Vilken vacker kvinna!
Visst är det ändå lite weird?
Vi umgås, vi arbetar, vi gör saker tillsammans. Och när vi gör det så pratar, diskuterar, bråkar eller argumenterar vi med varandra. Och själva anledningen till att vi också överhuvudtaget kan umgås, arbeta, bråka och göra alla de där sakerna är för att vi har ett gemensamt språk – som alla av oss förstår.
Eller inte? Det kanske snarare är ordens tvetydighet, mångtydighet, deras ambivalens som gör att vi trots allt uppfattar det som om vi talade med varandra – när vi i verkligheten kanske talar förbi varandra.
Och därmed har jag använt mig av ordet ”vi” tretton gånger i denna text. Och vad tusan menar jag? Vilka av er är det jag vill omsluta eller få med på tåget här?
Är det alla ni som läser det här? Alla vi svenskar? Eller hela Mänskligheten?
Visst! I grunden är det inte alls vidare komplicerat! Ordet ”vi” tillhör de personliga pronomen som vi använder istället för namn på personer och för att undvika upprepningar[1].
Om du och jag är ute och cyklar innebär det bara att det är vi som gör det och ingen annan. Vi:et syftar då entydigt på ”du och jag”.
Det kanske är just det tvetydiga i språket som gör det möjligt för oss att kommunicera.
Men när vi exempelvis säger att, ”vi vann VM i ishockey 2006” – menar vi ju egentligen att det var det svenska landslaget som vann VM i ishockey. Men samtidigt räknar vi även då in oss själva i den grupptillhörighet som landslaget ingår i, nämligen gruppen, ”vi svenskar”.
Men när vi då säger ”vi måste ta den globala uppvärmningen på största allvar” vad är det då för grupptillhörighet vi pratar om? Och här börjar också detta ”vi” bli alltmer abstrakt och svävande men också lite mer krävande.
När vi använder oss av uppmaningar där det just ingår ett ”vi bör” eller ”vi måste”, uttrycker ju det mest bara en förlängning av våra egna värderingar. Vi lägger s.a.s ut våra egna linjaler över världen och förväntar oss att andra ska se och värdera våra hjärtefrågor på samma sätt som vi själva gör.
Frågan är nu bara vad det kan finnas för ytterligare användningar av ordet ”vi” eftersom jag nu faktiskt har använt det 36 gånger bara i denna text?
Anthrôpos Metron 
Bruket av ”vi” är ingenting i jämförelse med alla floskler som vi vräker ur oss.
”Som alla vet…” brukar visa talare säga. ”Det är självklart att…”
Och vem är Marknaden (som bestämmer så mycket över vårt liv). ”Räntan gick upp med 500 %” sade man när det var Bengt Denis som hade höjt räntan. Språkbruket är fullt av bedrägliga uttalanden. Därför behöver vi retorikkunskap reda i gu´rundskolan, så att vi lär oss vad vi gör med språket och vad språket gör med oss.
Nog är det ett problematiskt litet ord… Till viets försvar: det är ett behändigt ord som i bästa fall kan uppfattas som inkluderande för läsaren eller åhöraren.
Men vidare tydligt är det inte. Jag gör mig ständigt skyldig till viandet :-)
Jag har hört att detta ”vi” lika väl kan exkludera läsaren. Typ, jag är inte alls med, jag tycker inte alls så, jag vill inte bli inkluderad… Och så går dom sin väg och vill inte längre vara med.
Jag skulle vilja fråga tillbaka: Vad menar vi med ”egentligen”?
Ja, vad menar vi egentligen med egentligen? Det tål att tänkas på!
Jag har varit med om någon protest som en åhörare, när talaren använde ordet ”vi”. Det finns dock ännu värre ”implikationsfraser”. Vem har inte hort någon säga i en talar stol: ”Som alla vet …”.
När jag skriver detta har jag själv omdevetet implicerat andra, då jag frågar: ”Vem har inte hört någon säga…”. Det lämpliga då är att någon hör av sig och svarar på den retoriska frågan: ”Jag har inte hört detta”.