VIII. Dissoi Logoi

Motsatta resonemang

Om konsten att pröva olika argument för och emot och på så vis upptäcka styrkor och svagheter eller finna nya infallsvinklar i en given situation


Protagoras lär ha sagt att, ”Om varje sak finns det alltid två argument som motsäger varandra”. Och det kan man väl hålla med om.

Inom retoriken har man sedan länge använt idén om just de motstridande argumenten – Dissoi Logoi – som en metod för att träna sig i argumentation. Där handlar det bland annat om att lära känna motståndarens resonemang. I en debatt är det ju ganska nödvändigt att kunna förbereda och förekomma möjliga utspel. Dissoi Logoi översätts vanligtvis med ”de dubbla argumenten” eller ”de motsatta argumenten”.

Att förstå det andra ställningstagandet är givetvis en viktig kunskap för alla som vill förhålla sig öppna. Det är nästan aldrig längre bara ett perspektiv som gäller, det finns inte bara en sanning. Den tiden där det enkla och ensidiga var tillräckligt har för stunden spelat ut sin roll.

För att framgångsrikt kunna bygga en kreativ och funktionell organisation måste vi i dag för det mesta tillerkänna den andre lika stor rationalitet som vi själva anser oss ha. Om någon hävdar en sak som vi till en början finner vara huvudlös måste vi ändå vara beredda att lyssna till den andres argumentation. Det finns alltid ett perspektiv och oftast en rationell tanke bakom. Det som kan vara berikande för oss i stunden är just att kunna väga olika förhållningssätt mot varandra och se vilka som är just de starkare respektive svagare i den aktuella situationen.

Att på så vis kunna väga argument eller upplevelser för och emot är speciellt viktigt i en värld där det inte längre finns så många absoluta sanningar kvar. Det är på detta sätt vi orienterar oss och utvecklar oss själva och våra institutioner. I en fundamentalistisk eller ensidig situation finns självklart inte samma behov. Där är man antingen med eller så är man helt enkelt mot. Och det som man då är med eller mot är givetvis de tolkningar och berättelser som har bestämts vara riktiga eller oriktiga. Ur ett dogmatiskt perspektiv finns således inte samma behov av varken denna dynamik eller differentiering. Det måste man komma ihåg.

Principen bakom Dissoi Logoi har länge använts som metod för nydaning och uppfinningsrikedom. Bröderna Wright, som var de första att få ett flygplan i luften lär ha arbetat efter principen att ett argumentativt motstånd alltid var berikande för processen. De förverkligade, kan man säga, den engelske poeten William Blakes ordspråk om att ”opposition is true friendship”. De väjde alltså inte för motsättningar.

Det sägs att bröderna ibland när argument och motargument avstannade kunde byta positioner med varandra för att på så vis få förnyad kraft. De lyckades också till slut flyga världens första flygplan efter principer som styr flygandet än i dag. Deras argumentativa metod kallas av sina förespråkare i dag för ”The Wright Way”.

I dag finns det flera verksamheter som använder sig av det som även kommit att kallas pro & con principer för att på så vis utmana sin egen organisation. Man gör det i syfte att hitta nya vägar, frammana nytt tänkande och öppna upp för kreativitet. Man gör det genom att träna sig i att tänka tvärtom.

Tänk att ni befinner er i en verksamhet som börjar gå allt sämre. Produkterna eller tjänsterna säljer inte lika bra som de en gång gjorde. Medarbetarna blir oroliga. Toppcheferna lämnar skutan. Med tekniken bakom Dissoi Logoi kan man så börja undersöka verksamheten från ett nytt perspektiv. Man tillåter sig nu att aktivt ställa de svåra tvärt-om-frågorna: Hur ska vi göra för att effektivt förlora ytterligare kunder? Hur ska vi göra för att få våra produkter och tjänster helt ointressanta? Vad ska vi göra för att förlora ytterligare viktiga medarbetare? Inte för att dessa perspektiv är önskvärda i sig utan därför att det motsatta säger något väsentligt om det positiva som man vill uppnå. De är så att säga delar av samma process. Inte på något mystiskt sätt utan snarare på samma självklara sätt som varmt och kallt är en del av samma relativa upplevelse.

Och man tillåter sig alltså att med hjälp av motsättningar att hitta riktiga svar också på de jobbigaste frågorna. Saken är nämligen den att när vi hela tiden bara ser det tillåtna perspektivet – hur vi gör för att lyckas, hur vi gör för att bli mer framgångsrika – blir vi vanligtvis blinda för den verklighet som faktiskt föreligger. Den verklighet som just nu gör att det kanske inte går så bra.

Alltså vad vi vanligtvis letar efter är olika framgångsaspekter, den nya smaken, den nya formen, den nya färgen, den nya reklamen. Vi letar efter allt det som ska göra oss mer framgångsrika. Och ser således inte spindelväven under fönstret eller att våra produkter eller tjänster långsamt håller på att bli passé.

Vi väljer alltså hellre det ideala än det faktiska perspektivet. Men vi kan inte korrigera och utveckla framgångsaspekter om vi inte samtidigt är beredd att syna förutsättningarna för ett eventuellt misslyckande. Undersöker vi inte orsakerna till varför det inte går bra så kommer ju dessa hinder bara att följa med in i framtiden. Oavsett ny färg, form eller reklam. Trivialt att överhuvudtaget behöva poängtera – men ändå rätt så sant!

Och visst bör vi i första hand se våra styrkor och våga ha högtflygande mål för att överhuvudtaget lyckas med någonting. Men den ena attityden motsäger nu inte den andra. Dissoi Logoi är snarare ett förhållningssätt som möjliggör att man tillåter sig se logiken bakom till synes oförenliga perspektiv. Och att känna till dessa kan ge fler möjligheter att ta sig an framtiden.

På ett personligt plan kan Dissoi Logoi användas i valet och kvalet kring ett viktigt beslut.  Man kan genom att pröva olika ställningstaganden ge sig själv utrymme att undersöka och väga sina faktiska preferenser. Det handlar då givetvis inte om att stå och vela och inte veta vilket ben man ska stå på. Snarare då att ge sig hän i motsatserna, som om det var det val man redan hade gjort och nu var tvungen att försvara! Att bejaka motsättningarna på detta sätt lockar fram en dialektisk process som kan leda till förändring eller i varje fall till ett val som är mer genomlyst. Den som först satte fokus på denna process var återigen Herakleitos som bland annat mumlade att, ”striden är alltings moder”.

Och det Herakleitos lärde oss var att på så vis undfly onödig polarisering. Han gjorde det bland annat genom att visa för oss att vägen upp och vägen ned var i princip den samma. Genom att förstå den principen kan vi lära oss att överskrida sådana motsättningar som endast har sin grund i språket.

En annan aspekt av detta är givetvis att vi med hjälp av en metod som ger oss tillgång till det som är annorlunda – också kan undvika att bli alltför ensidiga.

Dissoi Logoi med sitt bejakande av motsättningar ligger givetvis också till grund för den klassiska dialektiken. Alltså den samtalsmetod som vanligtvis och felaktigt benämns den Sokratiska dialogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s