Att läsa de antika hippokratiska textsamlingarna är som att blicka tillbaka ner i det vetenskapliga tänkandets gryning. Vi möter här en trevande men ståndaktig övertygelse i kampen mot gamla traditioner och vidskepelser.
Nya kunskaper som dessvärre också skulle komma att förlora slaget om verkligheten och tystas i flera tusen år.
Om vi säger så här: ca. 400 år före vår tidräkning var läkarkonsten troligen lika utvecklad som den sedan skulle komma att bli under 1700-talet. Detta ger kanske lite perspektiv på historien och även på våra moderna liv och den utveckling vi i dag tar för given.
Tänk om våra läkemedel och höftledsoperationer förbjöds på grund av att de ansågs skadliga för vår andliga tillväxt. Jag tänkte nästan skriva, ”det går nästan inte att tänka tanken” – men det är just det som är problemet. Det går att tänka tanken!
Under närmare två tusen år jagades så de empiriska vetenskaperna ner under jorden. Sjukdomar som gick att diagnosticera och åtgärda existerade officiellt inte. Att försöka ändra på naturliga förlopp betraktades som ett hot mot den ordning och de goda avsikter som Gud förmodades ha haft när han skapade världen.
Sjukdom och olycka betraktades som hans rättmätiga straff. Att bota någon uppfattades som att sätta sig upp mot den gudomliga rättvisan.
Men alla var inte lika övertygade.
Det var många som lockades att använda sig av sitt sunda förnuft, lära av erfarenheter och experimentera med naturen. Så uppstod också under medeltiden maktens svartvita motbilder: häxan, trollpackan i pakt med djävulen som kokade fladdermusvingar blandade med huggormar…
Vetenskap och empiriska studier har alltid varit en riktig vass nagel i ögat på alla som menar att vi ska sträva efter en annan tillvaro än den vi faktiskt har. Så var det förr och så är det faktiskt fortfarande på sina håll.
Att fyrtio procent av USA´s befolkning tror att världen skapades för sextusen år sedan och att människan levde sida vid sida med dinosaurierna talar sitt tydliga språk och visar hur farligt nära vi befinner oss detta mörker.
Upplysningen på 1700-talet är inget som kom och segrade en gång för alla, det är ett tillstånd som vi dagligen måste kämpa för att upprätthålla.
ja och jag tycker Kvantfysikerna är spännande. Dom pratar om att den fysiska världen är en illusion skapat av våra medvetanden. Att det finns ett ”fält” som våra medvetanden kan interagera med och skapa fysiska saker.
Jag har en tid förundrats över denna återgång till vidskepelse och undrar vad den beror på – är det ett resultat av för mycket information? Människan tvingas välja och väljer det hon vill skall vara sant?
Någonting i den stilen… kanske! En annan faktor kan vara att ”man” överlämnat makten över mediekanalerna till s.a.s. mer folkliga aktörer som mer är ute efter att ge publiken vad de längtar efter på sin egen nivå – än att försöka upprätthålla någon form av högre bildningsideal, språkideal, moral, etc…
Det var den 23:e oktober 4004 f.Kr. klockan 9 f.m. enligt ärkebiskop James Ussher av Armagh. Därigenom var han mer i överensstämmelse med modern vetenskap (13,5 milliarder år) än Johannes Kepler, som kom fram till 3992 f.Kr.
Newton var en mindre noggrann forskare, som nöjde sig med ”runt” 4000 f.Kr. Jag föredrar ärkebiskop Ussher, särskilt som han fann att Världen och jag har födelsedag samtidigt.
I övrigt vill jag påpeka, att jag som tonåring gick ut och rastade familjens husdjur, som hette Dino. Det var länge sedan. Mer seriöst vill jag inte diskutera bokstavstron. Meningslöst.
”I övrigt vill jag påpeka, att jag som tonåring gick ut och rastade familjens husdjur, som hette Dino. Det var länge sedan. Mer seriöst vill jag inte diskutera bokstavstron. Meningslöst.”
Check!