukturerna omtolkats som hinder för effektivitet och ordning.

Mitt försök här eftersträvar nu att fånga en glimt av denna rörelse, från 1900-talets kritiska teoretiker som James M. Buchanan och Robert Nozick – till vår tids mer radikala figurer som Curtis Yarvin och den rörelse som kallar sig The Dark Enlightenment. Men spåren löper ännu längre bakåt – till 1900-talets idékritiker som Oswald Spengler och nationalsocialisten Alfred Rosenberg och i vissa fall även till Friedrich Nietzsche och dennes syn på ”den goda moralens” depraverade ursprung. 

Det handlar här inte om några sammansvärjningar, utan om krass konsekvens: idéer som en gång formulerades i akademins marginaler har, steg för steg, letat sig in i strategier hos techmiljardärer – inte minst Peter Thiel – och i politiska rum – och därmed in i exekutiva order från högsta ort.

Vi befinner oss i ett historiskt ögonblick där nedmonteringen av staten och det offentliga har blivit politiskt möjlig. Den sker inte genom uppror, utan genom strategisk kod, genom policy, genom tyst maktförflyttning som man i Vita Huset kallar för Myndigheten för Effektivisering. 

Vissa beskriver det som en efterlängtad revolution, medan andra mer ser det som ett kuppförsök och en väg mot fascistisk diktatur och autokrati. Men oavsett uppfattning gäller det nu att följa rörelsernas riktning. Det är mönstret – denna manual för nedmonteringen av den liberala demokratin – som jag i det följande ska försöka avkoda.

Det kommer inte bli någon enkel match, och resultaten kommer sannolikt inte att vara särskilt lättsmälta. Men om ansträngningarna lyckas, kanske det ändå kan bidra till en djupare förståelse av den tid vi lever i. Och det är stort nog för mig.

Max Kern – den 24 mars 2025