"Du, din djävla narkoman!"
Det enklaste och mest naturliga sättet att positionera sig själv är att ta ut avståndet till dem som man anser vara sämre.
Som jag har hört berättas gällande det indiska kastväsendet: Det är de lägre kasternas önskan om att inte ligga sämst till som till stor del upprätthåller det förbjudna systemet!
De lägre kasterna uppfinner på så vis klassen av kastlösa. De som gör att de själva intar en position.
Denna drift att få vara någon, att få betyda någonting är givetvis något som vi alla kämpar med. Vi vill alla känna att vi har en identitet och att vi har ett värde i gemenskapen.
Och för de allra flesta av oss så finns det alltid någon grupp under som vi kan ta avstånd från och som därmed bidrar till att ge oss vår eftertraktade plats.
Men för bottenskrapet i ett samhälle – och kom nu inte och antyd att det inte finns något sådant – så pågår en ständig kamp om att definiera och formulera detta avstånd till ”de andra”.
Det är precis som med alkisen som sluddrar till grannen på parkbänken: ”Du din värdelösa narkoman!”
Och är man nu inte helt på det klara med hur man själv ska lyckas med att skapa denna nya undergrupp så finns det alltid andra som är villiga att ta på sig att vara språkrör. I årets val var det framförallt Sverigedemokraterna som fick ge röst åt de hunsades revansch.
De gav röst åt en befolkningsgrupp som delvis består av lågutbildade och frustrerade unga män där den personliga känslan av misslyckande och hopplöshet dominerar. En grupp som nu kräver respekt för vad de faktiskt är! Och de är minsann ändå riktiga svenskar! Som gillar folkdans, köttbullar, falukorv med potatismos och eh… julafton.
Kastlös – lägre än lägst
Alltså en grupp som, liksom den indiska lågkasten, har allt att vinna på att utmåla en annan grupp som samhällets absoluta bottenskikt.
Samtidigt kan vi i den upplysta urbana medelklassen förfasas över detta faktum. Vi som verkligen inte upplever att vi ser ned på någon alls… Ja, som inte ens behöver se ned på någon för att befästa våra egna positioner.
Anthrôpos Metron 
Håller med!
Jfr the white trash, slaveriet i sydstaterna och stoltheten över söderns historia.
Ja, fenomenet finns nog utspritt lite varstans och exemplen många och kunde nästan vara värt en egen forskningsinsats! Som då troligen skulle behöva ske utifrån en sociologiskt forskningsgrund – vars representanter i sin tur säkert inte skulle vilja forska kring sådant som ”hierarkiska system”, i varje fall inte sådana som upprätthålls ”naturligt” av samhällets bottenskikt (fast nu är jag möjligen lite fördomsfull mot sociologerna..;-).