Kategoriarkiv: Estetik

187. Du är min bäste vän!

Till-min-basta-van

Lika barn, leka bäst – eller?

Vad har jag egentligen för vänner? Jo, det är förstås du, Raymond och…

Kortfattat! – mina vänner består i första hand av personer som gillar mig. Man skulle också krasst kunna säga att: du är min vän så länge du bekräftar min idealbild av mig själv! Och gör du inte det – känner jag mig nog mest obekväm i ditt sällskap och vi blir troligtvis heller aldrig vänner.

Självbekräftelse alltså! Och det är ömsesidigt!

Så, om jag uppfattar mig själv som lite speciell – gäller, om du vill vara min vän, att du också ger stöd åt denna min självbild. Och det samma gäller ju då för alla våra olika självbilder. Och därför blir det ju också lite svårare för dem av oss, som kanske har en lite överdriven självbild, att få riktigt nära vänner.

Jag menar, om jag tror att jag är något slags geni eller född till prinsessa – utan att för den skull vara det – blir det ju i slutänden väldigt få som hänger på och stödjer denna bild. Ju mer skruvad självbild – desto svårare att umgås med andra.

your-best-friend

Du är min vän så länge du bekräftar min idealbild av mig själv!

Med! Mot!

Jag gillar självfallet dem som är med – alltså de som förstår mig. Därför blir det också enklare att vara med någon som har liknande bakgrund, värderingar och drömmar. Någon som gillar samma beat.

Om jag exempelvis inte finner det lämpligt att slå på någon som redan ligger – blir det givetvis svårare att friktionsfritt umgås med någon annan som inte delar denna grundläggande moraliska känsla.

Vad ni än säger kommer jag alltså alltid att dela in oss i ett vi och ett dom andra. ”Dom” är alla de som inte är som jag. Alla de som jag uppfattar har  dålig smak, dålig uppfostran, osunda värderingar eller märkliga trosföreställningar.

Lika barn, leka bäst, sa man förr men det kan man inte riktigt längre säga eftersom uttrycket uteslutande användes s.a.s. uppifrån och ned. Men tanken var riktig – om än inte speciellt god.

Men frågan är, kan vi med tankens och kulturens kraft tvinga oss att känna annorlunda och på så vis i grunden ändra vår natur (hjärnbark). Det är frågan.

___

Detta är tankar som uppstått i kölvattnet efter att ha läst den danske vetenskapsjournalisten Lone Franks intervjubok om den moderna hjärnforskningen: Neuro-revolutionen (Fri Tanke Förlag 2013). Fortsättning följer.

1 kommentar

Under Estetik, Etik, Jämlikhet

132. Vem fan bryr sig?

Varför bryr vi oss svenskar så mycket om sjuka hundar, uttjänta batterier och hastighetsöverträdelser…

Varför bryr vi oss så förbaskat mycket? Varför är vi (svenskar) så oklanderligt korrekta? Och kan möjligtvis detta drag av rekorderlighet ha något att göra med att vi också stör oss så förbaskat på människor från andra kulturer? De som inte bryr sig så som vi gör.

Många av oss knyter onekligen våra nävar i fickorna och surar till i det tysta när taxichauffören (från Somalia) inte stannar vid övergångsstället, inte hittar och inte heller talar tillräckligt bra svenska för att kunna följa den enklaste vägbeskrivning.

I Grekland för ett par år sedan såg jag en person (grek) som bytte batterier i sin kamera medan de gamla åkte iväg i ett dike. Som svensk gick jag givetvis fram och plockade upp dem (demonstrativt) och letade sedan förgäves efter en batteriholk – jag fick dem säkert med mig hem till slut. Varför gjorde jag så?

Trodde jag möjligtvis att jag skulle rädda världen? Eller ville jag bara göra en riktigt svensk värde-markering? Visa att jag brydde mig?

