Varning! Detta inlägg bör nog helst bara begrundas av de som vet med sig att de redan tillhör gruppen av fifflare, lögnare och bedragare!
———
Det är bara att konstatera att de flesta av oss väljer att vara hederliga. Och att vi överlag handlar enligt vad som uppfattas som god moralisk standard.
Vi har alla blivit itutade att ärligheten varar längst. Vi är så fullmatade av sagor och berättelser med goda förtecken att det egentligen aldrig varit något rimligt alternativ att ställa sig utanför.
Men vi ser dock, trots alla våra goda föresatser, med skräckblandad förtjusning på alla de som vågar bryta reglerna. Detta vet varenda manusförfattare!
Och den riktigt kniviga frågan måste ställas om det verkligen är så att ärligheten varar längst? Det kanske är tvärtom! Och det kanske är detta som är den verkliga hemligheten (The Secret!) bakom många människors framgång.
I en nation av ärliga, hederliga medborgare skulle det nog ändå vara mer framgångsrikt att ägna sig åt omoraliskt och olagligt beteende. Straffen skulle vara lindriga och misstänksamheten låg! Som överträdare skulle man helt enkelt få gott om svängrum.
Men saken är ju den att i den stund det börjar finnas för många lögnare och skurkar – följer också att färre litar på varandra. Vilket skulle leda till att det blev allt svårare att framgångsrikt ljuga och stjäla och till slut även farligare eftersom straffen säkert skulle bli hårdare.
Principen kallas inom spelteorin för ”fångarnas dilemma”. Men grundprincipen kan med fördel även användas inom en rad olika strategiska områden.
Sorry Sir! After you, Sir!
Kortfattat går teorin ut på följande: För alla som pendlar till jobbet skulle det gå snabbast om alla åkte buss. Men om alla åkte buss – skulle det faktiskt gå ännu snabbare att ta den egna bilen.
[sic]
Och eftersom alla drar samma slutsats så kommer till slut alla att ta bilen – med resultatet att ingen kommer snabbare fram.
Inte ens de stackare som fortfarande insisterar på att åka buss.
Och sett på detta vis, blir det ju faktiskt bättre för samtliga om vi alla uppträder moraliskt korrekt!
Men förklara det för den enskilda bedragaren, den som kan.
Anthrôpos Metron 
Ja, verkligen en intressant frågeställning. Men som det verkar idag är det flera som värderar ärlighet och moral högre än bedragare och lögner. Det är den världen vi lever i idag och de normerna vi måste rätta oss efter för att bli framgångsrika. Men vem vet, det finns ju inga säkra rätt och fel och allt är föränderligt. Kolla bara på maffians kultur och moral, vad är rätt och fel där? Och visst har de makt och inflytande trots sina, i andras ögon felaktiga handlingar.
Are you sure? 5 svar!
1. Du säger, ”Men som det verkar idag är det flera som värderar ärlighet och moral högre än bedragare och lögner.” Det tror i och för sig jag med! Men det kan bero på att ingen av oss någonsin skulle medge att vi inte gjorde det! Frågan är hur man agerar när det kommer till den verkliga kritan!
2. För det första inbegriper själva tanken om brott att man inte blir avslöjad – för det är det ju ingen som vill! Men kolla nu här på Johan af Donner, ordförande i föräldragruppen på Lundsberg, föreläsare om etik och medkänsla… Han lyckades faktiskt hålla igång på toppositioner i flera decennier.
3. Dessutom, när man ska göra en uppskattning kan man inte ta med hela befolkningen eftersom de flesta av dessa inte är i närheten av att vara framgångsrika. Det är alltså enbart gruppen ”framgångsrika” vi ska bedöma om vi vill få fram en indikation på hur det är.
4. Sverige rankas förvisso som ett av de mer ”hederliga” länderna i världen – men världen består inte längre av bara Sverige – inte ens för oss! Det finns en hel värld därute! Med till viss del andra slags rättesnören och riktlinjer.
5. Denna diskussion är för övrigt en fortsättning på ”Take No Prisoners” som publicerades här i måndags. Alltså frågan om ”lamm” och ”tigrar”!