I vintras i Indien såg jag en hund komma linkande med ett stort köttsår i sidan. Flera timmar senare låg den och flämtade i solgasset utanför en butik på en vältrafikerad gata. Denna hund upptog sedan stora delar av min mentala vistelse där; varför gjorde de ingenting (indierna) och varför förkortade de inte den stackars hundens lidande? Varför brydde de sig överhuvudtaget  inte?

…när indierna och grekerna bara bryr sig om sig själva?

Det finns människor (västerländska, mestadels kvinnor) som i Indien räddar sådana övergivna och skadade hundar och betalar sedan veterinärkostnader och inackordering för dem hos olika värdfamiljer. De bryr sig.

Detta sker samtidigt som de indiska barnen dör på samma brutala sätt fast utanför vårt omedelbara synfält. Indierna tycker förstås vi är helsnurriga. Vi bryr oss så förbaskat mycket och tycker så jäkla mycket samtidigt som vi gör så märkliga prioriteringar!

Dessutom måste sägas att de (indierna) ju alla kör som galningar men det gör ju i och för sig alla söder om alperna, som min gamla farbror brukade säga.

Jag säger bara det, hur kan man köra i över hundra genom en by där vägen är kantad av små skolbarn i ljusblå uniformer, sariklädda kvinnor, miljontals kor och hundar? Det är ju knappast ansvarsfullt! Bryr dom sig inte?

Och det är ju precis det jag menar! Hade de (indierna, grekerna, somalierna) bara brytt sig så som vi gör – skulle ju säkert också allt bara vara frid och fröjd.

1 kommentar

Under Estetik, Etik, Politik

112. Allt kommunicerar – inte – eller?

Jag säger ingenting – mitt leende är och förblir min hemlighet.

Det är ganska vanligt att stöta på påståenden som lite svepande hävdar att ”allt kommunicerar”. Jag brukar då tänka på den där gamla stubben i skogen som ännu ingen lagt märke till, än mindre suttit på, kan vi verkligen säga att den kommunicerar?

Nja, inte om vi utgår från ordets betydelse och etymologi. ”Kommunikation” kommer från latinets communis – gemensam, via communicare – göra gemensamt. Och avser alltså i första hand en förståelse mellan två aktiva parter.

Och går vi då tillbaka till stubben i skogen så står den ju förvisso ensam kvar där och interagerar på olika sätt med sin omgivning – den bryts ned, blir till föda och bostad åt en massa småkryp – men den kommunicerar faktiskt inte.

Men då är frågan följande: när jag glatt kommer gående där med svängande svampkorg och plötsligt ser den stubben och märker att stubben är väldigt speciell med sin mjuka lav som täcker ena sidan likt ett ansikte… Kommunicerar den då något?

Vad säger du? Vad är det första svaret som rullar ut på tungan?

Det är klart den inte gör! Den säger mig förvisso en massa saker, men det är ju mest ett talesätt, det den utsäger kommer ju snarare från mig själv. Det är jag som ser, tolkar och läser in budskap. Precis på samma sätt som jag gör med ett konstverk eller med ett modeplagg.

Men, ett konstverk kommunicerar väl ändå något… och ett varumärke… på samma sätt som ett rödljus faktiskt säger ”stopp”?

Nä!

Det är faktiskt varken konstverket eller produkterna som kommunicerar något. De kommunicerar lika lite som en bortglömd och stängd bok gör det. Men att de kan förmedla olika budskap om förutsättningarna finns – det är givet – men det är en helt annan sak.

Det är ju troligt att skaparna vill förmedla något via sina uttryck. Men det gör de i avsikt att du ska förstå. De väljer ett visst uttryckssätt och hoppas sedan att detta förmedlas enligt plan. Och i den mån det gör det och du visar dem att du har förstått – då först uppstår det vi vanligtvis kallar kommunikation.

Kommunicerar då denna text något (vilket är en kuggfråga)?

23 kommentarer

Under Estetik, Etymologi, Kommunikation